Praktiken är bra. Men mitt mående är skit. Alla på avdelningen är snälla. Trivs riktigt bra där. Men det är jobbigt psykiskt, vilket jag visste. Men det är inte det. Inte det som drar ner mig. Det är en massa annat. Annat i mitt liv som inte vill. Men jag har Zelda. Zelda som får mig att orka. Orka stiga upp. Orka andas. Utan henne skulle jag ha gett upp för länge sen. Men nu har jag henne. Henne som mitt hjärta slår för.
Igår var det pusskalas. Idag har det varit pusskalas. Vill inte lämna henne. Vill inte leva en dag utan henne. Älskar henne otroligt mycket! De flesta förstår inte. Säger att en katt "bara" är ett djur. För mig är hon inte "bara" ett djur. För mig är hon mitt liv. Hon ger mig den kärlek jag inte har fått. Det jag har saknat. Hon är min trygghet. Tryggheten jag har saknat. Behöver fortfarande mycket, men hon ger mig det jag behöver för att inte ge upp.
Så enkelt är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar