Julia nu och för alltid

En konstig känsla kom över mig nu när jag kom hem till min tomma lägenhet.
Borde vara glad och lycklig, men istället känner jag mej ledsen. Tårarna trycker på, och skulle bara vilja gråta. Men icke!
Det är typ natt snart och jag borde sova. Snart upp till en fullspäckad jobbdag och sedan en kväll med familjen i julens tecken. Gilla? NOT!
Med att inte Zelda är hemma just nu känns väldigt jobbigt. Fattar inte att jag lämnade henne på järsö...dumt! Men hon har sällskap imorn, vilket är positivt. Men jag är ensam nu och skulle behöva henne.
Ingen är som hon. Hon är min lilla prinsessa som är bäst i hela universum!
Men varför blev det så här nu?

Vill ringa någon, men vet inte vem.
Vill bara kunna babbla ur mig alla känslor.
Men inte!
Det är typ natt och man ska typ sova.
Alla barn ligger väl och sover nu helt spända inför morgon dagen.
Kommer själv ihåg hur det var.
Det bara pirrade i hela kroppen. Man visste att snart, snart kommer tomten.
Men så är det ju inte längre....
Nu väntar jag på bråk, bråk och bråk.
Väldigt givande....
Varför kan jag inte bara jobba dygnet runt när det är julafton?

Skall till gravarna imorn...tända ljus...fälla några tårar...ni är saknade ska ni veta! <3