Det är nu konstaterat. Bestämt.
Det är slut helt enkelt.
Finns inte någon mening med att fortsätta.
Finns inte någon framtid. Ser den i alla fall inte.
Nya piller. Nya motgångar. Nya biverkningar.
Hoppas av glädje. *NOT*

Men varför?
Jag hade hoppats, men icke.
Här spelar det ingen roll.
Tro vad man vill, men ingenting fungerar.
Men eftersom jag har lovat jobba, ska jag försöka slutföra det.
Sen vet jag inte hur fortsättningen ser ut.

Just nu ser det svart ut. Väldigt svart. Kommer behöva stöd och hjälp. Om jag haft det förut, kommer det att krävas ännu mera nu. Och det känns inte bra. Får väl se vad som händer....om det händer...

Last Kiss

Oh where, oh where can my baby be?
The Lord took her away from me.
She's gone to heaven, so I've got to be good,
So I can see my baby when I leave this world.

We were out on a date in my daddy's car,
we hadn't driven very far.
There in the road, straight ahead,
a car was stalled, the engine was dead.
I couldn't stop, so I swerved to the right.
I'll never forget, the sound that night--
the screamin tires, the bustin glass,
the painful scream that I-- heard last.

Oh where, oh where can my baby be?
The Lord took her away from me.
She's gone to heaven, so I've got to be good,
So I can see my baby when I leave this world.

When I woke up, the rain was pourin down.
There were people standin all around.
Somethin warm runnin through my eyes,
but somehow I found my baby that night.
I lifted her head, she looked at me and said,
Hold me darlin just a little while.
I held her close, I kissed her--our last kiss.
I found the love that i knew i would miss
well now she's gone, even though I hold her tight
I lost my love, my life - that night.

Oh where, oh where can my baby be?
The Lord took her away from me.
She's gone to heaven so I've got to be good,
So I can see my baby when I leave this world.


:'(

Haft en trevlig kväll. Faktiskt. Syster, hennes karl och min har varit här med mig och Zelda. Vi har spelat spel druckit vin och bara tagit det lugnt. Riktigt mysigt faktiskt. Skrattat så att tårarna har sprutat och känt mig avslappnad. Nu är vinet slut och det är bara jag och Zelda hemma. Zelda är trött och jag vet inte vad jag ska hitta på. Orkar iofs inte göra så mycket nu...borde kanske sova...
Imorn måste jag städa lite här hemma. Skall tänka på de som omkom i tsunamin. Det är ju årsdag imorn. Känns fortfarande konstigt att de är borta....

Han som finns i mitt hjärta hade pratat med sin dotter idag om mig för att "kolla upp" hur vi ska fortsätta resan. Det verkar som om det bara kommer att gå bra. Hon hade sagt att ho tyckte att jag var snäll, men att hon fortfarande ville ha sina myskvällar med pappa :) *gulle*

Nej nu sängen med prinsessan!

Julafton

Japp så är det, idag är det julafton. Vare sig man vill eller inte så är det så. Dagen började med full fart på jobbet vilket var roligt fast jag var sjukt trött och mådde inte bra fysikskt eller psykiskt. Men det är ganska skönt att jobba och speciellt där jag jobbar. Trivs verkligen med det! Men det är jobbigt när man inte är på topp, för skulle vilja ge patienterna så mycket mer än vad jag har kapacitet till just nu.

Efter jobbet brummade jag iväg till hjärtat en liten stund. Måste få träffa honom, annars skulle jag ha gått under. Saknar honom hela tiden när jag inte är med honom. Trodde inte man kunde känna så här, men tydligen kan man det :)

Sedan bar det iväg till järsö, men ett stop längs vägen. Måste ju leka lite tomte ;) På järsö var det som vanligt, förutom att jag ozh Zelda var ute på gården och busade i snön :) Hon hade lite problem att gå i all snö och hon tyckte nog det var lite kallt, men hon var så gullig där ute :) <3 Själv lagade jag en snölyckta, men den rasade ihop när jag var färdig så då fick Zelda jaga snöbollar :)

Tomten var snäll med mig, som alltid :) Fick bla:
- döskallemuggar :)
- döskalleflagga :)
- pjamas
- tre presentkort
- muminsaker :)
- och tusenmiljoner saker till :)

Zelda hade också varit snäll i år så hon fick tre paket :) två leksaker av mig och en rosa prinsessa matskål av sin gummor :) precis vad hon önskade sig ;)

Nu sitter jag äntligen hemma i min soffa med en sovande prinsessa brevid mig. Dödstrött är jag, men inte lugn för att kunna sova. Jobb imorn igen, och känner på mig att det blir en lång dag. Sedan vet jag inte vad som händer....just nu vill jag inte att något ska hända...

Hoppas ni har haft en bra julafton mina vänner!

En konstig känsla kom över mig nu när jag kom hem till min tomma lägenhet.
Borde vara glad och lycklig, men istället känner jag mej ledsen. Tårarna trycker på, och skulle bara vilja gråta. Men icke!
Det är typ natt snart och jag borde sova. Snart upp till en fullspäckad jobbdag och sedan en kväll med familjen i julens tecken. Gilla? NOT!
Med att inte Zelda är hemma just nu känns väldigt jobbigt. Fattar inte att jag lämnade henne på järsö...dumt! Men hon har sällskap imorn, vilket är positivt. Men jag är ensam nu och skulle behöva henne.
Ingen är som hon. Hon är min lilla prinsessa som är bäst i hela universum!
Men varför blev det så här nu?

Vill ringa någon, men vet inte vem.
Vill bara kunna babbla ur mig alla känslor.
Men inte!
Det är typ natt och man ska typ sova.
Alla barn ligger väl och sover nu helt spända inför morgon dagen.
Kommer själv ihåg hur det var.
Det bara pirrade i hela kroppen. Man visste att snart, snart kommer tomten.
Men så är det ju inte längre....
Nu väntar jag på bråk, bråk och bråk.
Väldigt givande....
Varför kan jag inte bara jobba dygnet runt när det är julafton?

Skall till gravarna imorn...tända ljus...fälla några tårar...ni är saknade ska ni veta! <3

Medicin efter medicin försvinner ur mitt liv. Nu är det inte många kvar, vilket jag är glad för. Trodde inte detta skulle kunna hända, men tydligen. Eller än är det inte säkert. Vad som helst kan hända. Men nu är det i alla fall en början på slutet.
Men det kan vända när som helst, det är jag medveten om. Det kan komma om en timme, imorgon eller om en vecka. Jag vill inte att det ska komma, men jag måste komma ihåg att det kan det och att jag inte ska bli alt för besviken på mig själv.

Hade tänkt skriva en massa ikväll, men orkar inte. Det lönar sig nog ändå inte....

Bubbel

Allting bara bubblar inom mig.
Känner mig förvirrad.
Vet inte om det är bra eller dåligt.
Ena saken är väl bra, men den andra vette gudarna...
Undrar hur jag ska göra...
Vem skall jag rådfråga?
När skall jag göra det?

Det känns bara konstigt.
Tänk om det är så?
Tänk om det stämmer?
Vad gör jag då?
Ska jag frångå mina egna principer?
Eller ska jag förstöra....nej usch!
Vågar inte tänka på det, men det finns inom mig hela tiden.
Vare sig jag vill eller inte, så försvinner det inte.
Försöker bara leva i nuet, i denna stund.
Men tänker alltid för mycket.

Skit!

Har ikväll fått bekräftat att alla människor behöver kärlek, och så länge människor får de på rätt sätt blir det bra.
Jag fick själv kärlek ikväll (enligt mig) och jag upplevde det som stärkande. Mycket stärkande!



Kvällen annars blev en upplevelse för sig.
Finns en människa som verkar villa dö.
För mig skulle det inte göra någonting.
Men antar det finns saker som kommer emellan.
Men DU utmanar ödet.
Och om DU inte märkte det ikväll, vet jag inte vad....


Nåja, kvällen i övrigt har varit hur sjukt bra som helst!
Kärlek, kärlek och kärlek.
Eller?
Känner mig i alla fall levade och inte död för en gångs skull. Fast jag har anledning att känna mig död.....

Drömmer

Sitter och dagdrömmer. Drömmer mig bort, till Österrike.
Suger att jag inte kommer att få åka dit denna vinter. Suger ordentligt!
Tittar på alla underbara bilder jag har, och bara längtar dit. Tittar på Zelda och vet att jag har det bra hemma. Har sån tur som har henne.
Sitter och funderar på hur det skulle vara om hon och jag skulle flytta till Österrike. Undrar hur det skulle fungerar...Tror inte hon skulle klara av att åka bil i två dygn :(
Så jag får stanna i norden. Med henne! För jag kan inte lämna henne. Hon är ju mitt allt.

Zelda

Jag bara älskar Zelda.
Hon är verkligen det bästa jag har!
Hon är så fin min lilla Prinsessa.
Skulle inte kunna leva en dag utan henne.
Tänker på henne hela tiden.
Hon är så fin!
Hon har verkligen en egen personlighet.
Tror ingen förstår hur speciell hon är.

En sekund utan Zelda skulle vara döden för mig.
Hon får mig att orka.
Hon får mig att försöka.
Hon får mig att stanna.
Hon får mig att skratta.
Hon är den bästa!

Zelda, jag älskar dig över allt annat på denna jord!!

<3

Jaha, nya frillan var nog ett riktigt bra kap igår. Trivs riktigt bra och känner mig som jag vill känna mig. Dock tar det lite längre att fixa, men det är det värt!
Sitter hemma just nu och tänker. Känner mig inte toppad. Känner mig dubbel. Ledsen och glad. Magen fortfarande inte blivit bra och mår fortfarande lika illa. Förstår inte. Vill inte förstå.
Är fortfarande besviken på mig själv för att jag inte åkte till Sverige idag. Ångar mig, och kommer väl göra det resten av livet. Men jag hoppas jag kan koppla bort det och försöka ha kul ikväll. Har nämligen blivit medbjuden på en julfest ikväll av K :) gulligt av honom :)

Lyssnar om och om igen på samma låt. Ryser i hela kroppen. Vill skratta och gråta på samma gång till den. Den är vacker. Fin. Ledsam.
Går runt i lägenheten och sjunger för full hals. Zelda tittar konstigt på mig. Förstår inte varför!?

Var till jobbet idag och fick mig några ordentliga skratt :) dom är så gulliga :) Tänk vilken tur jag har som har fått chansen att lära känna dom. Och fått chansen att bli en del i deras team. I alla fall ibland :) Allt är inte så tokigt om man granskar livet ordentligt, men det är så svårt att se alla gånger. Men om man tittar ordentligt har man en massa "små" saker som gör livet värt att leva och en massa saker som underlättar de svåraste stunderna. Bara man skulle komma ihåg att ta fram dem lite oftare.

Idag träffade jag en person som fick mig att bli varm i hela kroppen. Hoppas hon förstår hur mycket hon betyder för mig. Vet inte hur jag ska kunna visa det, men jag hoppas hon vet. Jag skulle inte vara den jag är idag om jag inte skulle ha mött henne längs livets väg. Hon har verkligen hjälpt mig och det är jag evigt tacksam för! <3

Ikväll ska jag ha min nya fina klänning på mig :)

buhu

Blir ingen sverige resa imorn :( hade verkligen sett framemot den här lilla resan, men inte. FAN! Nåja, får väl försöka blicka framåt igen, men känns inge vidare. Har i alla fall tur att K bjöd med mig på julfest så jag kan dränka sorgen och förhoppningsvis ha roligt!

Mår fortfarande piss och är rädd. Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig. Men men....suck!

Imorn ska jag presentera mitt PM. Nervös? JOOO!! Blä! sucksuck...nåja, sen är det över.

Idag har jag klippt mig också. Är superduper nöjd. Ny färg och ny frilla :) Ingenting är sig likt, vilket känns skönt. Vill börja på nytt, eller försöka. Kommer att vara svårt, men det verkar ju allt vara....men hur som helst så kan man ju alltid börja med ny frilla :)

I am flying
My heart is taking over
The world is flashing by
Higher higher higher
I will follow wherever it might take us
Chasing through the sky
Higher higher higher

NEJ!

NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ!

Vem har tänt den stjärnan som speglas i ditt öga?
Vem tog mörket bort i herdars blick din första natt?
Vem har flätat kronan, av strå omkring din panna
Vem har fört tre vise till vårt stall min kära skatt?

Är du en av tusen små?
Är du han dom väntar på?
Du mitt lilla barn,
en ängel givit namn.

Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen
som jag gungar i min famn.

Vem har väckt den rädslan, som lät ditt hjärta gråta?
Varför tar din hand så hårt ett grepp om mammas hår?
Runt oss dansar skuggor, nu är ängeln borta
han sa så mycket vackert, mycket mer än jag förstår.

Är du en av tusen små?
Är du han dom väntar på?
Du mitt lilla barn,
en ängel givit namn.

Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen
som jag gungar i min famn.

Giv att dina dagar får bli till andras glädje
giv att alla möter dig med kärlek mild och god
Aldrig ska jag glömma, de ord som jag fick höra
vad som än oss händer vill de ge oss kraft och mod

Är du en av tusen små?
Är du han dom väntar på?
Du mitt lilla barn,
en ängel givit namn.

Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen
som jag gungar i min famn.

Vem har tänt den stjärnan som speglas i ditt öga.

NEEEEJ!!!!!?

Det får inte stämma! Det får inte stämma!
Om det stämmer, vet jag inte vart jag tar vägen eller vad jag ska ta mig till.
Men det får inte stämma!
Det kan inte vara så! Eller jo det kan, men det får inte vara så!
Vad faan ska jag göra???
Känner mig livrädd!
Detta kommer att vara väldigt jobbigt. Men jag hoppas att jag har fel!
Måste ha fel!

Avbetning

Betar av en sak efter den andra. Idag hade vi presentation av antropologin, så det arbetet är över nu. PM:et skall in idag, och har lämnat in det. Seminarier på torsdag och fredag sedan får vi se vad som händer med det. Nu är det lite smått som måste fixas inför kommande praktik och sedan är det hemtenta i psykologi som kommer att kräva en del av min tid under julen. Så julen kommer väl att bestå av jobb och tenta skrivning. Lika bra är väl det.

På fredag kommer jag i alla fall åka till Sverige och ser framemot det jätte mycket. Längtar efter mina vänner! Längtar efter att få skratta med dem igen. Känns som det är evigheter sedan man träffa dom, men det är ju ändå inte jätte många veckor. Pratar med vissa nästan varje dag, och det är så underbart kul :) Hoppas på att få träffa några av mina patienter också, men får se hur det går. Men eftersom min "date" jobbar hela helgen, ska det väl ordna sig ;)

*längtar och saknar*

Trött

Jag är så himla trött. Skulle kunna somna var som helst känns det som, men verkligheten är inte så, tyvärr. Var vaken till halv tre - tre i natt eftersom sömnen inte vill som jag vill. Fast jag känner mig trött, kan jag inte sova. Blä vad jag inte tycker om dessa perioder. Och jag hoppas det är en period och ingenting annat!
I natt när jag inte kunde sova satt jag uppe och spela. Men helt plötsligt gick strömmen och kunde inte spela vidare. Satt i soffan och funderade på vad jag skulle göra, så tände lite ljus och myste med Prinsessan tills strömmen kom tillbaka.

Imorgon skall mitt PM vara klart för att kunna opponeras. Känns bra, men ändå inte. Undrar hur mycket man kommer att få försvara sig, men det visar sig. Har verkligen en lång process framför mig, innan hela detta examensarbete är klart. En jobbig med väldigt intressant process. Hoppas på ett bra slutresultat!

Vissa har allt, men vill ändå ha mer
rätt eller fel, å vem bestämmer
vissa har svaren, men tiger ändå
vit eller svart, kan en lögn va grå
svårt att berömma den som har det bra,
lätt att fördömma den som inget har.

Lucia

Idag är det Lucia.
Jag känner att jag bara skulle vilja kunna njuta av den här tiden.
Men det går inte.
Försöker få julstämning i kroppen.
Julfint är det hemma och har lyssnar på julmusik = inge resultat.
Men skulle vilja kunna njuta av den här tiden. Det skall vara en fin tid. En tid att ägna med sina vänner.
Men det enda jag gör är att sitter hemma.
Orkar inte med någonting.
Känns konstigt och dubbelt.

Men har i alla fall varit och ätit middag med K och T. Det var trevligt. T är ju sååå söt ;)

Men i övrigt känner jag mig dubbel. Dubbel person. Dubbla känslor. Inför allt.
Helgen har varit konstig. Skulle vilja ventilera mig. Men hur?
Vågar inte. Lika bra att vara tyst. Jag vet det. Men det är jobbigt. Bröstet kommer att brista till slut. Jag känner det. Och då kommer jag att rasa ihop till en hög. En hög som gråter.

Men eftersom jag vet allt detta, varför gör jag ingenting åt det?
Antagligen skäms jag. Skäms över vad jag gjort. Skäms över det jag känner och det jag inte känner. Skäms över mina beslut. Skäms över mitt liv.
Skammen förstör mycket. Allt för mycket.

Nånstans där borta, en bit längre fram
Finns dagar som lovar en varmare famn
Och du vet var jag finns, och låt inte bli
Du får inte gå nu, gå inte förbi.

Decembernatt

Nu sover stad nu sover land och överallt står snön i brand
inatt kan inget kväva eller kuva.
Och stjärnorna dom blänker matt på himlen som en hemlig skatt
i det tysta hörs ett dämpat 
Hallelulja

Nu sover sorg och vredesmod med saknaden och hjältemod
och bitterhet får sova med det djupa
Nu sover dom som önskar tid med dom som tror på evigt liv
och änglaspelen klämtar Halleluja.

Nu drömmer vi i vintertrakt om lågorna som håller vakt
och om en plats som kan få hjärtat att jubla
De drömmer om hur allt ska bli när farorna har gått förbi
Vi vaggas av ett stilla Hallelulja

Nu brinner ljus i mörka rum, nu blundar tvivlet för en stund
och om sanningen ska fram så får den ljuga
Nu blundar dom som jagar tröst och dom som redan släckt sin törst
och från andetagen flyr ett Halleluja

nu råder lugn och julefrid, snart nog tar nåt annat vid
men här får morgondagens skuggor inte ruva.
och sjunger kanske nån för mig och kanske sjunger nån för dig
ett sprucket men ett hoppfullt Halleluja.

Känner mig utelämnad.
Ensam.
Vill så gärna ligga en trygg famn, som lyssnar och förstår.
Just nu är det de enda jag behöver och vill.
Vill ha sann kärlek.
Kärlek utan gränser.

Vet inte hur jag ska lyckas gå vidare nu.
Det är för sent.
Det har hänt för mycket.

Tackar för mig och går vidare.

Sitter och bara tänker. Har jätte mycket att göra men får ingenting gjort.
Imorgon skall PM:et vara inlämnat. Men det får bli som det blir.
Har i alla fall ganska mycket gjort, och jag är nog lite nöjd....
Men väntar på att få börja festa. Är JÄTTE festsugen!
Lyssnar på julmusik och drömmer mig bort...

Längtar till nästa helg!! :)

Tröttsamt

Är sjukt trött. Somnade vid 1-tiden, vaknade vid 5. Givande. INTE!
Detta är inte genomtänkt känner jag.
Men inget kan man göra.
Är verkligen dödstrött nu, men vågar inte lägga mig ännu.
Har hur mycket som helst att göra, men orkar inte tänka eller handla....
PM:et ska vara klart på lördag, och har hur mycket som helst att skriva och läsa :(

Var ut i lördags. Herreguud, det var faktiskt kul. Men tänkt hamna i slagsmål, men hade en skyddande man brevid mig som tog mig därifrån, annars hade Julia blivit arg och slagits!
Hoppas på utgång igen på fredag, men vette gudarna hur det blir. Men skulle vara kul!
Händer ju ändå inget annat....

Är väl i en down-period igen. Men jag orkar inte göra något åt det.
Social på helgerna om jag orkar, för mig själv i veckorna. Kanske nog är bäst så.
Men inte vet jag....

*saknar*

Har idag bestämt mig för att stänga av omgivningen.
Orkar inte med kontakter.
Orkar inte träffa människor.

Är hemskt ledsen om jag har gjort någon illa eller om jag gör någon illa.
Det är inte min mening.
Min mening är att jag behöver hitta mig själv igen.
Tappade bort mig någonstans längs vägen.
Vet inte var.

Så nu säger jag hej då.

Lady Lazarus

I have done it again.
One year in every ten
I manage it--

A sort of walking miracle, my skin
Bright as a Nazi lampshade,
My right foot

A paperweight,
My face featureless, fine
Jew linen.

Peel off the napkin
O my enemy.
Do I terrify?--

The nose, the eye pits, the full set of teeth?
The sour breath
Will vanish in a day.

Soon, soon the flesh
The grave cave ate will be
At home on me

And I a smiling woman.
I am only thirty.
And like the cat I have nine times to die.

This is Number Three.
What a trash
To annihilate each decade.

What a million filaments.
The peanut-crunching crowd
Shoves in to see

Them unwrap me hand and foot--
The big strip tease.
Gentlemen, ladies

These are my hands
My knees.
I may be skin and bone,

Nevertheless, I am the same, identical woman.
The first time it happened I was ten.
It was an accident.

The second time I meant
To last it out and not come back at all.
I rocked shut

As a seashell.
They had to call and call
And pick the worms off me like sticky pearls.

Dying
Is an art, like everything else.
I do it exceptionally well.

I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I've a call.

It's easy enough to do it in a cell.
It's easy enough to do it and stay put.
It's the theatrical

Comeback in broad day
To the same place, the same face, the same brute
Amused shout:

'A miracle!'
That knocks me out.
There is a charge

For the eyeing of my scars, there is a charge
For the hearing of my heart--
It really goes.

And there is a charge, a very large charge
For a word or a touch
Or a bit of blood

Or a piece of my hair or my clothes.
So, so, Herr Doktor.
So, Herr Enemy.

I am your opus,
I am your valuable,
The pure gold baby

That melts to a shriek.
I turn and burn.
Do not think I underestimate your great concern.

Ash, ash--
You poke and stir.
Flesh, bone, there is nothing there--

A cake of soap,
A wedding ring,
A gold filling.

Herr god, Herr Lucifer
Beware
Beware.

Out of the ash
I rise with my red hair
And I eat men like air.


- Sylvia Plath

Jag bara önskar just nu att jag skulle vara tio år äldre.
Allt skulle vara så mycket bättre.
Så mycket lättare.
Skulle kunna ha det liv jag drömmer om.
Men det går inte.
Varför?
JO, JAG ÄR FÖR UNG!!!
Jävla skit säger jag bara!
Mina drömmar skulle kunna gå i uppfyllelse om jag bara skulle kunna få vara äldre.
Varför är jag född så sent???

Försöker skaffa mig julkänslor, men det går lite trögt.
Igår drack jag spetsad glögg tillsammans med E och bara myste. Men inte kom julkänslorna för det. Plus att vi var på stan när julgatan öppnade, men det hjälpte inte heller.
Idag har jag tagit fram ljusstakarna, hängt upp min stjärna och tagit fram granen, men än så länge har jag inte fått rätt känslor. Men de kanske kommer :) Hoppas jag i alla fall :)

Nu ska jag snart på teater; Röd lack och blåljus. Mamma och pappa kommer snart och hämtar mig så måste börja fixa mig i ordning :)

Har idag köpt ny plattång *jippi*
Det lilla kan göra så mycket :)

Blev även pålurad ett par stövlar, och jag är ju sååå svår övertalad *not*

Dom ser typ ut så här, men inte riktigt :)

Jävla skit!
Allt rasar. Det ena efter det andra.
För er "friska" människor är det säkert bagateller.
Men för mig är det inte det.
En liten grej, kan vara droppen.
Eller rättare sagt; är droppen!

Delvis är skolan ett stort kaos just nu. En förklaring som ej går att förklara om man själv inte är inne i det. Men sjukt är det! Det kan jag lova!
Men sen ikväll gick min plattång sönder :'( BUUUUHHUUUUU!!!!
Kan verkligen inte leva utan en plattång! Det går verkligen inte!
Kan inte visa mig! Inte gå ut! Eller jo, ut kan jag gå med mössa, men kan ju då inte gå någonstans där man måste ta av sig mössan.
Så nu blir det är köpa ny. Måste verkligen göra det! AKUT!!

Som sagt, småsaker för dej = förstöra mycket för mig....

Min lilla prinsessa har tydligen upptäckt sin svans igen för hon jagar den varje kväll :)
Gulle mitt <3

Själv sitter jag och funderar på hur tusans jag ska lyckas med att skriva ihop ett CV. Visst, det finns en massa malla och sånt på nätet, men hur vet man vad man skriva om sig själv? Det får ju inte låta för bra (för då kanske det inte stämmer) och om man skriver bara en massa skit om sig själv, då får man aldrig något jobb.
Sitter och ångrar att jag inte var mer vaken när jag gick på gymnasiet när vi tog upp just detta; hur man skriver en CV.

Dum som man är....

Det känns som om jag har en miljon olika saker att göra, men kommer aldrig på vad det skulle vara för saker. Sitter i soffan med en inre stress, men vet inte riktigt över vad. Skolan börjar imorn igen, och visst, det kan mycket väl bero på den. Men varför?
Skulle vilja storstäda min lägenhet och göra den jätte fin inför jul, men har verkligen ingen extra energi till det.
Måste börja fokusera på examensarbetet på riktigt nu, och det kanske är därför jag känner en inre stress? PM;et skall vara inne snart och jag har inte ens formulertat mitt syfte klart ännu.
Smart Julia, väldigt smart :(

Nej nu ska jag nog lägga mig i min underbara säng med min underbara prinsessa och läsa lite i PS :)

Nattinatti på er!

Majonnäsburken och två koppar kaffe

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäs burk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i
burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Sitter på båten och är på väg hem nu.
Tänker tillbaka på den underbara tid jag har haft, vilka underbara människor jag har träffat och vilka underbara erfarenheter jag har med mig.
Men när jag tänker tillbaka, på patienterna och på personalen, gör det ont i hjärtat.
Patienternas livsöden har verkligen berört mig. De har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Och personalen har fått en ännu större plats. De tog i mot och mig stöttade mig i vått och torrt. Helt underbart!

Planerar just nu en eventuell resa dit om några veckor för att umgås med mina nya vänner och kanske kunna säga hej till patienterna. Eftersom julen inte verkar bli som jag hade velat, kanske jag skulle kunna unna mig själv lite istället.

Erfarenheten jag har fått från denna period kommer jag att bära med mig hela livet. Den är erfarenheter och kunskaper som många människor inte har eller aldrig kommer att få. Vissa människor vill inte ens ha den, men många kanske vill ha den men kommer inte att få den. Jag känner mig så stark i min blivande yrkesroll just nu att jag verkligen vet vad jag ska jobba med.

Men mina föräldrar tycker inte att jag väljer rätt, vilket inte känns bra i mitt hjärta.
Jag vill kunna göra dom nöjda, men just nu verkar det inte bli så. De vill att jag ska söka jobb inom den somatiska vården och PÅ ÅLAND. Just nu stämmer inte alls detta med mina planer. Men jag tror att de ser att jag kommer att må bra om jag får göra det jag brinner för. Men jag förstår på samma gång deras rädsla. Det gör jag verkligen. Jag skulle antagligen känna och tycka samma sak om jag hade barn. Eller det kanske jag inte skulle göra, eftersom jag bär på vissa erfarenheter och kunskaper som dom inte har.

Nej nu måste jag koncentrera mig på lördagen, då jag har tentaskrivning :/

Stipendium

Idag damp det ner ett mail.
Hade helt förträngt att jag hade skickat in en ansök om stipendium. Antagligen för att jag var säker på att inte få det.
Men ack, ibland har man fel.

Det stod i mailet att jag hade blivit beviljad 400e.
Kan ni fatta!?!? 400 euro!
Helt sjukt!
Jag bara hoppade av glädje här inne :)

WHOHO!!

Idag har jag fått saker ordnade inför framtiden. Men känner mig förvirrad. Glad men förvirrad.
Kommer jag verkligen att klara av detta?
Känner mig upprymd. Men ack så osäker.
Så mycket som behöver planeras, men ändå så lång tid kvar.

Känner mig verkligen inte säker just nu. Men på samma gång är det som jag lever i en dröm.
Hur kommer det sig att det går så bra?
När kommer bakslaget?
Det finnas alltid negativa saker med det positiva, och tvärtom.

Katastroftänkande är på högsta fart just nu.
Precis som alltid, men värre.
Man kan ju inte få jobb och vidare utbildning fixat innan man ens är färdig med det första?
Eller?

Det kommer bli hårt arbete från min sida nu.
Mycket planerande.

Försöker tänka positivt. Att det här kommer att gå bra. Men tänk om jag väljer fel?
Tänk om jag blir lurad? Tänk om det bara är skit snack?
Ojoj!
Som sagt, katastroftänkande.

Psyket

Har idag suttit tillsammans med en patient och sett en dokumentär som handlade om hans liv inom rättspsykiatrin. Den var så himla gripande och jag blev så berörd. Har inte blivit så djupt berörd på väldigt länge. Patientens liv berör mig så djupt, fast han har gjort väldigt dumma saker i sitt liv. Men han har idag kommit så långt på vägen att han själv förstår och själv kan prata om det. Det kan inte vara lätt för någon som gjort två mord att komma vidare och sedan se så klart på situationen. Men det har han klarat av och jag är väldigt glad över att han har gjort det.

Dokumentären handlar om hans liv, men även om rättspsykiatrin i Sundsvall och rättspsykiatrin överhuvudtaget. Den var så gripande, så när jag gick ut från patientens rum var jag så tung i bröstet så om jag skulle ha haft tillfälle skulle jag ha stängt in mig och bara suttit ner och gråtit. Men så blev det inte, men kanske kan bli så i natt.

Efter att min patient hade visat mig detta satt han och jag och diskuterade olika saker inom rättspsykiatrin och han har sätt så mycket så han har verkligen erfarenheter inifrån. Men det kan vara svårt att veta om allt de patienterna säger stämmer. Delvis beror det på att de flesta har använt så mycket tunga droger att deras hjärna inte riktigt fungerar optimalt längre och sedan kan det även bero på deras olika sjukdomar som t.ex. psykoser. Men jag tror att när man lär känna sin patient vet man om den pratar sanning eller inte. Och efter att man jobbar och fått erfarenhet ser man nog va det finns sanning och osanning.

Jag skulle så vilja kunna förklara för er alla mina underbara upplevelser jag har fått uppleva här på Karsudden, men det går inte. Alla underbara människor jag träffat. Att få se vilka livsöden det finns. Det är egentligen helt sjukt och jag trodde aldrig jag skulle få uppleva detta och speciellt inte på detta fina sätt jag har fått göra det. Har verkligen fått en annan syn på mänskligheten och om hur människan kan fungera. Att få se den utveckling och alla framsteg patienterna gör, gör att man blir så lycklig på något underligt sätt. Bara genom att jag för första gången på 6 veckor fick ge en schitzofren patient hans medicin fick mig att bli varm i bröstet. Något så litet framsteg betyder så mycket för helheten. Detta kanske inte många ser som ett framsteg, men det är det eftersom det handlar om tillit i detta möte.

Alla olika möten jag har fått uppleva har betytt mycket för mig. Att få vara med och samtala med så psykiskt sjuka patienter som jag har fått göra, har utvecklat mig själv väldigt mycket. Jag har fått uppleva bra och dåliga samtal. De dåliga samtalen jag varit med på skulle jag velat tagit tag i och styrt om dem, men eftersom jag "bara är student" kan/vågar man inte göra så mycket. Men under de dåliga samtalen har jag själv mått väldigt dåligt eftersom patienten ofta har blivit nedtryckt av personalen. Usch usch usch!

Nej ser framemot att få se patienterna utveckling i framtiden!

miss

Jag saknar sommaren och allt som sommaren kunde erbjuda mig denna sommar.

En som jag saknar ännu mer just nu det är min prinsessa.


Saknar just nu även en framtidstro. En tro på att det finns någon framtid. Någon framtid som kan ge mig något. Känner mig så konstig. Vet inte vilka ord som skulle kunna passa in. Men en sak jag vet är att inte kommer att orka länge till. Någon gång kommer slutet, och den gången kanske är nu. Men jag vet ännu inte.

Måste försöka bara. Har sagt det, men det tål att upprepas. Men vet inte hur många misslyckanden jag kommer att orka med. Hur många jag kommer att tåla. Behöver allt stöd jag kan få, men det är svårt att ta emot. Det är svårt att be om de.

Vill ju finnas där för er, men orkar inte riktigt. Inte idag. Kanske imorgon. Eller inte...Men jag ska göra mitt bästa för att orka till 2010. Sen får vi se vad som händer. Eller ska i alla fall försöka komma igenom denna månad. Eller kanske borde försöka orka med morgondagen först?


Tänk om jag skulle ha min underbara prinsessa här nu....

Är så rädd just nu. Rädd för att tappa kontrollen igen.
Litar inte på mig själv överhuvudtaget längre.
Vad som helst kan hända nu.
Ett misstag, och det är skört.
Då är livet förstört för evigt.

Vet en sak jag måste ändra på nu, och måste verkligen försöka hålla fast i den.
Det kommer bli svårt i början men sen vet jag att det fungerar.
Det har gjort det tidigare, och då kan det gå igen.

Men allt det andra har jag ingen kontroll över.
En motgång nu kan sluta i graven.

:'(

Hatar att du alltid finns i mitt huvud!
Vill att du ska försvinna ur mitt liv!
Du vill ju ändå inte ha något med mig att göra!
Varför kan du inte försvinna??
Vill bara radera allt som har med dig att göra.
Radera allt som hänt!

:'(

Jag börjar bli trött på alla missförstånd och när människor inte vågar komma fram till en och säga som det är eller bara komma fram och fråga om de undrar något istället för att bara hitta på saker som inte stämmer.
Detta händer hela tiden, och det förstör så mycket som annars kanske skulle kunna vara något bra.
Men visst, om ni/du vill ha det så, antar jag att jag inte kan göra något åt det.

Detta händer dagligen. Överallt. Alltid.
Men nu är jag trött på det.
Nu klarar jag inte av att tassa på tå för er längre.
Det får vara nog.
Slut. Finito!

Ni tror hela tiden att ni vet saker, men det gör ni inte!
Människor som bryr sig om mig, de vet. Ni andra hittar bara på.
Fast sedan kanske människor som tror sig bry sig om mig veta, men det kanske inte är så pga. olika saker.
Men livet ser väl ut så. Men mitt liv är inte som era liv.
Och det beror på mycket, men delvis för att vi alla är unika individer.
Men sedan beror det på mycket annat, som ni inte har med att göra. Eller vissa har med det att göra, och de vet det också.
Om inte, får ni komma till MIG och fråga.




*vart du än går, ta alltid med dej hela ditt hjärta*

Udden

Nu ligger jag här i mitt lilla rum, på Udden.
Känner mig lugn i kroppen av att vara tillbaka. Lugn men på samma gång känner jag en inre stress.
En inre stress över så mycket.
Har egentligen tusen saker som skulle behöva göras just nu, men finner ingen energi.
Ser framemot morgondagen.
Ska åka till Eskilstuna med en patient. Hoppas på att allting ska gå bra, men det vet man aldrig. Bäst som det är får patienten för sig att rymma, och då är det bara att springa efter.
Men jag tror inte, eller rättare sagt hoppas inte att patienten får för sig detta.

Ska verkligen försöka få lite saker gjorda imorgon.
Nu kommer träningen att bli undan skjuten antar jag, men det gör inget.
Eller kanske den inte blir det. Kanske ska försöka träna varje lunch. Måste verkligen få igång min rygg igen. Den är ju ett helvete!
Men skolan måste jag ta i första hand, och det vet jag.
Måste skärpa mig. Måste koncentrera mig.
Men det är så svårt med koncentrationen.
Så mycket förändringar på gång i min hjärna.
Och det känns som om allting måste ske med en gång. Fast jag innerst inne vet att det inte är så och att det inte fungerar så, så känns det ändå så.

Känns på nått vis som en lättnad av att komma tillbaka hit.
Men jag förstår inte varför.
Känns som om alla krav försvann från mig, fast kraven från skolan finns kvar.
Men alla andra krav försvann. Spårlöst!
Skönt på nått vis, men ändå tomt.

----------------------------------------------------

Jag känner hur tårarna böjar falla ner för min kind, och alla minnen som vi har blåser bort i vindens starka kraft. Jag vet att det hela snart är över, jag orkare inte mer. Din begravning är det sista jag hinner med, för snart så kommer jag att få se dig..... Det ända jag vill är att få komma bort, få åka någon stans som jag aldrig blir sviken, älskad eller hatad. Dit jag vill finns inga vapen, bara den äslkades famn jag kan vila mig i...

Sitter hemma och tänker och funderar.

På väg till Sverige idag igen med dubbla känslor.
Kommer förstår sakna hemmet mitt med min Prinsessa.
Men jag trivs ju så underbart på Udden.
Längtar tills jag får börja jobba där. Verkligen LÄNGTAR!

Kommer bli jobbigt att säga hejdå nästa vecka till personalen och till patienterna.
Skulle villa vara kvar och se utvecklingen som sker hos patienterna.
Men det får jag inte :(
Det är jobbigt när man trivs så bra på sin praktikplats. Fast det skulle väl vara ännu jobbigare om man inte trivdes alls. Men när den ligger så långt borta kan man inte bara fara och hälsa på. Men jag ska försöka göra det. Har ju kontakter där jag kan bo :)

Har idag försökt ordna jobb under julen. Får nu se vad som händer.
Behöver jobba, annars kommer min ekonomi rasa ihop ännu mera än vad den redan har gjort.
Behöver ännu nu spara ihop pengar till Zeldas vaccination som hon ska få, och den är inte billig.
Men det är värt det, det är jag helt säker på i alla fall, och det är det viktigaste.

Ska snart åka ut till mamma och äta lunch. Gulle mamma lagar det jag önskar mig :) Sen får jag ta med mig det som blir över så att jag har mat imorn på praktiken :)
Jag har nog haft tur trots allt, fast jag kanske inte alla gånger ser det, eller vill se det.

<3

Jag skulle vilja uppleva det som ni andra upplever.
Men det går inte.
Hur jag än försöker. Hur jag än anstränger mig. Det går helt enkelt inte.
Jag vet inte vad jag gör för fel.
Eller jag har mina misstankar.
Men jag vet inte hur jag ska bryta dem.
Men ingen hjälp får jag. Ingen vill hjälpa mig.
Försöker förklara för den hjälp som finns, men ingen förståelse.
Finner ingen tro. Inget hopp.
Känns tomt.
Vet att jag har ett mål. Men vet inte hur jag ska komma till det målet.
Ingen förstår. Ingen vill förstå.

Känner mig ensam. ENSAM!
Ni vet inte hur det är för mig.
Ni verkar inte vilja veta hur det är.
Jag har min prinsessa. Utan henne skulle jag inte finnas idag. Inte imorn heller.
Hon är med mig dygnet runt. I mina tankar.
Hon får mig att överleva.
Ingen vet hur det är.
Ingen annan vågar förstå.
Vågar visa sig för mig.

Jag känner mig verkligen ensam.
Vet att jag har vänner. Men det är inte det jag behöver.
Vänner behöver jag, absolut!
Men just nu är det annat.
Men verkar som att ingen kan ge mig det.
Vet inte hur jag ska ta mig igenom detta.
Det är för svårt.
För tungt.

Orkar inte längre.
Vet inte vart jag ska ta vägen.
Vem jag ska ringa.
Vem jag vågar ringa.
Det verkar som om alla tänker likadant.

Lika bra att ge upp.
Trött blir jag.
Vågar ingenting.
Feg.
Mesig.

Vill så mycket.
Men ingenting går ändå.
Behöver trygghet. Finner ingen trygghet.
Just nu vill jag bara ha kärlek. Beröring.
På ett ärligt sätt.
Inte ytligt. För det finns.
Vill ha en trygg famn som kan hålla om mig.
Som kan trösta mig.
Som kan förstå mig.
Ingen som inte förstår.
Vill kunna vara JAG.

Bara att vara mig själv är svårt.
Vågar inte vara det.
Inte när jag träffat människor.
Går på saker som man inte får gå på.
Kommer bli ett kolik.
Snart.
Nu?

Om det ändå skulle finnas ett slut!

tidsfördriv....

Hur bor du: i en tvåa med min prinsessa <3
Brukar du komma i tid: japp för det mesta
Kan du laga mat: om jag vill...
Vad jobbar du med: studerande, men snart syrra :D
Vad har du på dig just nu: underkläder, linne, tröja, mjukisar å yllesockor
Har du någon fobi: småkryp, höjder + lite till...
Vilket är ditt senaste inköp: hos frissan; klipp + vax
Din favoritdryck på morgonen: vatten
Var fick du dina senaste pengar ifrån: landskapsregeringen; studiestöd + bostadsbidrag
Vad ska man göra för att få dig irriterad: inte hålla det man säger
Intressen: träffa vänner och familj, busa med min prinsessa, utveckla mig själv som människa och som blivande sjukskötare samt att utveckla mitt jobb
senaste person du kramade: mamma och pappa
Senaste person du ringde: fastighetsservice
Vad drack du senast: vatten
Vill du ha barn: jo :)
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag?: det beror på men om jag är på jobb eller i skolan blir det mååånga
Attraheras du av män med skägg: joo
Är du nöjd med ditt liv som det är nu: det varierar från dag till dag, från stund till stund
Vilken svordom använder du mest? satan, jävlar, fittan...ja de flesta...
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? det beror på när jag måste upp
Var köper du dina matvaror ifrån? olika från dag till dag
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? en massa kläder och skor <3 men även ett hus, en bil, en snipa, en ny hoj...finns så mycket jag vill ha :)
Vad åt du till middag senast? mannagrynsgröt <3
Kan du vissla? ibland...
Tittade du på tecknat när du var liten? jepp
Pratar du några andra språk? engelska kan jag väl göra mig förstod på och tyska en aning
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? psykologi
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? måånga...
Är dina dagar fullbokade och stressiga? jo lite nu och då
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 23 (usch!)
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? "varför gjorde du så att det blev så här?"
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? NEVER
Tycker du om att krama folk? jo det är ju alltid mysigt
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? hmm...mig själv?
Tre saker du alltid har med dig? telefon, nycklar och snus

Alltså jag trivs ju faktiskt här. Men just nu vill jag bara hem! Jag har faktiskt tänkt mig ett liv här några år, men inte resten av livet. Eller det vet jag ju inte idag, men jag vill ju nog bo på Åland trots allt. Men det är sjukt jobbigt att vara här när man har sin älskling hemma som får en att orka i de allra jobbigaste stunderna. När/om jag börjar jobba här, ska hon med! Fast det kommer att bli en dyr historia, är det vart det med tanke på mitt mående.

Längtar till hösten när jag får börja jobba här som syster. Att få utveckla mig själv och även försöka utveckla verksamheten, vilket behövs! Har så mycket idéer just nu på vad jag skulle vilja göra, så skulle vara roligt om dessa idéer någon gång blir verklighet. Om inte annat hoppas jag att min kunskap skulle kunna få någon patient att komma ut i det sociala livet igen, och inte behöva sitta där de sitter idag resten av livet.

Men imorn åker jag hem. Ska bli så underbart. Går inte att beskriva med ord. Saknar Zelda så mycket, mer än vad jag någonsin har gjort. Det gör sjukt ont i mitt hjärta. Men snart, snart får jag träffa henne igen. Gosa med henne. Kramas med henne. Min lilla älskling!

<3

Jadu kärring. Du kan ju försöka igen. Men lycka till!
Ingen kommer att tro dej! Du är ju så blond så det bara skriker om det. Och ful är du också!
Fattar inte ens att människor vill umgås med dig. Att inte dina föräldrar gömde bort dej när du var liten.
Fulare än dej går det inte att bli!

Men om du försöker en gång till, då kommer du inte leva många dagar till, det ska du veta!
Du kommer aldrig mera få se solen lysa eller höra fåglarna kvittra.
Det kan du ge dej fan på!
För jag vet vem du är. Jag vet hur ful du är.
Och jag vet vad du har gjort!
Och om du gör om det, är det de sista du gör på denna jord!

Men du är ju så jävla feg att du inte vågar komma fram till mig. Prata med mig.
För feg för att ens försöka.
Hur tänker du egentligen?
Vad går du på egentligen?
Tror du att du ska bli populär? *dream on*
Vill du göra dej ovän med folk?
Vill du dö? *tydligen*

Om du så ens tänker tanken igen, så tro mig, det kommer inte sluta bra för dej!!

Ibland blir jag bara så rädd. Rädd för mig själv och vad jag kan ta mig till.
Klarar inte av att vara mig själv, för jag är rädd för att misslyckas.
Rädd för att inte bli accepterad och lika omtyckt.
Nu är jag i en sådan situation.
En situation som jag inte vet hur jag ska hantera och som jag inte känner att jag har kontroll över.
Jag trodde att jag gillade läget just nu, men tydligen inte.
När jag sätter mig ner och tänker efter, är det inte så bra som jag hade föreställt mig.

Har all möjlighet framför mig, de gäller bara att jag tar den.
Tar hand om den chansen jag får. Det kanske aldrig kommer igen.
Men människor förstår inte alltid vad planering kan ha för betydelse för andra människor.
Jag vill inte veta dagen före att "jo, du kan komma imorn", utan jag vill veta att "du är välkommen om två veckor kl. 09.00".
För mig handlar det om att planera mitt liv eftersom jag inte bara kan lämna allt och bara åka iväg. Om saker inte kan bestämmas, då får det vara.
Jag har fått ett super erbjudande. Det vet jag. Men vad händer om det inte stämmer sedan när det närmar sig?
Ska man då skriva papper nu?
Det är så mycket som kan hända. Som kommer att hända. Det vet jag.
Inte bara med mig själv, utan med verksamheten.
De kanske får någon bättre, någon kunnigare.

Hur som helst skulle jag bara vilja börja idag. Nu med en gång. Få komma igång med ett arbete, inte behöva sitta i skolbänken. Känner mig klar. Inte klar med kunskapen, men klar med skolan. Just nu känns det som om skolan inte har mycket att ge mig längre. Jag menar inte att jag är fulllärd och bäst i världen, utan att jag behöver kunskaper som jag känner att skolan inte kan erbjuda mig. Ingen människa kommer någonsin bli fulllärd, för så fungerar det inte. Men en skola kan inte ge en allt, utan den ger en bara verktyg man behöver för att sedan kunna bygga vidare på sin kompetens.
Det jag försöker få fram är att jag känner att jag har verktygen, men att jag behöver mera kompetens. Den kompetens jag behöver får jag genom egna studier, eget utvecklande. Och framförallt, genom att jobba!

After work

Är på väg till Harrys nu.
Gubbarna på jobbet har lurat med mig ikväll. Och inte är man ju så svår flörtad ;)
Gubbarna mina är ju så roliga, så det skadar verkligen inte att komma ut och att de får förgylla min kväll lite :)
Så nu måste jag gå till jobbet och hämta en cykel, och sen om jag kommer hem igen är ju en helt annan femma.
Med min vanliga tur lär jag väl hamna i någon fin liten buske ;)
Nä, men jag ser verkligen framemot att komma ut ur detta hus och se lite av det andra livet som försigår i denna byhåla :)
Har ju än så länge endast sett den sjuka delen av byn ;)
Så nu när gubbarna har lurat mig, så lär det nog bli bra. Hoppas bara att jag kommer upp ur sängen imorn bitti och kan göra gott ifrån mig fast jag kanske inte är "frisk" till hundra procent.

Puss och kram och nyp i stjärten ;)

Jobb

Har fått jobb.
Jobb under julen redan?
Jobb nästa höst.
Jobb när jag blir färdig sjukskötare.
Känns underbart!
Tänka sig att man har fått ett jobb redan fast man har ett år kvar.
Helt sjukt underbart!! :)

Sommarjobb

Sitter och funderar på vad jag ska göra i sommar. Har alltid hittat sommarjobb som jag har trivts med, och som jag säkert skulle kunna jobba med igen. Men nu känner jag att jag skulle vilja utmana mig själv lite mera. Försöka jobba med mig själv och med några problem som jag har. Ett av mina problem är att åka hemifrån, lämna min trygga ram.

Just nu är jag riktigt sugen på att flytta iväg. Men jag vill inte lämna min lägenhet, så skulle behöva ha råd att ha den kvar så jag kan komma tillbaka till ön.
Funderar på att dra redan till sommaren, och bli kvar sedan så länge jag känner för det.
Håller på att forska på hur mycket som är obligatoriskt i skolan nästa höst. För om det inte är så mycket, så kan jag vara kvar i Sverige. Skaffar mig en billig lägenhet här bara så flyttar jag och Zelda hit. Det skulle vara underbart, för har verkligen hittat en plats där jag vill jobba.

Om det är mycket i skolan nästa höst, funderar jag på att åka och jobba i sommar här ändå. Men kanske kan jobba intensivt några veckor, sedan vara hemma några veckor. Måste forska lite i hur det kan fungera bäst, så att jag kanske skulle kunna göra det jag vill göra just nu.

Annars vet jag inte var jag vill jobba i sommar. Förslag?

Vill hem nu!
Saknar mitt hem!
Saknar allt som har med mitt hem att göra!
Saknar ensamheten!

Men mest av allt saknar jag Zelda!
Min älskade lilla Prinsessa!
Jag behöver henne nu!
Behöver hennes närhet.
Hennes kärlek.

Gråter av saknad.
Gråter av längtan.
Det är inte roligt att ligga här...med ångest...
Hemma har jag Zelda, här är jag ensam.
Fast inte ensam som hemma.
Vill vara ensam hemma, med Zelda.
Inte bara känna sig ensam med en massa människor.
Just nu behöver jag lugn och ro.
Ro för mig själv.
För att komma ur detta.
Detta hål.

Jag kan inte förstå hur man som förälder kan ge sitt 10åriga barn amfetamin.
Hur tänker man?
Är man verkligen så skadad själv att man inte vet bättre?
Är man så påverkad av drogerna att man tycker att det är det bästa som finns och att ens barn också ska få uppleva det "fina"?
Förstår man inte konsekvenserna av det?
Har man som förälder aldrig själv försökt sluta med drogerna att man vet hur det är?
Har man själv hållit på så länge att man inte vet något annat?

Nej jag kan inte förstå.
Det finns så många frågor jag skulle vilja få svar på när det gäller detta område som jag antagligen aldrig kommer att få svar på.
Men jag blir förbannad. Riktigt förbannad.
Det är inte rätt. Inte någonstans.

Denna person som fick amfetamin av sin far när hon var 10 år, var sprut narkoman när hon var 14.
Hon har aldrig fått en chans.
Aldrig fått en riktig uppväxt.
Visste ingenting annat.
Detta var väl det normala?
Om ens förälder tycker att det är så det ska vara, hur mycket har man som 10år att säga till om?
Hur mycket vet ett barn om det "normala"?

Nej, måste försöka släppa det.
Men det går inte.
Tycker så sjukt mycket synd om denna tjej.
Tycker inte alls detta är rätt någonstans.
Skulle vilja ställa denna förälder mot väggen.
Skulle vilja kunna hjälpa tjejen.
Skulle vilja få henne på rätt spår.
Få henne att komma vidare.

Ska verkligen göra mitt bästa.

En patient på praktiken sade till mig idag:

"Visste du att Hitler finns här bland oss?"

Vad ska man svara på det?? Han tror ju verkligen det...

Tillbaka i Katrineholm

Japp, åkte tillbaka idag så nu sitter jag här i kylan. Finns ingen värme i det här jäkla huset, så man sitter med filten runt sig hela tiden. På morgonen är det värst när man ska försöka ta sig ur sängen kl. 6. Usch, det är verkligen inge roligt alls! Förra veckan fanns det inget varmvatten heller, men det finns det nu i alla fall. Men att det inte finns värme i huset är förjävligt!!!!

Ser framemot att gå på praktik imorn igen. Trivs verkligen bra där. Men annars händer de inte så mycket roligt. Vill mest vara för mig själv och slippa socialitet. Börjar falla igen, det vet jag. Men jag vet också att jag kan ordna upp det själv, bara jag vill tillräckligt mycket. Men jag vill kunna vara för mig själv och få lugn och ro och tänka och fundera. Vill kunna vara social när jag känner för det och inte när andra tycker jag skall vara det. På praktiken har jag en yrkesroll så där är det helt annorlunda. Men i mitt privata liv vill jag kunna vara mig själv och bestämma vad jag vill när jag vill. Vill inte ha någon som bestämmer åt mig, utan att JAG ska få bestämma över mitt liv. Vill helt enkelt bara göra saker JAG känner för. Punkt slut!!

Jag saknar sommaren. Jätte mycket!
Var en så himla underbar sommar.
Visst, hade sina nackdelar, men de kommer man ju aldrig ifrån.
Saknar de fina och underbara stunderna på sjön. Men snipan.
Det var verkligen det bästa denna sommar.
Alla turer på sjön.
Alla händelser. Upplevelser. Lärdomar.
Nu är båten på land :'(
Men ska renovera den tillsammans med pappa i vinter.
Den kommer bli super fin till nästa sommar.
Då ska jag ut igen. Och igen. Och igen.
*längtar*

Okej, sitter och gråter. Gör som du vill!
Spriten i kroppen lugnar. I alla fall för stunden!
Den sviker mig i alla fall inte. Den tror i alla fall på mig.
Har min prinsessa. Snart finns väl bara hon.
Eftersom jag bara gör fel enligt omgivningen gör jag väl det enda rätta i att isolera mig.
Lika bra att hålla mig i Sverige.
Finns ju ändå ingenting här hemma.
Bara Zelda, men hon kan jag väl ta med mig om det behövs.

Just nu vet jag inte var jag står. Står i alla fall inte där jag borde stå.
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag inte vill. Känner mig som ett stort frågetecken.
Ena sekunden känner jag mig redo för förändringar. Andra sekunden vill jag bara dö.
Samma sak gäller med skolan.
Tydligen är det samma sak när det gäller allt i mitt liv.

:'(

Nej, ger upp nu. Du får som du vill! Om du anser att jag gjort fel, så visst! Men jag vet innerst inne att det var rätt och det skulle du också veta om du skulle lyssna på det jag skulle vilja berätta för dej. Men icke! Så okej!

Ibland gör man saker för att lagen säger att man ska göra det. Lagen säger vissa saker, hjärtat säger något annat. Ibland lyssnar man på både hjärtat och lagen. Jag kanske inte alltid gör det rätta, men i längden tror jag att det är det rätta. Men i dagens samhälle lever fortfarande vissa "gamla" saker kvar, som får människor att förstora upp vissa saker. Lagar och liknande saker har förändrats, men människor tänkande har inte riktigt följt med i utvecklingen. Detta gör saker och ting svårare än vad det borde vara.

Jag har gjort en sak, som jag kanske kommer att få jobba för längre fram. Men i dagens läge var det rätt. Det vet jag innerst inne. Men tackvare dagens outvecklade samhälle gör det att hela situationen blir mycket svårare än vad den egentligen skulle behöva vara. Om alla människor skulle vara lite mera öppna och lyssna på andra människors förklaringar innan de bestämmer sig för att vända ryggen, skulle samhället kanske inte vara så fyrkantigt som det är just nu, speciellt i vissa situationer.

Ja, det har varit full fart sedan jag kom hem i torsdags. I fredags var det föreläsningar hela dagen. Handlade om barn som dör och barn i sorg. Detta var sjukt intressant, men väldigt jobbigt för det psykiska måendet. Kom och tänka på en massa annat, och kanske var bra att jag gjorde, men jobbigt. På lunchen tog jag en snabb date med L eftersom hon sedan reste bort :( BUHU!!!
Fredag kväll bestod av kurs; sexologi. Lika intressant som vanligt. Men samma sak där, lite tungt för det psykiska måendet. Men som tur är, så är det världens bästa föreläsare som förstår och är bara helt underbar! Lördag igen bestod av kurs i sexologi. Sista kursdagen. SLÖTT!! Vill ha mera kunskap. Mera föreläsningar. Nu gäller det att plugga inför tenten och bestämma sig för när man tänker göra den.

Efter föreläsningen åkte jag och Zelda ut till järsö. Hade ju inte träffat mina päron, så var lugnast att åka dit. På kvällen kom M hit och vi såg på film och snacka och bara myste :) Roligt att ses igen. Kommer bli jobbigt på onsdag :(

Dagen idag har jag mest tagit det lugnt. Sökt material till x-jobbet, vilket behövs! Nu gäller det bara att ta tag i det och läsa igenom allt...mycket att läsa, men som tur är så är det ju intressant :) Imorn blir en lång dag med mycket att göra. Samtal hit och dit. Springande hit och dit. Lunchdate. Eftermiddagsdate? Pluggande....ja, det känns som om dagen kommer att gå snabbt.

Måste planera och strukturera upp mitt liv nu så jag hinner med allt och får allt som behöver göras gjort. Hoppas att turen ligger på min sida, annars kommer det bli jätte jobbigt och komplicerat. Då kommer allt gå till skogs tror jag....

Nu ska jag strukturera upp mitt x-arbete i alla fall!!

Praktiken är bra. Men mitt mående är skit. Alla på avdelningen är snälla. Trivs riktigt bra där. Men det är jobbigt psykiskt, vilket jag visste. Men det är inte det. Inte det som drar ner mig. Det är en massa annat. Annat i mitt liv som inte vill. Men jag har Zelda. Zelda som får mig att orka. Orka stiga upp. Orka andas. Utan henne skulle jag ha gett upp för länge sen. Men nu har jag henne. Henne som mitt hjärta slår för.

Igår var det pusskalas. Idag har det varit pusskalas. Vill inte lämna henne. Vill inte leva en dag utan henne. Älskar henne otroligt mycket! De flesta förstår inte. Säger att en katt "bara" är ett djur. För mig är hon inte "bara" ett djur. För mig är hon mitt liv. Hon ger mig den kärlek jag inte har fått. Det jag har saknat. Hon är min trygghet. Tryggheten jag har saknat. Behöver fortfarande mycket, men hon ger mig det jag behöver för att inte ge upp.

Så enkelt är det!

imorn....

Nu är det inte länge kvar. Imorn kl. 08.00 går båten. Då lämnar jag ön ett tag. Vetskapen om att det är snart, är jobbig. Jobbig för att lämna den jag älskar mest i hela universum. Jobbigt för att lämna min trygghet. Usch! Men jag vet att det blir bra bara jag kommer dit. Bara jag får ett rum ensam. Bara jag slipper dela rum. Behöver min egna tid, för den är allt jag har. Den gör att jag överlever. Behöver få göra saker som jag vill och inte behöva ta hänsyn. Nej, måste verkligen få eget rum! Annars kommer jag inte klara av att vara där borta.

Tittar på Zelda. Ser in i hennes ögon. Jag gråter. Gråter av vetskapen att imorn måste jag lämna henne. Henne som är mitt hjärta. Hon som får mitt hjärta att slå vidare, att inte stanna. Jag vet att hon får det jätte bra ute på järsö. Det vet jag verkligen. Men jag vet även att hon trivs bäst hemma, för det märkte jag i våras. Men NU fick just en utskällning! Hon kissade på en väska! Jävla katt! Men jag kan inte vara arg på henne, för jag älskar henne. Men det är så himla onödigt av henne! Tur att det var en väska som mamma ska ta ut till järsö i alla fall.

Nej nu ska jag fixa det sista sen gå och sova. Är otroligt trött men är rädd för att lägga mig ner. Men det blir som det blir.

Hoppas ni alla här hemma får det bra nu!

Kramar

Ligget bara och gråter.
Gråter floder.
Floder av sorg.
Saknad.
Kramperna kommer.
Försvinner inte.
Går inte över.
Försöker.
Misslyckas.
Detta är slutet.
Slutet för en ny start?
NEJ!!!!!
Vill inte. Orkar inte. Men måste.
Eller?

Gråter.
Gråter floder.
Kan ingen bara komma och hålla om mig??
Jag behöver någon NU!!
Bara en trygg famn.
En stund.
Kan ingen ringa?
Ge mig trygghet på det viset?
Visa något?

Panik. Nu.
:'(
:'(

Jag hatar detta liv!

Snart...

Kan inte förstå att det redan är fredag och att det är på måndag jag åker iväg. Iväg på min sju veckors praktik. Känns helt sjuk, läskigt och underbart på samma gång. En rädsla som finns inom mig på samma gång som en stor nyfikenhet bubblar på. Kommer förhoppningsvis bli en sju veckors period av mycket erfarenhet och kunskaper som jag aldrig skulle få hemma på den här lilla ön. Jag försöker verkligen tänka positivt! :)

Denna vecka har mesta dels gått åt att plugga. Har nämligen suttit och analyserat en artikel om våld och aggressioner inom psykiatrisk vård. Den handlade även om omsorg som en tyst kunskap :) En väldigt och lärorik artikel som jag tycker alla borde läsa och ta till sig kunskap ifrån. Eller i alla fall alla inom vården :)

Ska nu ägna mig åt lite skönlitteratur för att koppla av hjärnan lite. Men jag borde ägna mig åt mina psykböcker och slutarbetsplanerna. Men icke! Eller kanske, vem vet vad man får för anfall ;) Nä, det blir nog att gosa med Zelda hela helgen, för jag känner redan hur mycket jag saknar henne. Usch vad hemskt det är att lämna sin bebis hemma! Nej nu ska jag sluta flumma på här.....

Katten....

Min katt har blivit lite galen. Eller hon har väl alltid varit det, men nu är det dubbelt värre! Kvällarna tillbringar jag genom att se på henne och skratta! Hon springer som en galning mellan sovrummet och balkongen, vidare in i hallen och upp i soffen och ut igen....ja, så håller hon på :) Sen efter en stund stannar hon upp och tittar till mig, kommer upp i famnen och sen springer hon vidare :) Nu ikväll drog hon ut sin nyaste leksak ut på balkongen, antagligen för att få liv i mig ;) hon vet nog innerst inne att leksaker inte hör till balkongen, utan att de ska vara inne i lägenheten :)

Det är svårt att förklara hennes beteende, det är något som måste upplevas för att man ska förstå :) Borde filma henne någon gång... Det är verkligen hon som betyder mest i hela mitt liv och jag skulle inte klara av att leva utan henne! Vill inte tänka på att jag åker iväg om en vecka och lämnar henne igen...saknar henne redan! Om man ändå skulle kunna ta med henne...Men det är skönt att jag innerst inne vet att hon har det bra hos sin mormor och morfar, men det är ju ändå inte som att vara hemma. Det är det inte för djur, precis som det inte heller är det för oss människor.

Vissa mornar när jag vaknar ligger Zelda inne i påslakanet. Hon brukar krypa in där och gosa på morgon sidan. Man vill bara inte stiga upp på morronen när hon ligger och gosar med en. Vare sig hon ligger inne i lakanet eller bredvid en så är det otroligt svårt att komma upp när hon vill ha kärlek och när hon vill ge kärlek. Tänk vad "bara" en katt kan ge en. Ett sånt otroligt stöd och en sån glädje i vardagen. De dagar som är sämre dagar för mig och som jag tillbringar i min soffa, de dagarna tillbringar Zelda också i soffan bredvid mig hela dagarna. Otroligt att hon kan känna på sig att jag behöver henne just då. Hon ligger och gosar och bara ger trygghet till mig.

Mattes lilla älskling <3

Sitter och funderar för mycket. Borde sitta och skriva en uppgift. Men det går inte riktigt. Vet att jag kommit igång bra på uggiften, men nu står det lite stilla. Varit en lång dag, fast klockan bara snart är halv sju.
Har irritation liggande och pyrt inom mig lite för mycket idag. Men som tur är så var det hoj väder idag, så avreagerade mig på det viset istället för att någon i min närhet måste ta den smällen. Sedan har jag varit till kiropraktorn för tredje gången. Nu börjar det bli lite ordning igen på min rygg och nacke efter olyckan i vintras. Tyvärr har jag gått lite för länge med skadan, att det kommer ta ett tag ännu att bli bra. Men förbättring är bättre än ingenting alls.

Har börjat lite smått med examensarbetet, vilket känns helt sjukt underbart på flera sätt. Delvis ser man nu ett slut. Ett slut som dock är väldigt oroväckande, men skönt på samma gång. Sedan för jag skriva om något som jag brinner för. Något som jag verkligen tycker är väldigt viktigt för oss som jobbar inom vården, men även alla människor som lever på denna jord. Jag hoppas att jag i framtiden skulle kunna forska vidare på detta område och eventuellt kunna doktorera. Tänk att få skriva en hel avhandling om något ämne man brinner för....bara tanken för mig att le :)

Just nu är jag inne i en stor process som handlar om mig själv och mitt välbefinnande. Försöker lära mig nya beteenden. Beteenden som ska gynna mig själv. Bara mig själv! Det är jag som är viktig. Måste alltid utgå från mig och vad jag känner. Ska därför nu försöka lära mig att tänka på mig själv i första hand och det alltid är jag som kan påverka upp till 50%.
Just nu snurrar alla mina tankar runt min familj och mina vänner. Eller just nu är det mest min familj allting handlar om, men mina vänner hänger med där. Måste försöka få ordning på livet helt enkelt.

Nej nu måste jag analysera min artikel för typ 100 gången och se om jag hittar nått nytt i den som är lärorikt. Föresten så handlar min artikel om aggressiva och våldsbenegna patienter inom psykiatrisk vård = intressant! Just det, om en vecka åker jag på praktik till Sverige och blir borta i sju veckor. Hoppas på nya kunskaper och nytt tänkande! :)

Insikt

Jobbar för fullt med mig själv just nu. Det är jätte svårt och väldigt jobbigt. Många motgångar och många steg tillbaka. Orkar inte umgås. Orkar inte vara social. Försöker att ta hand om mig själv, men det är ett hel tids jobb. Dock har jag inte tid med ett hel tids jobb till, eftersom skolan är ett hel tids jobb. När jag tror att jag kommit igenom en sak, ramlar jag tillbaka hundra steg igen. Det kommer att ta tid, det vet jag. Frågan om jag har den energin och det hopp som behövs för det här. Men jag har lovat mig själv och andra att jag ska ge det en chans till, och den chansen är nu.

Har haft tur att jag har kunnat fara ut på sjön med snipan denna sommar. Har kunnat rensa huvudet på tankar och inte behövt tänka överhuvudtaget. Det är en otrolig frihetskänsla. Det är bara jag, snipan och havet. Ni som inte upplevt det jag upplevt, ni borde verkligen få uppleva det! Snart är båtsäsongen över, vilket känns tungt. Måste försöka hitta en ny sak som uppfyller samma som snipan gör. Behöver en frihetssyselsättning. Får se vad det blir...

Inser att idag är idag.
Igår var igår.
Igår kommer inte att upplevas idag.
Dagen före igår kommer aldrig mer att existera.
Morgondagen vet man inte hur ser ut.
Det vet man inte förrän i övermorgon.

Livet suger balle, ordentligt!
Finns inte mycket att se framemot.
Människor förstår inte.
De tror att de förstår saker, men de förstår inte ett skit.
Alla tycker allt ser så bra ut.
Allt ytligt jävla skit.
Men fatta att det finns saker som inte syns på ytan!
Saker som finns inom en, som inte försvinner.
Saker som bara finns och finns och finns.

Om ni ändå skulle veta, men det är väl lika bra att ni inte vet.
Ni skulle ändå inte fatta.
Och ni skulle ändå bara skita i allt sen.
För ni vill bara veta för att kunna snacka skit sen.
Så är det alltid.
Kommer alltid att vara så.

Hatar er. Hatar allt!
Kommer aldrig att bli hel igen.
Kommer aldrig att kunna gå vidare.
Sluta upp med allt nu!

Frågar mig själv

om det aldrig kommer ta slut

önskar jag kunde läsa sista sidan

slå ihop pärmen och ställa tillbaka

historien om mitt liv i bokhyllan

och bara ta fram och kunna se tillbaka

när det passar mig

men jag lever med det förflutna

närvarande i varje steg

varje andetag andas

kvarglömd ångest

som borde ha hämnats

för länge sen

och jag vet att du

sover utan att drömma

medan jag vrider mig i plågor

av rädsla

för att du ska stå utanför min dörr

låser om mig

stänger in

i ett desperat försök att

låsa ut alla minnen

Behöver någon som kan hålla om mig!

En tur till Nyhamn

Igår var jag med min mosters familj ut med deras båt. Det var underbart!! Det var dock inte världens varmaste dag, men otroligt skönt att vara ute i det fria! Vi packade oss i båten och åkte ut mot havet. Meningen var att vi skulle till Lågskär, men det blåste så mycket så vi åkte endast till Nyhamn. Där fanns det en gång i tiden en gruva där min farfar jobbade som ung. Det är så himla roligt att besöka ställen där det finns minnen från ens egna blod. Det var otroligt fint där ute!

Nyhamn

Förut när gruvan användes hade de som räls som de använde för att lasta båtera från.

Gruvtornet :) De hade byggt en klätterväg på tornet, men det syns inte på denna bild.

Det gamla dasset fanns kvar :)

Självklart måste jag gå och inspektera det :)

Här är huset de bodde i ute på Nyhamn.

Sedan åkte vi till holmen mitt emot Nyhamn för att luncha. Det blåste nämligen mindre där, så det passade sig bättre :) Ormar i mängder såg vi, men det var en väldigt fin ö som man lätt skulle kunna tillbringa någon dag på.

Medan jag, moster och N dukade fram lunchen....

...var pojkarna på orm jakt :)

Sedan ville barnen bada och eftersom det var så mycket orm på den ön vi var på kändes det som om det inte passades sig riktigt att bada där. Så vi åkte in mot land igen och stannade till i klosterviken för kaffe och bad :)

De där ungarna var precis som jag när jag var i deras ålder. Låg i vattnet tills man blev tvingad till att gå upp. Så himla roligt att se att de också kan njuta av sommaren och det som hör sommaren till.
Mina älskade "små" kusiner ;)