onsdag 4 mars 2009

Jag hade tänkt skriva en positiv blogg idag, men nu kan jag inte göra det längre. Mår skit och det känns som jag lika bra kan ta livet av mig idag istället för imorn. Visst, så här känner jag ofta, lite nu och då, men det känns som det bara blir värre och värre varje gång jag dimper ner så här. Känns som att det finns en gräns någonstans, en gräns som bara kommer närmare och närmare. Men den dagen som jag kommer ner till denna gräns på riktigt, vet jag inte hur jag ska göra eller vad jag ska ta mig till. Ska jag eller ska jag inte? Man sitter och väger för och nackdelar, men det lättaste att se är alla nackdelar.

Att gå runt med ständig värk gör inte saken bättre. Just nu kan jag inte sträcka min högra arm åt sidan för att gosa med Zelda utan att det gör jätte ont. Känns som smärtan blir värre. Visst, det heter att jag är i det stadiet nu som är en av de värsta kanske. Det är nu det blidas ärrbildning i sprickorna och en massa annat. Men eftersom jag inte kan röra mig normalt får jag ont på en massa andra ställen också, så har ont i ljumskarna och en massa andra ställen i ryggen. Antar att det inte är så spännande för er att höra samma sak hela tiden, men det skiter jag i. Ni behöver ju inte läsa min blogg om ni inte vill!

Idag har jag varit på jobb i alla fall, vilket var jätte kul! Varför jag tvekade igår kan jag inte förstå idag. Är så himla kul att känna att man kan hjälpa andra människor och bli uppskattad för det man gör. Ibland kan det kändas som man bara gör en liten skitsak för vissa, men för patienterna har det varit betydelsefullt och det är det som är det viktigaste! Jag älskar verkligen att jobba med människor. Att få träffa så mycket olika människor men så olika erfarenheter av livet och få höra hur det var för dom att växa upp och hur samhället såg ut då. Det är så himla spännade! Men det bästa är nog just det att man får hjälpa andra! Kunna göra något för att underlätta för dom, för att dom ska kunna bemästra dagen på bästa sätt. Går inte riktigt att beskriva hur jag tycker att det känns att jobba! Men hur som helst så älskar jag det och jag vet att jag har hittat det jag vill göra! Och det är att jobba med människor! Kan inte tänka mig att göra något annat! Skulle aldrig klara av att sitta på ett kontor och bara där via ha kundkontakt, måste verkligen få göra det som jag gör just nu!

Men som vanligt är kvällen ett helvete! Idag har jag lite orsaker till varför det är som det är. Men jag tror att kvällen ändå skulle ha varit ett helvete vare sig de saker som har hänt har hänt eller inte skulle ha hänt. Faaan! Varför kan jag aldrig tänka före jag gör något!?!?

DummaDumma Julia!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar