Börjar inse nu att jag har planerat allt som borde göras allt för dåligt. Har helt kopplat bort att jag ska åka bort under veckan, vilket jag inte borde ha gjort. Borde ha planera allt mycket tidigare, så skulle jag inte behöva känna denna inre stress nu. Sitter som handlingsförlamad och verkar tro att allt packar sig själv och att blommorna vattnar sig själva. Har i alla fall klippt Zeldas klor och fixat med hennes mat som hon ska ha till Järsö. Har även varit till Järsö och ätit middag och hunnit träffa mina päron en sväng. Pappa åker själv iväg imorn till en skola och blir borta lika länge som mig. Fast han skulle hem på helgerna och jobba. Han hade jour i helgen, och han fick ett larm när jag var där :) Var himla kul att se hur han blir när han får larm. Han blev helt fokuserad på det han skulle göra; klä på sig alla kläder och allt det. Sen ringde hans telefon och när han kom tillbara från larmet fråga jag vem det var och vad den personen ville men han kom inte ihåg. Snacka om fokusering! Det är jätte kul att han trivs med sitt nya jobb, och det passar honom verkligen!
Tillbaka till min planering nu då, så vet jag inte var jag ska börja med allt. Har försökt skriva en lista på saker jag behöver ha med mig, men det hjälper inte. Nu är det kallt, men snart blir det värmare. Så man måste ha en massa olika kläder med sig. Tur att jag kommer hem till påsken så jag kan byta ut de varma kläderna till lite svalare, förhoppningsvis! Men om jag skulle ha börja planera allt tidigare, kanske jag inte skulle ha kunna fokusera på pluggandet, och det var ju ändå tenten som jag hade igår som var viktig. Men om man skulle klara av att göra lite flera saker så skulle det vara bättre. Om man skulle ha den ork som man hade innan man blev sjuk så skulle allt fungera smärtfritt!
Usch kommer vara jobbigt att lämna Zelda imorn! Känner hur smärtsamt det blir. Tur att jag inte har riktiga barn, skulle väl inte klara av att lämna bort dom överhuvudtaget med tanke på hur svårt jag har att lämna bort Zelda. Fast det kanske beror på hur mycket hon hjälper mig i det dagliga livet. Hon finns i alla fall i min tanke hela tiden och i mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar