Sitter på båten och är på väg hem nu.
Tänker tillbaka på den underbara tid jag har haft, vilka underbara människor jag har träffat och vilka underbara erfarenheter jag har med mig.
Men när jag tänker tillbaka, på patienterna och på personalen, gör det ont i hjärtat.
Patienternas livsöden har verkligen berört mig. De har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Och personalen har fått en ännu större plats. De tog i mot och mig stöttade mig i vått och torrt. Helt underbart!
Planerar just nu en eventuell resa dit om några veckor för att umgås med mina nya vänner och kanske kunna säga hej till patienterna. Eftersom julen inte verkar bli som jag hade velat, kanske jag skulle kunna unna mig själv lite istället.
Erfarenheten jag har fått från denna period kommer jag att bära med mig hela livet. Den är erfarenheter och kunskaper som många människor inte har eller aldrig kommer att få. Vissa människor vill inte ens ha den, men många kanske vill ha den men kommer inte att få den. Jag känner mig så stark i min blivande yrkesroll just nu att jag verkligen vet vad jag ska jobba med.
Men mina föräldrar tycker inte att jag väljer rätt, vilket inte känns bra i mitt hjärta.
Jag vill kunna göra dom nöjda, men just nu verkar det inte bli så. De vill att jag ska söka jobb inom den somatiska vården och PÅ ÅLAND. Just nu stämmer inte alls detta med mina planer. Men jag tror att de ser att jag kommer att må bra om jag får göra det jag brinner för. Men jag förstår på samma gång deras rädsla. Det gör jag verkligen. Jag skulle antagligen känna och tycka samma sak om jag hade barn. Eller det kanske jag inte skulle göra, eftersom jag bär på vissa erfarenheter och kunskaper som dom inte har.
Nej nu måste jag koncentrera mig på lördagen, då jag har tentaskrivning :/
Tänker tillbaka på den underbara tid jag har haft, vilka underbara människor jag har träffat och vilka underbara erfarenheter jag har med mig.
Men när jag tänker tillbaka, på patienterna och på personalen, gör det ont i hjärtat.
Patienternas livsöden har verkligen berört mig. De har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Och personalen har fått en ännu större plats. De tog i mot och mig stöttade mig i vått och torrt. Helt underbart!
Planerar just nu en eventuell resa dit om några veckor för att umgås med mina nya vänner och kanske kunna säga hej till patienterna. Eftersom julen inte verkar bli som jag hade velat, kanske jag skulle kunna unna mig själv lite istället.
Erfarenheten jag har fått från denna period kommer jag att bära med mig hela livet. Den är erfarenheter och kunskaper som många människor inte har eller aldrig kommer att få. Vissa människor vill inte ens ha den, men många kanske vill ha den men kommer inte att få den. Jag känner mig så stark i min blivande yrkesroll just nu att jag verkligen vet vad jag ska jobba med.
Men mina föräldrar tycker inte att jag väljer rätt, vilket inte känns bra i mitt hjärta.
Jag vill kunna göra dom nöjda, men just nu verkar det inte bli så. De vill att jag ska söka jobb inom den somatiska vården och PÅ ÅLAND. Just nu stämmer inte alls detta med mina planer. Men jag tror att de ser att jag kommer att må bra om jag får göra det jag brinner för. Men jag förstår på samma gång deras rädsla. Det gör jag verkligen. Jag skulle antagligen känna och tycka samma sak om jag hade barn. Eller det kanske jag inte skulle göra, eftersom jag bär på vissa erfarenheter och kunskaper som dom inte har.
Nej nu måste jag koncentrera mig på lördagen, då jag har tentaskrivning :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar