Livet

Jag tycker livet blir bara mer och mer märkligt. Saker händer och man kan inte göra något åt det. När det händer bra saker, är ju livet underbart. Men när det händer saker som man önskar inte borde hända så förstår man inte varför man måste genom det här. Eller det är så här det känns för mig. Det värsta jag vet är när människor jag älskar råkar illa ut. Jag kan inte göra något, är helt handlingsförlamad. Det enda jag kan göra är att finnas där som stöd, men jag känner mig inte tillräcklig. Jag skulle villa kunna göra allt bra för dessa personer. Få dom att se saker ur andra synvinklar, få dom att förstå att det kan bli bättre. Men jag kan inte!

Delvis har jag inte den ork jag skulle behöva ha för att orka med allt. Skolan är ett helvete och tar det mesta av min energi. Men jag skulle villa kunna lägga mycket mer tid och energi på de människor i min närhet som betyder så mycket för mig som de verkligen gör. Men hur ska jag hitta tillbaka till den energin? Och tiden verkar inte finnas. Fast tiden skulle finnas där om jag skulle ha energin tror jag, för då skulle jag kunna lägga upp mitt liv på ett mycket bättre sätt. Och planera mera så tiden räcker till.

Men nu pratar jag om hur jag skulle vilja få andra att se på livet. Att få dom att må bra. Men egentligen borde jag börja med mig själv, men det är det svåraste. Det är mycket lättare att säga åt andra hur de borde göra och att det finns hjälp att få som är bra. Men jag själv, jag gör inget åt saken. Jag tror inte på den hjälp som finns att få på den här holmen, och jag tror inte att det kan bli bättre. Men jag vill att andra människor ska tro det, för de har så mycket saker de borde få uppleva innan de ger upp och de kommer ha en bra framtid bara de vågar ge sig in i den.

Det är samma sak när det gäller mat och ätande. Jag kan bra berätta för andra människor att de måste äta eftersom det inte fungerar att leva om man inte äter. Man orkar ingenting och hela livssituationen känns skit. Men sen när jag går till mig själv kan jag inte ta det till mig. Jag vill inte äta eftersom jag har en massa saker som snurrar i mitt huvud. Dessa saker får mig att välja att inte äta eftersom jag tror att maten gör att jag blir på ett visst sätt. Tänker inte gå in på det närmare, eftersom det är min ensak.

Jag känner mig så otroligt trött. Trött på livet och trött på allt och alla. Trött på mat, prat och funderingar. Trött på att sova, eftersom jag inte får sova. Trött på att äta mediciner som inte gör mig bättre. Trött på att existera i detta helvete eftersom det inte leder något vart. Visst, det kan låta konstigt med tanke på vad jag skrev tidigare, men jag känner så här och då skriver jag det. Min högsta önskan är att få slippa, och en vacker dag ska jag slippa det här också.

Jag har funderat en del över min begravning. Det är ju ganska bra att ha det klart, så att inte anhöriga behöver tänka på det sen när det är aktuellt. Men jag har inte riktigt kommit fram till mitt slutliga resultat än. För några år sen skrev jag ner precis hur jag ville ha det, och la det i ett häfte åt mina föräldrar, tillsammans med avskedsbrevet, som de skulle hitta. Men jag vill inte ha min begravning likadant idag som jag ville då. Men jag måste fundera klart över det här innan jag kan skriva ner det så att mina anhöriga vet sen när det blir aktuellt.

Hur som helst tycker jag livet är orättvist. Människor som vill leva dör, och människor som vill dö tvingas att leva. Det ska inte vara så. Det är något fel i det hela. Men jag lär ju inte kunna ändra på det, lika lite som jag kan ändra på något annat.

Jag är i alla fall enormt stolt över min prinsessa. Hon är helt enkelt bäst och henne kommer jag aldrig att sluta älska. Hon är mitt allt och utan henne skulle jag inte leva. Människor kanske tycker det låter konstigt, att en katt kan betyda så mycket, men hon betyder verkligen allt för mig.
Så enkelt är det. Så enkelt var det med min första kisse, Hubert. Jag tänkte ta livet av mig när han dog. Han var mitt allt. Men då kom Trisse in i mitt liv och hon gjorde att jag kunde gå vidare. Om jag inte skulle ha dessa fina kissor, skulle jag inte över leva.
Om Zelda dör på fredag, dör jag med. Kan inte leva utan henne!

Ingen Zelda - Ingen Julia