Julia nu och för alltid

Jag satt i bilen på väg hem nu och funderade på ett och annat, som jag brukar när jag kör bil. Tänkte mycket på saker som har förändrats i mitt liv den senaste tiden. Sommaren 2008 förändrade mig väldigt mycket. Eller jag har förändrats väldigt mycket sedan den sommaren. Eller hela mitt liv har jag varit med om saker som gjort mig till den jag är, och som gjort mig stark fast jag inte kan se det alla gånger.

Men sommaren 2008 förändrades mitt liv radikalt, tycker jag själv. Jag var med om saker som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle få uppleva. Sakerna har satt sina spår i mig, men jag har även lärt mig otroligt mycket av de sakerna. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt när jag tänker på det, men det är förhoppningsvis så att jag aldrig mer ska behöva uppleva det igen. Och om det är så att jag ska vara med om det igen, hoppas jag att det har utvecklats åt det positiva hållet.

Hur som helst så gjorde dessa saker att jag valde att stanna hemma på min praktik, vilket ledde till att jag fick träffa K vilket kanske aldrig skulle ha hänt annars. Jag har även fått erfara mycket saker som många andra inte någonsin kommer att göra. Det som jag mest är glad över när jag ser tillbaka på allt som varit den senaste tiden, är att jag har fått chansen att träffa och lära känna en av de mest underbara personer på denna jord. Hon ger mig det jag saknar och det jag behöver. Hon håller mig uppe fast jag mår skit. Trodde verkligen inte det fanns såna människor, för jag hade helt tappat tron på mänskligheten. Men där fanns hon, på min praktikplats. Tänk om jag hade åkt till Sverige som det var planerat. Var skulle jag vara idag? Nu åker hon bort en vecka, och det känns tungt. Men hon kommer tillbaka, hoppas jag! Zelda berättade nog för henne ordentligt ikväll vad hon tyckte ;)

Och i somras lärde jag känna L. Hon blev som min syster. Eller hon är som en syster för mig. Vi började umgås för att vi bodde nära varandra och skulle börja fara ut och springa ihop. Men det blev inte av! Endera orkade inte jag eller så orkade inte hon. Men vi lärde känna varandra, och det kändes som om vi hade känt varandra hela livet. Hon håller mig vid ytan, fast jag vill sjunka. Så var det i somras när jag blev sjuk, hon kom nästan varje dag och hälsade på mig. Fast jag har försökt bli av med henne, så släpper hon inte taget. Det är inte alla som vågar stanna kvar. Men hon vågar och det är jag väldigt glad över. Nu är den lilla muppen i Finland och berikar sitt liv, men imorn kommer hon hem igen och då har vi våran vanliga tisdagskväll; andra avenyn! Haha!

Nej nu ska jag lägga av för idag. Alla mina vänner jag har, betyder något för mig. I alla fall de äkta vännerna! Men sedan finns det vissa personer som får en speciell plats i mitt hjärta. Just nu finns det några i mitt hjärta, och som får mig att leva. Utan dem skulle jag inte orka. Hur som helst så hatar jag att sakna människor! Visst, det är bra att känna saknad, men ibland är det lite för jobbigt.

Godnatt!