måndag 12 oktober 2009

Okej, sitter och gråter. Gör som du vill!
Spriten i kroppen lugnar. I alla fall för stunden!
Den sviker mig i alla fall inte. Den tror i alla fall på mig.
Har min prinsessa. Snart finns väl bara hon.
Eftersom jag bara gör fel enligt omgivningen gör jag väl det enda rätta i att isolera mig.
Lika bra att hålla mig i Sverige.
Finns ju ändå ingenting här hemma.
Bara Zelda, men hon kan jag väl ta med mig om det behövs.

Just nu vet jag inte var jag står. Står i alla fall inte där jag borde stå.
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag inte vill. Känner mig som ett stort frågetecken.
Ena sekunden känner jag mig redo för förändringar. Andra sekunden vill jag bara dö.
Samma sak gäller med skolan.
Tydligen är det samma sak när det gäller allt i mitt liv.

:'(

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar