Ibland blir jag bara så rädd. Rädd för mig själv och vad jag kan ta mig till.
Klarar inte av att vara mig själv, för jag är rädd för att misslyckas.
Rädd för att inte bli accepterad och lika omtyckt.
Nu är jag i en sådan situation.
En situation som jag inte vet hur jag ska hantera och som jag inte känner att jag har kontroll över.
Jag trodde att jag gillade läget just nu, men tydligen inte.
När jag sätter mig ner och tänker efter, är det inte så bra som jag hade föreställt mig.
Har all möjlighet framför mig, de gäller bara att jag tar den.
Tar hand om den chansen jag får. Det kanske aldrig kommer igen.
Men människor förstår inte alltid vad planering kan ha för betydelse för andra människor.
Jag vill inte veta dagen före att "jo, du kan komma imorn", utan jag vill veta att "du är välkommen om två veckor kl. 09.00".
För mig handlar det om att planera mitt liv eftersom jag inte bara kan lämna allt och bara åka iväg. Om saker inte kan bestämmas, då får det vara.
Jag har fått ett super erbjudande. Det vet jag. Men vad händer om det inte stämmer sedan när det närmar sig?
Ska man då skriva papper nu?
Det är så mycket som kan hända. Som kommer att hända. Det vet jag.
Inte bara med mig själv, utan med verksamheten.
De kanske får någon bättre, någon kunnigare.
Hur som helst skulle jag bara vilja börja idag. Nu med en gång. Få komma igång med ett arbete, inte behöva sitta i skolbänken. Känner mig klar. Inte klar med kunskapen, men klar med skolan. Just nu känns det som om skolan inte har mycket att ge mig längre. Jag menar inte att jag är fulllärd och bäst i världen, utan att jag behöver kunskaper som jag känner att skolan inte kan erbjuda mig. Ingen människa kommer någonsin bli fulllärd, för så fungerar det inte. Men en skola kan inte ge en allt, utan den ger en bara verktyg man behöver för att sedan kunna bygga vidare på sin kompetens.
Det jag försöker få fram är att jag känner att jag har verktygen, men att jag behöver mera kompetens. Den kompetens jag behöver får jag genom egna studier, eget utvecklande. Och framförallt, genom att jobba!
Klarar inte av att vara mig själv, för jag är rädd för att misslyckas.
Rädd för att inte bli accepterad och lika omtyckt.
Nu är jag i en sådan situation.
En situation som jag inte vet hur jag ska hantera och som jag inte känner att jag har kontroll över.
Jag trodde att jag gillade läget just nu, men tydligen inte.
När jag sätter mig ner och tänker efter, är det inte så bra som jag hade föreställt mig.
Har all möjlighet framför mig, de gäller bara att jag tar den.
Tar hand om den chansen jag får. Det kanske aldrig kommer igen.
Men människor förstår inte alltid vad planering kan ha för betydelse för andra människor.
Jag vill inte veta dagen före att "jo, du kan komma imorn", utan jag vill veta att "du är välkommen om två veckor kl. 09.00".
För mig handlar det om att planera mitt liv eftersom jag inte bara kan lämna allt och bara åka iväg. Om saker inte kan bestämmas, då får det vara.
Jag har fått ett super erbjudande. Det vet jag. Men vad händer om det inte stämmer sedan när det närmar sig?
Ska man då skriva papper nu?
Det är så mycket som kan hända. Som kommer att hända. Det vet jag.
Inte bara med mig själv, utan med verksamheten.
De kanske får någon bättre, någon kunnigare.
Hur som helst skulle jag bara vilja börja idag. Nu med en gång. Få komma igång med ett arbete, inte behöva sitta i skolbänken. Känner mig klar. Inte klar med kunskapen, men klar med skolan. Just nu känns det som om skolan inte har mycket att ge mig längre. Jag menar inte att jag är fulllärd och bäst i världen, utan att jag behöver kunskaper som jag känner att skolan inte kan erbjuda mig. Ingen människa kommer någonsin bli fulllärd, för så fungerar det inte. Men en skola kan inte ge en allt, utan den ger en bara verktyg man behöver för att sedan kunna bygga vidare på sin kompetens.
Det jag försöker få fram är att jag känner att jag har verktygen, men att jag behöver mera kompetens. Den kompetens jag behöver får jag genom egna studier, eget utvecklande. Och framförallt, genom att jobba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar