Eskilstuna

Ja nu har jag varit här i typ tre dagar, men känns redan som om jag skulle varit här i flera månader. Visst, jag hittar inte överallt än, men till en massa platser. Finns en massa spännande affärer här som jag dock inte har hunnit utforska än, men det hinner jag med. Känns inte som om det är det viktigaste just nu. Det viktigaste för mig nu är min praktik och att det går bra där. Att jag lär mig en massa nytt och får en massa nya erfarenheter.

Praktiken blev dock inte som jag trodde. Det blev ingen neunatalavdelning utan en vanlig barnavdelning. Men det känns så himla roligt. Avdelningen är uppdela i tre olika delar; en kirurgi, en medicin och en infektion. Så det är jätte spännande. Har bara varit på kirurgi sidan ännu, men tycker det är himla spännande. Idag var min andra dag där och fick redan ha egna patienter. Hade en tjej med blindtarmsinflammation som hade opererats akut i natt och en liten bebis med höftluxation (tror det heter så). Så dom hade jag typ helt själv idag och det var jätte roligt. Blandade infusioner och gav en massa mediciner och observerade dom och sedan skickade jag hem dom också. Känns verkligen som jag valt rätt! Det kommer upp för mig hela tiden, och ju mer jag jobbar desto stärkare blir känslan av att jag har valt rätt. Det är underbart när det är så. Tänk om man sku va en av alla som inte vet vad de vill göra. Det verkar vara jobbigt.

Nu när jag är på en barnavdelning igen kommer saknaden efter barnavdelningen hemma. Har ju inte jobbat där på jätte länga och känner hur mycket jag saknar det. Ångrar mig så nu att jag inte hade sökt sommarjobb dit igen. Fast det är ju bra att se lite annat, men jag känner att jag verkligen vill jobba med barn. Det är något extra med dom som får mig så himla glad. Och det är så otroligt kul när man får så himla bra respons av deras föräldrar. Jo, förrsten så var jag med en pojke ner till gipsverkstan idag. Det var intressant att se hur det fungerade där nere. Han var så himla duktig!!

Annars vet jag väl inte så himla mycket nytt. Det är mest praktiken som snurrar runt i mitt huvud just nu. Alla som jobbar där på avdelningen är jätte snälla och helt chockade över att en Ålänning är där på praktik. Sen är de jätte nyfikna över hur det är på sjukhuset hemma på Åland och jag berättar hela tiden en massa olika saker som skilljer och som är bättre hemma och som även är sämre hemma. Finns mycket olikheter faktiskt. Men det är roligt att se och himla lärorikt. Ångrar inte en sekund att jag åkte!! Fast är lite nervös över mitt nästa praktik ställe. Hoppas det blir lika bra, annars kommer jag bli helt deprimerad. Men jag tror det blir bra, eller jag vill i alla fall tro det.

Boende är dock inte bra. Det känns som vi skulle leva på 70-talet. Lite ruttet, men det funkar. Finns dock inge bra möjligheter för matlagning, men lite går det att laga. Får väl leva på gröt i nio veckor eller något sånt. Som tur är så kommer jag nog inte vara hemma så mycket. Kommer försöka att praktisera så mycket som möjligt så jag kan komma hem till Åland lite längre än bara någon enstaka dag. Så den här veckan kommer jag att vara på praktik 48h och 16h nästa vecka bara för att kunna komma hem redan på tisdag, alltså om en veckan redan! Nice! Längtar!!

Har pratat med mamma alla dagar för jag måste höra hur det är med min prinsessa. Saknar henne sjukt mycket! Men hon sköter sig bra där ute på Järsö. Dock är dom andra två kissorna lite irriterade på henne, mend et gör inget. Det är bra att dom också får röra på sig lite :) Men det är bra att hon inte har gjort något dumt för det vill jag inte. Ska försöka hitta någon djuraffär här har jag tänkt så jag kan ha någon lite present med mig hem till henne :) Hon behöver ju inte flera leksaker egentligen, men hon tycker nog att det är lite roligt ibland med lite nytt. Hon får i och för sig nya saker väldigt ofta. Men hon är ju min lilla tonta som jag älskar mest här i världen :)

Nu ska jag promenera hemåt. Måste via en affär och köpa lite mat. Men sen blir de nog sängen, TV och sova. Börjar kvart i sju imorn igen, så det är bara att försöka somna tidigt. Hoppas ni har det bra där hemma eller var ni än befinner er! Saknar er alla mina vänner!!

Kramkram

På väg

Jaa, nu sitter jag på båten. Har just ätit mat med min pappa som också då är med. Det var nice att få sitta och prata med han i lugn och ro och prata lite om allt möjligt. Han bjöd ju mig på maten med, och det är aldrig fel. Men nu sitter jag har med de andra två tjejerna och dricker en kopp kaffe. Min magkänsla säger att jag har glömmit något hemma, men kommer inte på vad det skulle vara. Och det lär ju inte vara hela världen, det mesta går ju att köpa där.

Känner mig så dum mot Zelda. Delvis klämde jag hennes tass i dörren idag, och hon skrek till och sprang iväg haltandes. Försökte gå och prata med henne och ta upp henne i min famn men hon sprang bara iväg. Men sen när jag fick tag i henne var hon jätte arg på mig, slog mig och skrek. Men sen blev hon bättre, och lugnade ner sig. Hoppas det inte var något som gick av där i tassen, då dör jag. Saknar henne redan otroligt mycket, men vet att hon får det bra ute på Järsö med mamma och dom andra kissorna. Men jag har det inte bra utan henne, det är väl där problemet ligger.

Det är 10 dagar kvar nu tills jag kommer hem till min lilla bebis. Och hem till alla mina vänner och min familj. Kommer att sakna alla mycket, för man är ju van med alla runt om en hela tiden. Nu kommer mitt liv att förändras radikalt känns det som. Vanor man är van med kommer att försvinna, eftersom det inte kommer vara som vanligt. Jag är lite beroende av rutiner just nu, så måste försöka hitta nya såna när jag har landat i E.tuna. Men det går nog bra bara man kommer in i allt och får se hur allt ser ut. Nu känns allt jätte läskigt eftersom man inte ens vet hur man bor eller var det finns en mataffär. Hoppas det finns en affär nära där vi bor så det går snabbt att handla. Sen ska det tydligen inte ta många minuter att gå till sjukhuset från vårat boende så det är bra. Men sjukhuset är typ jätte stort, och jag tappar borta mig på sjukhuset på Åland, så hur ska det inte blir nu? Borde lägga en sökare på mig så dom kan söka upp mig om jag tappar bort mig :) Ne, men det går säkert bra det med. Och sen hoppas jag att jag får en bra handledare, för det är så otroligt viktigt!

Kommer försöka hålla bloggen uppdaterad så ni vet vad som händer. Ska även försöka lägga upp lite bilder nu och då så ni får se hur allt ser ut :) Nu måste jag kissa lite :)

Hejdåhejdå!

Dålig planering

Börjar inse nu att jag har planerat allt som borde göras allt för dåligt. Har helt kopplat bort att jag ska åka bort under veckan, vilket jag inte borde ha gjort. Borde ha planera allt mycket tidigare, så skulle jag inte behöva känna denna inre stress nu. Sitter som handlingsförlamad och verkar tro att allt packar sig själv och att blommorna vattnar sig själva. Har i alla fall klippt Zeldas klor och fixat med hennes mat som hon ska ha till Järsö. Har även varit till Järsö och ätit middag och hunnit träffa mina päron en sväng. Pappa åker själv iväg imorn till en skola och blir borta lika länge som mig. Fast han skulle hem på helgerna och jobba. Han hade jour i helgen, och han fick ett larm när jag var där :) Var himla kul att se hur han blir när han får larm. Han blev helt fokuserad på det han skulle göra; klä på sig alla kläder och allt det. Sen ringde hans telefon och när han kom tillbara från larmet fråga jag vem det var och vad den personen ville men han kom inte ihåg. Snacka om fokusering! Det är jätte kul att han trivs med sitt nya jobb, och det passar honom verkligen!

Tillbaka till min planering nu då, så vet jag inte var jag ska börja med allt. Har försökt skriva en lista på saker jag behöver ha med mig, men det hjälper inte. Nu är det kallt, men snart blir det värmare. Så man måste ha en massa olika kläder med sig. Tur att jag kommer hem till påsken så jag kan byta ut de varma kläderna till lite svalare, förhoppningsvis! Men om jag skulle ha börja planera allt tidigare, kanske jag inte skulle ha kunna fokusera på pluggandet, och det var ju ändå tenten som jag hade igår som var viktig. Men om man skulle klara av att göra lite flera saker så skulle det vara bättre. Om man skulle ha den ork som man hade innan man blev sjuk så skulle allt fungera smärtfritt!

Usch kommer vara jobbigt att lämna Zelda imorn! Känner hur smärtsamt det blir. Tur att jag inte har riktiga barn, skulle väl inte klara av att lämna bort dom överhuvudtaget med tanke på hur svårt jag har att lämna bort Zelda. Fast det kanske beror på hur mycket hon hjälper mig i det dagliga livet. Hon finns i alla fall i min tanke hela tiden och i mitt hjärta!

Min älskade prinsessa som får mitt liv värdefullt!

Dubblakänslor

Jag känner mig jätte dubbel just nu. En del av mig tycker det ska bli jätte roligt och spännande att åka iväg på praktik imorn, men den andra delen av mig vill bli hemma i tryggheten och jobba vidare med sig själv. Men jag har inge val längre. Det är redan bestämt vad som kommer att hända, och det gör också att det inte riktigt känns bra. Det händer så mycket hela tiden i mitt liv, runt mig och i mig, som påverkar mig otroligt mycket. Igår ville jag åka, då kände jag mig inspirerad och taggad, men idag, just nu, vill jag bli hemma i min lägenhet, med min katt och med min trygghet här på Åland.

När jag inte känner inspiration får jag ju ingenting gjort av allt som ska göra. Gjorde dock de mesta igår, men har ändå en del kvar. Måste packa, gå till stan en sväng, fixa Zeldas grejer och klippa hennes klor. Blommorna måste vattnas, köket måste fixas. Hade ju tent idag igen, men klarade inte av att ställa om mig, att kunna koncentrera mig igår att plugga, så blev ingen skrivning idag. Känns på ett sätt skönt att man kunde ta de lugnt igår istället, men jobbigt att ha den kvar. Men nu är det som det är och jag kan inte ändra på det längre.

Fick en väldigt jobbig ångestattack igår. Satt i hela natten, vilket resulterade i allt för lite sömn. Tänkte att jag kunde ta sovmorgon, men det kunde jag ju drömma om. Men får väl ligga på soffan och vila lite, så kanske jag kommer igång så småningom. Måste i alla fall börja vakna till liv snart, annars kommer jag inte vara klar med allt imorn när båten går!

Äntligen över?

Ja denna vecka har bestått av en massa plugg. Men har antagligen pluggat för lite, borde nog ha satsat mera på det. Men orken och koncentrationen har svikit mig, som vanligt. Hur som helst så hade vi en praktisk "tenta" igår vilket var jätte roligt. Lärde mig en massa saker och det var intressant hur man reagerar på olika saker. Sedan spelade dom in det vi gjorde så vi fick se oss själva efteråt, vilket var jätte roligt på samma gång som väldigt pinsamt. Usch, hur man beter sig ibland! Och att få se sig själv är nog inte så himla roligt alla gånger!

Idag skrev jag tenta på allt som vi ska ha lärt oss. Hoppas verkligen att jag är godkänd för orkar inte lägga ner energi på en omtenta. Jag brukar klara det och det kändes bra. Jag svarade på nästan alla frågor och skrev så utförligt som jag kunde. Men fast det känns bra behöver det ju inte betyda att det gick bra. Men nu får jag vänta i två veckor tills jag vet, om inte läraren hinner rätta dom innan. Jag kommer få magsår av detta väntande. Hoppas att turen är med mig denna gång! Imorn har jag en tenta igen i läkemedelsräkning. Skrev den för någon vecka sen och hade två jävla slarvfel. Måste ha 100% rätt i den tentan, så måste verkligen klara den imorn. Blir galen annars! För det skulle vara så himla skönt att få ha alla tentor undan nu när praktiken börjar.

Ja, på söndag åker jag till Eskilstuna. Blir där i nio veckor, fast jag kommer hem ibland på någon helg och sånt. Ska försöka jobba ihop timmar så jag kan vara hemma lite längre när jag ändå kommer hem. Men får se hur det går. Kommer i alla fall hem till påsken. Så nu känner jag mig lite lätt uppstressad över allt som borde fixar och ordnas innan det bär av. Har i alla fall gjort en sak och det är banken jag har varit till. Måste till apoteket och sen var det något mer jag tänkte på igår men som jag inte kommer ihåg idag. Men måste ju packa och en massa sånt. Fixa Zeldas mat som hon ska ha med sig och hennes kiss och bajs låda. Dom har ju en redan ute på järsö men eftersom det blir så många kissor där nu så är det bra med en extra. Leksaker har hon redan där så det är bra.

Måste nog plugga lite matte nu och sedan börja packa för sen ska vi åka ut till Vandö :) Och imorn ska jag träffa L :) Skulle behöva hinna träffa en massa andra människor också innan jag åker, men vet inte om jag kommer att hinna det. För imorn ska vi ut till järsö också och äta lite mat och föra dit lite av Zeldas saker som hon ska ha med sig. Låter helt sjukt att en katt ska ha med sig en massa saker när hon ska vara någon annanstans, men hon är ju van vid vissa saker så då måste hon ju få fortsätta med det. Hennes klätterställning är ett måste! :)

Jo, förresten så har jag köpt ett armband idag. Kom på att jag hade pengar som jag fick till julklapp kvar och det fanns ett armband jag ville ha. Så jag köpte det idag när jag var på stan med mamma och så köpta jag två grejer som hänger idet. Ett kvinnotecken och en kisse :)

Onsdag

Idag har varit än bättre dag än gårdagen. Men jag kan inte säga att den varit bra. Eftersom natten inte blev som den ska bli, eller som det är meningen att det ska bli, blev dagen som den blev. Sov alltså inte alls bra i natt. Var orolig hela natten, vilket gjorde att jag inte fick den sömn som jag behöver. Men när jag kom upp ur sängen och tog mig till lektionerna så var det ganska intressant i skolan idag trots allt. Lärde mig en massa nyttigheter som är bra att kunna var man än jobbar och var man än befinner sig. Saker som är bra i det dagliga livet eftersom man aldrig vet vad man råkar ut för.

Skulle ha plugga ett massa idag var det tänkt, men koncentrationen finns inte. Jag vill lära mig saker, men det funkar helt enkelt. Det går inte in i mitt huvud. Känns som det är så mycket annat som händer just nu som jag måste ta hand om. På söndag bär det iväg till Sverige på praktik, och har en massa att ordna inför det. Och framförallt vill jag umgås med Zelda dygnen runt och lite till. Känner redan hur mycket jag saknar henne. Helt sjukt hur mycket jag älskar min lilla prinsessa!

Var och fixade till min tatuering ikväll eftersom jag inte riktigt var nöjd med den och sedan lade jag till lite på den :) Får lägga upp en bild sen när den har läkt. Det tog mer ont än vad jag kom ihåg att det gjorde förra gången. Men det är väl som min syster sa, att man glömmer smärta fort. Och om det inte skulle vara så skulle inte många skaffa flera barn. Men det är en skön smärta när man tatuerar. Det gör sjukt ont, men sjukt skönt på samma gång. Satt och kollade i en massa tidningar under tiden, och fick en massa idéer till min nästa tatuering. Eller kanske det blir en annan före jag tatuerar det som jag fick idéer om idag. Får väl se hur allt ut artar sig!

Nej nu ska jag busa med min lilla prinsessa :)

Gråt

Usch, har gråtit ikväll igen. Eller egentligen är inte usch, men enligt min uppfostran är det fult att gråta. Det är fult att visa känslor överhuvudtaget. Eller fult kanske jag inte ska säga, men det är svagt och man är inte en bra person. Men jag kan hålla med om det. Jag kan inte följa min uppfostran. Jag kan inte göra som dom vill att jag ska göra. Jag har för mycket inom mig som jag inte längre klarar av att kontrollera, som kommer ur mig fast jag försöker trycka det tillbaka.

Det har varit en väldigt jobbig dag idag. Igen. Känner att det är för mycket just nu som händer runt om mig och som jag inte klarar av att hantera. Jag blir trött och aggressiv. Inte aggressiv så att jag går och slår någon, men verbalt kan jag bli lite aggressiv. Jag menar egentligen inget illa, men jag vet inte hur jag ska hantera allt som händer inom mig. Jag är så trött på mig själv och allt som jag känner hela tiden. Skulle vara lättare om jag skulle kunna följa min uppfostran. Då skulle jag inte hela tiden känna så mycket. Eller jag lär ju känna, men inte på samma sätt som det är nu.

Det med gråten är en väldigt jobbig bit för mig. Eftersom jag hela tiden fick höra när jag var liten att inte gråta. Om jag grät, blev jag instängd på mitt rum. Där fick jag vara tills jag hade skärpt mig. Dom skämdes över mig om jag grät. Jag var ingenting värd. Precis som nu. Så nu när jag gråter försöker jag att tränga undan det. Men det går inte så bra längre. De kommer och bara rullar ner för kinderna. Känner mig så himla ensam. Skulle vilja kunna gråta och känna mig trygg. Få känna mig liten i en trygg famn. Få visa vad jag känner och kunna få känna trygghet på samma gång.

Jag måste försöka sova i natt. Orkar inte ha det så här. Måste få sova. Måste få vila. Måste försöka hitta mig själv. Behöver hjälp, det vet jag. Klarar inte det här själv längre. Men det finns aldrig tid. Inte rätt tid. Inte rätt tillfälle. Måste försöka hitta kraft att orka tills det rätta tillfället kommer, men jag vet inte om jag kommer att fixa det.

Jag har förstört så mycket. Vill inte förstöra mera, men jag känner på mig att jag kommer att göra det. Jag vet inte vad jag ska göra. Kanske bäst om jag håller mig ensam, då kan jag inte göra något dumt mot någon. Men jag behöver hjälp och stöd, då kan jag inte vara ensam. Jag vet inte hur jag ska få ihop det här. Förlåt mig för allt jag har ställt till med!

Trodde den här dagen skulle bli en bra dag, men man ska aldrig hoppas för mycket tydligen. Dagen började i alla fall med att mina gullungar och deras underbara mamma kom hit. Lite tidigt för mitt huvud kanske, men trevligt var det i alla fall. Sedan bara låg jag på soffan som helt förlamad innan jag skulle till skolan. Där lärde jag mig en massa nyttigheter och onyttigheter.

Fick idéer till lite saker. Idéer som många skulle att jag helst inte skulle ha och som jag inte skulle spåna vidare på. Men nu är det som det är. Hur som helst börjar planerna hitta sitt rätta jag, och jag tror de börjar blir riktigt bra. Tänk vad lite kyla kan sätta igång!

Det där med ätande går inge vidare. Får bara jätte ont i magen och mår sjukt illa. Illamående och ångest. Ångest och hjärtklappning. Allt skit sätts igång i kroppen. Lättare att låta bli. Endera får man välja att äta som folk, eller att inte att äta alls. Just nu är det sista alternativet det lättaste för mig. Men jag äter för att göra människor glada. För att människor inte ska bli besvikna eller oroliga. Är lättare så, eftersom vissa inte låter en vara om de ser förändringar.

För mig är det här skit jobbigt just nu, och jag vet att mina tankar börjar bli sjuka. Men jag kan inte rå för det. Man ska äta lite i taget heter det, men det hjälper inte heller. En apelsin brukar gå bra, eller lite vindruvor, men inget som är mera matliknande. Jävla skit, jag vet inte vad jag ska göra längre! Och den jävla huvudvärken vill inte ge med sig! Har jag framkallat ett beroende nu? Jag vet snart inte ut eller in längre.

Skulle vilja skriva en massa nu, men vågar inte. Lika bra att inte göra det. Måste försöka få ordning i mitt huvud, annars blir det ingen sömn. Skitskitskitskit!!

Minnen

Satt och kollade på gamla bilder idag när K var här. Det väckte en massa känslor inom mig. Bra och dåliga minnen. Roligt att titta på kort, bara man inte skulle ha en massa kort på saker och ting som är av ens förflutna som man helst av allt bara skulle vilja glömma att man varit med om. Varför ska man alltid lyckas vara med om en massa saker som man knappt önskar att sin värsta fiende skulle behöva vara med om? Det är nog jag i ett nötskal!

Försöker plugga, men det går inte. Tankarna springer iväg. Tydligen vill mitt huvud tänka på annat än vad den borde tänka på just nu. Finns så mycket inom mig som skulle vilja komma ut, men som jag inte vågar släppa ut. Usch, har ingenting vettigt att komma med. Fick i alla fall just reda på en rolig sak, och det är att jag ska få träffa mitt gudbarn imorn :) Och hennes bror och mamma förstås :)

Nu måste jag läsa om kirurgisk-tekniska komplikationer!!

Gårdagkvällen

Maten blir nog helt okej igår. Den kanske dock borde ha varit i ugnen lite längre, men det är sånt som händer antar jag. Kanske ett bevis på att jag inte är så duktig på matlagning, men jag försökte i alla fall. Blev mat kvar, så jag har middag idag också. Nice! Öl till middagen igår, blir nog inte det idag. Eller varför inte? Får väl se hur dagen blir och hur mitt mående kommer att bli. Just nu känns det allt utom bra.

Använde mina nya tallrikar igår. Älskar dom! Borde köpa flera kanske, men dom är inte så billiga direkt. Men jag tycker om dom!!

Zelda var nog lite trött igår kväll. Låg däckad i min famn. I morse börja hon riva i stygnen. Antar att det kliar, men hon får inte göra så. Då måste hon få en sån där strut, och det vill jag helst att hon ska slippa. Hon tog tag i tråden i ena ändan och rev. Usch! Hoppas hon inte gör det när jag är borta. Tänk om hon råkar slita upp stygnen. Tänk om jag är borta då. Tänk om hon börjar blöda. Hon kanske kan förblöda. Nej usch! Kommer ju inte att våga göra någonting för jag kommer att vara orolig att hon är död när jag kommer hem.

Min gulleflicka är för ljuvlig!!

K har lurat med mig på bröllopsmässa idag. Ska bli roligt. Måste försöka få på mig lite vettiga kläder idag så jag inte ser ut som helst. Kanske borde göra mig i ordning nu....

Redo

Jag har i alla fall fått lite gjort idag. Redigt upp i köket, så nu ser det ut som ett kök. Sedan har jag dammat av bokhyllan och lite sånt skit :) Blommorna har fått vatten och jag har fått sol på näsan ute på balkongen. Sängkläderna är vädrade och sängen ny bäddad. Nice! Nu ska jag öppna en kall öl och invänta på att L ska komma. Vi ska traska iväg och hyra en film sen.

Zelda har legat ute i solen idag och njutit. Hon verkar gilla det här vädret :) Nu ligger hon här brevid mig i soffan och sussar sött. Mitt lilla hjärta!

Lördag

Så skönt med lördag. Det känns i alla fall som det är skönt med helg. Men sen börjar jag fundera på allt jag borde göra, då är det inte lika skönt längre. Ett måste är att jag måste plugga, men vet inte hur det blir med det. Känns inte som att koncentrationen finns där. Men jag hade tänkt försöka städa lite här hemma, damma och sånt skit. Sen ut med sängkläderna på balkongen. Är så himla skönt med ny bäddat! Sen har jag lovat att bjuda L på middag idag. Tro det eller ej, men jag ska laga middag. Är urusel på att laga mat, men idag ska jag ta mig i kragen och göra det! Blir även att dricka lite vin eller öl ikväll :)

Har varit och handlat nu, så en av sakerna är gjorda. Zelda är på gång, men märker att hon har lite ont. Hon kan inte riktigt hoppa och sånt, speciellt ner för soffan. Men det går över snart hoppas jag. Det hette att hon kunde vara lite vinglig idag ännu, men det har jag inte märkt något av. Så det är hon nog inte :)

Oj, måste vattna mina blommor! De har fått så mycket sol nu de senaste dagarna så de är nog törstiga nu eftersom de börjar hänga lite. Zelda brukar hjälpa till att vattna blommorna, så det är bara en trevlig syssla :) Men det viktigaste nu är nog disken och damningen. Och sängkläderna förstås. Intresant för er, eller hur? ;)

Kvällen

Var på järsö tidigare, åt middag och lallade. Sen när jag hade kommit hem ringde min kusse, E, och undrade vad jag hade för mig. Så hon kom över och har varit här hela kvällen. Träffas inte så ofta, fast jag trodde det skulle bli oftare nu när hon har flyttat hem igen. Hur som helst var det trevligt :)

Zelda börjar bli riktigt pigg nu. Inte helt sig själv, men mycket bättre. Hoppas hon kan sova i natt fast hon har sovit typ hela dagen och kvällen. Hur som helst lär jag märka det nu, eftersom jag ska gå och sova.

Godnatt!

Gulle mitt

Ja, gulle mitt är hemma igen! Hon är trött och hängig. Vilket kanske dock inte är så konstigt. Hon är rakad på magen och har en massa stygn där. Måste hålla koll på hennes sår nu så att det inte blir infekterat. Hon får inte heller hålla på för mycket där för då måste hon ha en sån där tratt på sig, och det bästa skulle vara om hon slipper det. Men frågan är hur mycket hon får slicka på såret? Hon vill ju tvätta där, för det är ju lite gegga där nu efter att dom har hållit på. Men får väl se hur allt artar sig.

Stygnen ska bort om 10 dagar, då är inte jag hemma. Hade tänkt att jag skulle ta bort dom själv, men nu får nog mamma åka med henne till veterinären. Det skulle ingå i priset, så det är väl lika bra då. För tror inte mamma fixar det själv. Men om jag skulle varit hemma skulle jag ha gjort det :) Hur som helst så är jag lättat över att det gick bra och att hon är hemma med mig igen. Min lilla prinsessa :)

Nu är Zelda hos veterinären. Jag sitter på jobbet och försöker fördriva tiden genom att plugga. Lite svårt med koncentratioen, men lite har jag läst i alla fall och det är bättre än ingenting. Får försöka se det positiva i det hela. I morse när jag vaknade hade Zelda röjjt i köket. Hon vet ju i vilket skåp hennes mat finns, så hon hade grävit och försökt ta sig in i skåpet. Så listen underskåpen hade låsnat. Gulle mitt var ju hungrig. Och när jag steg upp i morse så gick hon efter mig och skrek, hon var ju hungrig och inte kunde jag göra något åt det.

Men dom har inte ringt från veterinären, så jag antar att det har gått bra. Nu ska jag försöka läsa lite till innan jag ska äta min fruktsallad :)

Tycker så himla synd om Zelda. Hon går runt och ser helt förtvivlad ut. Sen sitter hon i köket och går runt på bänkarna och söker efter sin mat. Men hon får ju inte äta mera idag. Men hur ska man förklara det för henne så att hon förstår? Stackaren!

Kommer köra henne till veterinären imorn på morronen, sen åker jag till jobbet och sitter där och pluggar under dagen. Orkar inte köra fram och tillbaka en massa. Så jag kanske lyckas få lite pluggat imorn, om jag inte är för orolig.

Nu ska jag försöka sova, måste få komma bort från den här dagen så fort som möjligt.

Sötaste

Zelda får mitt hjärta

att inte ge upp.

Man kan helt enkelt inte bli sötare!

Lämna mig i fred!

Så känner jag just nu. Vill bli lämnad i fred. Det är en känsla, men stämmer den då? Vill jag sitta ensam hemma? Jo jag vill nog det. På samma gång som jag vill träffa människor. Men inte alla människor. Inte människor som jag känner att jag inte kan vara mig själv med. Det orkar jag inte. Orkar inte var glad. Vill inte vara glad. Vill vara mig själv. Vill kunna vara ledsen utan att känna skuld känslor. Skulle behöva kunna koncentrera mig på skolan, men det går inte. Tankarna flyger åt alla håll och kanter.

Är orolig över Zeldas operation imorn. Jag vet att det nästan alltid går bra, så varför skulle det inte göra det den här gången. Men man vet aldrig. Det är ändå en operation, och alla operationer medför vissa risker. Det är inge bra att vara inom sjukvården, för då vet man en massa saker. Men jag måste bara försöka tänka att det går bra, för det gör det förhoppningsvis. Men man vet ju aldrig.... Kan ju inte leva utan henne!

Gjort en massa saker idag, som tagit mycket tid. Sen suttit i soffan och glott en timme nu rakt in i väggen. Den timmen skulle jag kunna ha plugga hur mycket som helst under, men som jag inte har gjort. Man ska inte må dåligt när man studerar. Men om man försöker göra så att ens mående blir bättre, kommer man först börja må sämre innan man börjar må bättre. Så då är frågan vad som är det bästa. Ska man gå runt och försöka leva som vanligt och må dåligt eller ska man frörsöka bättra sitt mående genom att prata om det, må dåligt ett tag och sen börja må bättre? Jag vet inte vad som är bäst. Det bästa kanske är att försöka göra allt i små steg, men jag vet inte. Måste väl komma underfull med själv vad jag vill. Som vanligt.

Just nu vet jag faktiskt varför jag har så mycket ångest. Så jag får väl skylla mig själv som åt lunch. Man ska inte äta när man får ångest av det. Det gör allt bara värre. Helt jäkla onödigt! Skit! Håret börjar jag vänja mig vid nu, så jag ska nog klara av att ha den här färgen. Är kanske inte så tokigt, bara jag kommer över den värsta biten.

Nej måste försöka ta mig i kragen nu!

Huvudvärk

Har en huvudvärk som inte vill släppa. Tar piller på piller, men det hjälper inte. Dricker en massa vatten, men det hjälper inte. Och det släpper inte ens när jag försöka äta. Var kommer den här förbaskade huvudvärken ifrån? Okej, den är verkligen inte lika intensiv som då jag hade en huvudvärk som en biverkning på min ena medicin, men den är ändå jobbig. Den tar av den lilla energin jag har. Tröttheten gör säkert sitt också, det tror jag, men jag försöker ju sova men det hjälper ju inte. Meningslöst!

Sitter och funderar på en massa saker som vanligt. Min läkare säger hela tiden åt mig att jag endast får fundera 15min om dagen, och då de 15min på en gång. Men det är lättare sagt än gjort! Jag kan inte styra mina tankar så bra än att jag kan bestämma mig för att precis nu ska jag tänka mina 15min och sen inte fundera mera under dagen. Nej, så funkar inte jag!

Måste försöka förbereda mig inför helvetet som kommer att hända i maj. Visst, det kanske låter som det är länge dit, men snart är det maj och lite sent att börja tänka på det då. Mycket att tänka tillbaka på och få ihop alla bitar i huvudet igen. BLÄBLÄBLÄBLÄ!! Hatahatahata!! Och jo, tydligen ska jag inte få uppleva min dröm som brandman eller ambulansman så att ni vet!

Har bara skit att skriva här, så ska väl sluta. Mår piss så det är ju inge kul att läsa om. Ska väl gå och dränka mina sorger i min kudde. Lugnast så! Är för orolig i kropp och själ, kan inte koncentrera mig på en sak. Tankarna flyger fram och tillbaka.

Adjö!

Studiebesök

Var på studiebesök till räddningsverket idag. Var negativ inställd, för det kändes onödigt för mig att gå dit för typ hundrade gången och lyssna på samma sak. Men det var inte onödigt. Jag kunde se på saker och ting med andra ögon mot vad jag har gjort tidigare. Blev jätte inspirerad till att gå tillbaka till min barndomsdröm: att bli brandman precis som pappa. Jag har drömt om det hur länge som helst, men för ett tag sen gav jag upp den drömmen för insåg att jag aldrig skulle klara av det. Men nu fick jag ny energi att ta upp dessa drömmar igen, och kanske försöka genomföra de också.

Mitt första mål är att börja träna så att jag klarar fystesten för att kunna jobba på ambulansen nästa sommar. Det skulle vara sjukt kul! Så nu gäller det att börja träna och sedan försöka få sommarjobb där. Vill verkligen det här!!

Sen fick dom som ville testa lite saker. Jag låg på båren och blev upp och ner buren för en trappa och sedan har dom fått nån ny grej dit som dom kan ha på båren så att den går ner för trappan nästan själv. Så det testade jag också på :) Sedan fick dom som ville åka ner för den där stolpen som man kan åka ner för när det är bråttom. Fick värsta kicken av att glida ner för den :) Jag är verkligen taggad nu!! Kanske jag får min dröm att gå igenom en vacker dag!

Hoppas pappa blir stolt över mig om jag lyckas!

Nu ska jag försöka göra något vettigt och inte tänka på mina drömmar och mitt hemska hår. Ska ut till vandö ikväll för K kom hem igår :) *äntligen*

Hår

Jag ser förjävlig ut i mitt hår!! Jag skojjar inte! Varit till frissan idag, och det blev allt utom bra. BLÄ! Jag vill ju bli blond till sommaren, och eftersom jag har varit så mörk i vinter kommer det ta ganska länge för mig att bli blond. Så nu har jag gjort första steget och jag hatar det. Jag skulle vilja gömma mig i sex veckor, för det är så länge jag måste vänta innan jag kan göra nästa steg. Ni får inte skratta när ni ser mig sen!!

Nu ska jag äta klart min lunch som består av en apelsin :)

Hejpa!

Livet

Jag tycker livet blir bara mer och mer märkligt. Saker händer och man kan inte göra något åt det. När det händer bra saker, är ju livet underbart. Men när det händer saker som man önskar inte borde hända så förstår man inte varför man måste genom det här. Eller det är så här det känns för mig. Det värsta jag vet är när människor jag älskar råkar illa ut. Jag kan inte göra något, är helt handlingsförlamad. Det enda jag kan göra är att finnas där som stöd, men jag känner mig inte tillräcklig. Jag skulle villa kunna göra allt bra för dessa personer. Få dom att se saker ur andra synvinklar, få dom att förstå att det kan bli bättre. Men jag kan inte!

Delvis har jag inte den ork jag skulle behöva ha för att orka med allt. Skolan är ett helvete och tar det mesta av min energi. Men jag skulle villa kunna lägga mycket mer tid och energi på de människor i min närhet som betyder så mycket för mig som de verkligen gör. Men hur ska jag hitta tillbaka till den energin? Och tiden verkar inte finnas. Fast tiden skulle finnas där om jag skulle ha energin tror jag, för då skulle jag kunna lägga upp mitt liv på ett mycket bättre sätt. Och planera mera så tiden räcker till.

Men nu pratar jag om hur jag skulle vilja få andra att se på livet. Att få dom att må bra. Men egentligen borde jag börja med mig själv, men det är det svåraste. Det är mycket lättare att säga åt andra hur de borde göra och att det finns hjälp att få som är bra. Men jag själv, jag gör inget åt saken. Jag tror inte på den hjälp som finns att få på den här holmen, och jag tror inte att det kan bli bättre. Men jag vill att andra människor ska tro det, för de har så mycket saker de borde få uppleva innan de ger upp och de kommer ha en bra framtid bara de vågar ge sig in i den.

Det är samma sak när det gäller mat och ätande. Jag kan bra berätta för andra människor att de måste äta eftersom det inte fungerar att leva om man inte äter. Man orkar ingenting och hela livssituationen känns skit. Men sen när jag går till mig själv kan jag inte ta det till mig. Jag vill inte äta eftersom jag har en massa saker som snurrar i mitt huvud. Dessa saker får mig att välja att inte äta eftersom jag tror att maten gör att jag blir på ett visst sätt. Tänker inte gå in på det närmare, eftersom det är min ensak.

Jag känner mig så otroligt trött. Trött på livet och trött på allt och alla. Trött på mat, prat och funderingar. Trött på att sova, eftersom jag inte får sova. Trött på att äta mediciner som inte gör mig bättre. Trött på att existera i detta helvete eftersom det inte leder något vart. Visst, det kan låta konstigt med tanke på vad jag skrev tidigare, men jag känner så här och då skriver jag det. Min högsta önskan är att få slippa, och en vacker dag ska jag slippa det här också.

Jag har funderat en del över min begravning. Det är ju ganska bra att ha det klart, så att inte anhöriga behöver tänka på det sen när det är aktuellt. Men jag har inte riktigt kommit fram till mitt slutliga resultat än. För några år sen skrev jag ner precis hur jag ville ha det, och la det i ett häfte åt mina föräldrar, tillsammans med avskedsbrevet, som de skulle hitta. Men jag vill inte ha min begravning likadant idag som jag ville då. Men jag måste fundera klart över det här innan jag kan skriva ner det så att mina anhöriga vet sen när det blir aktuellt.

Hur som helst tycker jag livet är orättvist. Människor som vill leva dör, och människor som vill dö tvingas att leva. Det ska inte vara så. Det är något fel i det hela. Men jag lär ju inte kunna ändra på det, lika lite som jag kan ändra på något annat.

Jag är i alla fall enormt stolt över min prinsessa. Hon är helt enkelt bäst och henne kommer jag aldrig att sluta älska. Hon är mitt allt och utan henne skulle jag inte leva. Människor kanske tycker det låter konstigt, att en katt kan betyda så mycket, men hon betyder verkligen allt för mig.
Så enkelt är det. Så enkelt var det med min första kisse, Hubert. Jag tänkte ta livet av mig när han dog. Han var mitt allt. Men då kom Trisse in i mitt liv och hon gjorde att jag kunde gå vidare. Om jag inte skulle ha dessa fina kissor, skulle jag inte över leva.
Om Zelda dör på fredag, dör jag med. Kan inte leva utan henne!

Ingen Zelda - Ingen Julia

Gårdagen blev inte riktigt som planerat. Eller större delen blev som den skulle, men inte kvällen. Men kan inte gå in på det närmare. De som behöver veta något om det, de vet. Men den tog på mina krafter, de få krafterna jag hade. Så idag har jag varit väldigt trött, och är det fortfarande. Skulle vilja fara på massage, för att få koppla av och lugna kroppen lite. Känns som om jag behöver hjälp för att kunna varva ner just nu. Har försökt plugga lite, men det är omöjligt att koncentrera sig.

Ringde och bokade tid till veterinären idag, till Zelda. Ska dit på fredag med henne. Hon ska steriliseras. Jag har bestämt mig nu, tror jag. Är nog fortfarande väldigt sugen på att ta en kull ungar med henne, för hon är väldigt fin och då är chansen stor att hon får fina barn. Men jag skulle ha jätte svårt att ge bort kissungarna sedan. För jag måste vara säker på att dom kommer till bra hem, att de blir väl omhändertagna. Att de inte blir som många andra katter, ensama mycket och inte ompysslade. Visst, katter är självständiga, men dom behöver kärlek! Så nu blir det så att Zelda inte kommer att få uppleva hur det är att vara mamma. Känns elakt att göra så här mot henne, men det kanske är det bästa i längden. Hon kommer ju att börja vara ute på järsö snart, så då behöver jag inte vara orolig att hon blir med bebisar. Så jag kommer gå och vara nervös hela fredagen, för det är ju som en operation för henne. Hoppas allt går bra!

Nu vill jag att min massör messar mig och skriver att hon har en tid till mig ikväll. Men med min vanliga tur så kommer hon väl inte ha någon tid. Men jag vill och behöver!!
L hade med sig lite bilder till mig igår, ska lägga upp några så ni får se. Sen ska jag återgå till mitt pluggande...

Jag och min älskade gudhund :)

Trisse visar upp sin tunga :)
(dock syns det inte så bra här)

Trött

Jag är så himla trött hela tiden just nu. Förstår inte. Men det ska nog blir bättre snart, bara man själv kommer underfull med att man inte behöver göra allt som man tror att man behöver göra. Har varit på jobb idag, eller är på jobb en kvart till. Fast jag är hemma, men har jobb telefonen på en kvart till. Det har inte varit mycket på jobbet alls denna helg, men det är ju skönt ibland det med. Fast jag tycker nog bättre om när det finns mer att göra. Men med tanke på patienterna så är det ju bra att dom får slippa ha mera besvär än annars.

Känner en otrolig saknar just nu. Känns som det är något som fattas. Saknar närhet. Fast jag får närhet när jag är med vissa vänner, så känns det ändå som om det är något som fattas. Tycker inte om att känna saknad, det är så himla jobbigt. Och just nu saknar jag lilla Zeldibeld också otroligt mycket. Undrar hur jag klara mig utan henne förut när jag knappt klarar mig nu ett dygn.

Pratade med mamma tidigare för att höra hur det var med Zelda. Hon hade gjort lite rackartyg i natt :) Mamma fick en blomkorg av mig när hon fyllde år, och det var lite påsk över den. Det fanns några ägg där. Men i morse fanns dom inte kvar. Zelda hade tagit ut dom och lekt med dom så det hade varit äggskal överallt :) Sen hade hon kissat i mammas handlarkorg och stod brevid deras kiss och bajs låda. Ojoj, vilken lite busunge jag har :) Det är bra att hon busar när hon är där så dom inte glömmer bort hur det är att ha småbarn ;)

Idag när jag delade mediciner på jobbet, blev jag att fundera över om det finns en massa färgömnen i medicinerna. Alla mediciner ser ju typ olika ut och har olika färger för att man ska se skillnad på dom, vilket är bra. Men de kan ju inte bara bli olika färger. Så stoppar dom då i en massa olika meddel för att de ska bli färgade? Då är det ju ännu sämre att ta medicinerna...

Kollade ju på melodifestivalen igår, och det var nog rätt låt som vann. Jag hade typ tre eller fyra favoriter, och låten som vann var en av favoriterna så det är ju bra då :) Hoppas det går bra för henne i den stora tävlingen sen. Skulle vara kul! Har dock inte hört finlands bidrag än, men måste nog göra det. Hoppas det är något att ha!

Nu ska jag försöka plugga lite. Sen ska jag ut till järsö :) Dagen blev inte som den var planerad att bli, men så är det ju för det mesta för mig så börjar bli van.

Hej!

Pluggplugg

Höll på att försova mig i morse när jag skulle på jobb, men det gick bra till slut. Var inte mycket att göra på jobbet, så kunde ta det lugnt med alla patienter. Sedan var det ju meningen att jag skulle ut till mitt gudbarn, men det blir i morgon istället, hoppas jag! Mamma och pappa var hit och hämtade Zelda, så är ensam hemma och det känns jätte tomt. Men hon har det bra där ute. Men hon hade spytt en massa idag, usch stakarna! Lider med henne! Hon är ju så liten och kan inte berätta varför. Eller hon kanske inte vet varför, men skulle vara bra att veta om hon är sjuk eller bara vill spy ändå. Hon kanske har bulimi? Nåja, hon är där ute och busar säkert på för fullt och jag sitter egentligen och pluggar. Har läst en timme nu, så behövde en liten paus. Har lärt mig en massa nya ord, så det är bra. Men snart måste jag återgå till böckerna.

Ska fara till L på middag, sen blir det nog en promenad med gudhunden och sen ska vi se på melodifestivalen. Jag är inte stormförtjust i det, men det kan vara roligt att se så man vet vad alla pratar om sen :) Och inte finns det ju nå annat att se på tv heller så...

Usch, jag tycker inte om värdret nu. Tycker inte om när det ska vara så här slaskigt. Endera får de va snö och kallt, eller sol och varm! Dom här mellanpartierna tycker jag inte om! Dom har ju lovat lite varmare nu, så det kanske blir bättre snart. Och det värst är om det fryser på nu när det redan är slakigt! Fyfyfy!

Jo måste bara berätta en sak till. Idag när jag skulle backa ut jobbbilen, så backa jag in i en stolpe. Som tur var så är redan backepegeln trasig, så jag behövde bara gå ut och rätta till den. För S på jobbet backa in i stolpen förra veckan, så backspegeln gick sönder ;) Så nu är spegelglaset fast med ett gummiband :) Jätte snyggt! Haha!

Funderar på vilken blomma jag skulle vilja tatuera in. Tycker liljan är väldigt fin... Men det första jag ska göra är att fixa till min nuvarande tatuering. Men sedan skulle jag vilja ha en blomma och ett kvinnotecken eller änglavingar :)

Nej nu måste jag sluta drömma! Ska läsa mera kirurgi nu!

Heiipa!

Idag har jag varit på jobb, vilket var roligt. Är så himla kul att träffa jobbarkompisarna och patienterna :) Saknar ju dom när jag går i skola hela tiden och inte kan jobba. Skulle vilja jobba mycket mer än vad jag gör, för det är verkligen jätte kul. Ska ju dock jobba hela helgen, men har inte alls nå mycket jobb inplanerat vilket är lite slött. Nåja, lite finns det ju att göra och telefonen kan ju alltid ringa.

Har köpt en ny leksak till Zelda idag och hon är helt slut nu. Hon är helt galen i den! Det är en sån där laserlampa som lyser rött och hon springer som en idiot och jagar den. Så himla kul att hon tycker om det man köper till henne :) Och det är ju bra att hon springer så hon blir trött och kan sussa med mig sen. Imorn hämtar mamma och pappa henne så blir hon där till på söndag. För imorn efter jobbet åker jag ut till mitt gudbarn, bara jag inte mår dåligt. Så hon blir ensam så himla länge och eftersom dom ändå bara är hemma så kan hon vara där. Så hämtar jag henne på söndag sen :)

Pappa ringde idag och berättade en jobbig sak. Sen pratade jag med min moster och hon berättade om mormor. Det är bara hemskheter hela tiden. Blir så himla trött på allt som ska hända. Man ska tänka på skolan, men sen händer det en massa andra saker och då kan jag inte koncentrera mig. Livet i övrigt är ju viktigare än skolan, men man behöver ju en utbildning för att få ett jobb. Men när det hela tiden ska komma andra saker som jag blir att tänka på är det inte lätt längre. Och det är inte kul när ens kära är sjuka. Blä! Och sen det som pappa berättade om händer först i maj, men jag måste börja förbereda mig mentalt snart.

Ska försöka att inte fundera för mycket nu, men det är inte lätt. Blir bara att stirra blint på vissa saker, kan inte se på saker ur olika perspektiv när jag själv sitter här och funderar. Skulle villa att K sku vara hemma så jag skulle kunna diskutera med henne, men hon är ju inte hemma. Tur att jag har jobb i helgen, så jag inte gör något dumt. Bra med saker att göra när man mår dåligt fast man ibland skulle villa slippa.

Det här är min lilla prinsessa när hon var liten

Min älskade guddotter

Jag fattar inte varför jag är så himla trött just nu. Känner mig dåsig i huvudet mest hela tiden, men vad jag än gör så hjälper det inte. Vare sig jag försöker vara ute och få frisk luft eller om jag vilar så hjälper det inte. Det är så jätte jobbigt att ta sig upp ur sängen på morgnarna, så det tar oftast flera timmar innan jag kommer upp efter att klockan har ringt. BLÄ!

Hur som helst så har min älskade guddotter varit här ikväll och henne familj förstås :) Är så himla mysigt att umgås med dom! Nog för att lilltjejen skrek större delen av kvällen. Verkade som hon hade jätte ont i magen för hon låg och pruttade för fullt. Men stundvis var hon glad :) Vi var till stan och handlade mat och sedan var vi vara här hemma hos mig. Isak busade för fullt, och Zelda låg och tyckte det var mest jobbigt tror jag ;) Mamma kom över en sväng med Isaks present och Phoebes stol. Sedan fick hon sin klänning av mig och den kommer nig vara helt perfekt i sommar. Det finns nog inget som är mer sött än små barnkläder!

Hon är ju bara för söt min lilla älskling

Hennes bror är också för söt!

Jag är så otroligt lycklig över att jag fick äran att bli hennes gudmor.
Det är en så underbar känsla, kan inte beskriva den.
Hon är så otroligt fin!
Jag är så stolt över att jag har den fina chansen att få så se henne att växa upp.

Denna dag blev bra, fast jag inte trodde det när jag vaknade och till slut kom upp ur sängen. Imorn ska jag på jobb, och det känns bra. Varit lite dubbla känslor, men jag vet att det kommer att bli bra. Ser framemot att jobba i helgen, faktiskt. Sedan ska jag åka ut och hälsa på mitt gudbarn och hennes familj på lördag och kolla in deras renovering. Det ska bli riktigt nice!

Just nu bubblar alla lyckokänslor inom mig. Tänk vad barn kan göra inom en, eller inom mig i alla fall. Är fortfarande överlycklig över att jag fick den stora äran att bli gudmor. Det känns som en väldigt stor grej för mig. Jag försöker verkligen ta det på allvar. Vill verkligen finnas där för henne och stödja henne genom livet. Jag vill att hon ska kunna lita på mig och kunna prata med mig om det är något. Att hon känner att jag finns där i vårt och torrt. Kanske känns lite tidigt att säga sånt här redan, hon är ju endast 4½ månad ännu, men det är så jag känner. Ska verkligen göra allt för att uppnå detta. Vill även finnas där för hennes föräldrar och hennes bror. Hennes bror är också som en gudson till mig. Han är ju inte det på riktigt, men jag är hans plast gudmor :)

Nej nu måste jag försöka sova om jag ska orka mig upp ur sängen så jag kommer i tid på jobb imorn. Hoppas ni också kan känna lycka och att ni är behövda. Alla människor är behövda! Glöm aldrig det!

Nattinatti!

Onsdag

Idag när jag vaknade var det en pissdag. Det är inge kul alls att vakna och må dåligt. Så blev liggande i sängen allt för länge, hade tänkt att jag skulle ha pluggat innan skolan, men icke. Igår hade jag och L tänkt att vi skulle äta lunch tillsammans också, men jag kunde inte det. Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp ur sängen och förflytta mig till soffan. Blev skola några timmar, men inte alla timmar som det skulle ha varit. Sedan vart det middag på järsö, mamma fyller år idag!

GRATTIS MIN ÄLSKADE MAMMA!!

Skulle plugga ikväll, och satt mig för att jag göra det men det gick inte. Kunde inte koncentrera mig. Så blev promenad med L och Rassla istället vilket var väldigt trevligt och det var väldigt skönt att komma ut lite. Har haft bra i ryggen nu några dagar, vilket har varit väldigt skönt. Men puckade jag utmanar ju ödet som vanligt. Älskar ju att vara ute i snön, så jag sprang runt där med Rassla vilket resulterade i att jag nu har väldigt ont i ryggen igen. Det smärtar och smärtar och det är precis som förut. Jävla skit!

Imorn ska jag träffa H och barnen! LÄNGTAR! Ska bli så underbart kul att träffa dom och busa och prata och se hur barnen har utvecklats. Är ett bra tag nu sen vi träffades, så mitt lilla gudbarn har säkert vuxit jätte mycket. Hoppas bara hon kan ha klänningen som jag köpte i Österrike. Den är jätte häftig och söt (tycker jag), så det skulle inte alls vara kul om hon inte kan ha den. Älskar min lilla tuffa brud!

Splitrad

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Känner mig så splittrad. Mår inge bra egentligen, men har haft en bra kväll med L. Men dagen har varit jobbig. Är inge roligt när människor inte förstår. Eller när dom förstår, men ändå inte gör det. Usch, livet är för kaotiskt. Orkar inte med det. Men jag kan inte hantera saker och ting på ett bra sätt just nu. Eller jag kan inte göra det längre. Det är så många saker nu som jag inte har koll på, som bara händer.

Det känns som om jag gör vissa saker för att göra andra människor nöjda. Men så ska det inte vara. Men ska ju göra saker för att man själv vill det och för att ska må bra av de saker man gör. Men nu är det inte så. Jag vill ändra på det, men jag kan inte. Jo, om jag skulle få göra som jag vill skulle det vara lugnt, men jag får ju inte det.

Nu kan jag inte sitta här längre, ångesten tar snart livet av mig.

:'(

Jag satt i bilen på väg hem nu och funderade på ett och annat, som jag brukar när jag kör bil. Tänkte mycket på saker som har förändrats i mitt liv den senaste tiden. Sommaren 2008 förändrade mig väldigt mycket. Eller jag har förändrats väldigt mycket sedan den sommaren. Eller hela mitt liv har jag varit med om saker som gjort mig till den jag är, och som gjort mig stark fast jag inte kan se det alla gånger.

Men sommaren 2008 förändrades mitt liv radikalt, tycker jag själv. Jag var med om saker som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle få uppleva. Sakerna har satt sina spår i mig, men jag har även lärt mig otroligt mycket av de sakerna. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt när jag tänker på det, men det är förhoppningsvis så att jag aldrig mer ska behöva uppleva det igen. Och om det är så att jag ska vara med om det igen, hoppas jag att det har utvecklats åt det positiva hållet.

Hur som helst så gjorde dessa saker att jag valde att stanna hemma på min praktik, vilket ledde till att jag fick träffa K vilket kanske aldrig skulle ha hänt annars. Jag har även fått erfara mycket saker som många andra inte någonsin kommer att göra. Det som jag mest är glad över när jag ser tillbaka på allt som varit den senaste tiden, är att jag har fått chansen att träffa och lära känna en av de mest underbara personer på denna jord. Hon ger mig det jag saknar och det jag behöver. Hon håller mig uppe fast jag mår skit. Trodde verkligen inte det fanns såna människor, för jag hade helt tappat tron på mänskligheten. Men där fanns hon, på min praktikplats. Tänk om jag hade åkt till Sverige som det var planerat. Var skulle jag vara idag? Nu åker hon bort en vecka, och det känns tungt. Men hon kommer tillbaka, hoppas jag! Zelda berättade nog för henne ordentligt ikväll vad hon tyckte ;)

Och i somras lärde jag känna L. Hon blev som min syster. Eller hon är som en syster för mig. Vi började umgås för att vi bodde nära varandra och skulle börja fara ut och springa ihop. Men det blev inte av! Endera orkade inte jag eller så orkade inte hon. Men vi lärde känna varandra, och det kändes som om vi hade känt varandra hela livet. Hon håller mig vid ytan, fast jag vill sjunka. Så var det i somras när jag blev sjuk, hon kom nästan varje dag och hälsade på mig. Fast jag har försökt bli av med henne, så släpper hon inte taget. Det är inte alla som vågar stanna kvar. Men hon vågar och det är jag väldigt glad över. Nu är den lilla muppen i Finland och berikar sitt liv, men imorn kommer hon hem igen och då har vi våran vanliga tisdagskväll; andra avenyn! Haha!

Nej nu ska jag lägga av för idag. Alla mina vänner jag har, betyder något för mig. I alla fall de äkta vännerna! Men sedan finns det vissa personer som får en speciell plats i mitt hjärta. Just nu finns det några i mitt hjärta, och som får mig att leva. Utan dem skulle jag inte orka. Hur som helst så hatar jag att sakna människor! Visst, det är bra att känna saknad, men ibland är det lite för jobbigt.

Godnatt!

Historien om Molly

Jag ska berätta om en tjej som heter Molly. Molly är idag en tjej som börjar bli vuxen, som försöker hitta sig själv, men som har lite problem med det. Hon mår inte bra, och har problem med en hel del saker. Hon går i skolan och försöker verkligen vara duktig. Hon har läst sig från när hon var liten att om man har bra betyg blir man omtyckt och får beröm. Och beröm, det vill vi alla ha! Beröm är bra saker, och bra betyg kommer man långt med. Men Molly är inte alltid bäst i skolan. Hon försöker plugga men det fastnar inte. Hur många gånger hon än läser om en text, fastnar den inte i huvudet och hon känner sig bara mer och mer dum. Hon får ingen hjälp hemifrån och ännu mindre hjälp från skolan.

Men allt började redan när hon var väldigt liten. Alla hennes grundläggande behov blev bortstötta. Eller inte alla! Hon fick mat, kläder och kärlek. Men kärleken hon fick, var inte den kärlek hon behövde. Eller hon behövde nog den kärlek hon fick, men hon behövde även en annan sorts kärlek. I hemmet där hon växte upp fick man inte visa andra känslor förutom glädje. Det fick hon lära sig som väldigt liten. Om man grät, kändes det som att man skulle bli misshandlad från någon av föräldrarna. Om man blev arg, blev man instängd i rummet, och fick inte visa sig innan man var glad igen. Hon upplevde detta som väldigt jobbigt.

När hon började skolan fick hon vänner. Men det var något som fattades, men som hon då inte kunde förstå. I trean började hon få allt jobbigare med skolan, vilket gjorde att hon blev utanför. Hon kunde inte läsa lika bra som alla andra, vilket gjorde att hon blev utanför. Hon vågade inte svara på frågor som läraren ställde, fast hon kanske viste svaret och hon drömde marddrömmar om högläsning. I femma blev allt värre och i sexan kom hon till en gräns. Då började det bli för mycket mobbning, så hon stod inte ut. Hon började visa att hon inte tollererade allt, men då fick hon bara mer och mer skäll från skolan och hemifrån. Ingen trodde på henne! Fast tjejerna skrev saker om henne i snön på rasterna, saker som "Molly är CP" och "Molly är efterbliven", så trodde ingen henne. Hon blev skickad till skolkuratorn som sa åt henne att inte lyssna. Lätt för en tjej som går i sexan, eller hur?

Sen kom sjuan, vilket betydde en nystart, trodde hon. Allt blev jobbigt. Ny klass, nya mobbare. Första året märkte hon inte så mycket av det men i åttan kom det ut ordentligt. Alla i klassen vände henne ryggen, tyckte hon var ful, tjock och äcklig. Molly blev sittade längst bak i ett hörn i klassen, och ingen tyckte att det var märkligt. På lunchen satt hon kvar i korridoren i skolan, för äta kunde hon inte göra för hon var ju tjock! Till slut märkte en lärare henne och frågade vad som var fel. Molly försökte berätta, och då blev det möten. Möten med föräldrar och möten med mobbarna. Dessa möten var en mardröm för Molly. Mötena bestod av att henne föräldrar kände skam över sin dotter, och att lärarna trodde att hon bara hade missförstått något. Ja, ni kan ju gissa hur sista året i högstadiet blev.

Efter högstadiet kände Molly att hon kanske skulle kunna börja om på nytt. Men hon var för skadad. Började ny skolan, men nya klasskompisar. Men hon började bara må allt sämre och sämre. Hon kom till en gräns där hon började skada sig själv för att få lätta på trycket, få ångesten lite lättare, bara en lite stund. Denna stund var guld värd. Denna stund var på nätterna, när alla andra sov. För sova? Nej , det kunde inte Molly. Molly mådde för dåligt, hade för mycket ångest och för mycket tankar på döden.

Första året i gymnasiet bestod av självskade beteenden och att planera självmord. Vilket sätt skulle vara det säkraste? Sedan skrev hon flera avskedsbrev, för att komma på det bästa sättet att förklara för sina föräldrar varför hon inte orkade längre. Men sedan var det en lärare i gymnasiet som såg Molly och som började fråga henne om hur det var och som brydde sig om henne. Hon slutade inte med självskade beteendet, för det hade hon blivit beroende av, men denna lärare fick henne att gå till Fältarna. Inte för att det hjälpte henne. Hon fick en känsla av inte bli trodd och att de bara sa saker för att få iväg henne. Det ena ledde till det andra. Hon träffade flera olika personer på BUP, men slutade eftersom hon inte kunde lita på dom.

Alla dessa händelser har fått Molly att känna sig ensam, att inte känna sig behövd och att hon inte passar in någonstans. Idag är Molly äldre, men har fortfarande samma känslor kvar inom sig eftersom hon är skadad av allt hon varit med om. När hon är hem till sina föräldrar känner hon avsmak. Hon vill inte vara där, men känner att hon måste. Hon känner att hon måste vara deras glada dotter som alltid klarar allting, eftersom dom inte vet något om henne. Dom har ju aldrig velat veta, så varför sku dom villa veta idag? Molly mår dock väldigt dåligt än idag, och tänker på självmord varje dag. Men idag vet hon ju redan hur hon skulle göra, så det behöver hon inte tänka på längre. Eftersom hon tänkte på det så mycket tidigare, vägde hon för och nack delar, och kom på det säkraste sättet.

Fast Molly försöker ändra på sig själv, och bearbeta allt hon varit med om, försvinner inte de negativa tankarna. Hon känner att det är så mycket lättare att tänka som hon alltid har gjort, att det tar över fast hon vet att hon borde försöka. Molly har mycket vänner, men hon känner sig inte säker med dom. Hon har svårt att lita på människor, och testar sina vänner. Hon testar och ser om dom stannar eller om dom springer iväg som små råttor när kattor jagar dom. Men Molly försöker ändra på sig, och hon lever än idag fast hon har tänkt på självmord så många år nu.

Ingen som träffar Molly tror att hon kan ha det jobbigt. Alla tror att Molly är en positiv tjej som klarar allt hon vill. Men när man kommer Molly under ytan, förstår man att det finns mycket där under som skulle behöva komma upp. Hon har varit med om mycket mer än många andra människor har varit med om. Tro mig, om ni träffar henne någongång, kommer ni inte tro det jag har skrivit. Men jag vet, för jag känner henne och vet mer än någon annnan.

Men som sagt, hon lever idag och försöker. Och det viktigaste är att hon försöker!

Tillbaka till livet

Maria var ute och vandrade på stan en torsdags eftermiddag efter skolan. Hon var bjuden på fest imorgon till skolans snyggaste kille. Rickard heter han och fyllde 18år för ett tag sedan och det är därför han ska ha fest. Man skulle ta med egen dricka själv och Maria är ju bara 17år så där har hon ett problem. Men det finns ett problem till! Vad ska hon ta på sig? Allt som finns hemma i garderoben är för barnsligt eller för urtvättat. Hon fick ju studiebidrag igår så hon har ju lite pengar i alla fall fast de ska ju räcka en månad.

Hon går fram och tillbaka på gågatan och funderar. Hon ser en jätte snygg kjol i ett skyllt fönster och tänker ”den där vill jag ha”! Hon går in och provar den och den sitter perfekt och den är ju inte så dyr. Hon tar den! I nästa fönster ser hon ett linne som skulle passa jätte bra till kjolen. Men den är ganska dyr. Men de är ju bara fest en gång. Hon provar den och köper den.
Nu var ett av problemen av klarade. Men ett var ju kvar. Drickan! Vem ska hon våga fråga? Hennes syster? Kanske. Hon är ju 21år och Maria är ju nästan 18år..så kanske. När hon kommer hem tar hon mod till sig och ringer sin syster. De pratar en stund och till slut vågar Maria fråga. Syster frågar varför hon ska ha sprit och Maria svarar bara att alla andra skulle dricka och att hon skulle känna sig utanför om inte hon skulle ha någonting att dricka. Syrran säger att hon inte borde men att hon kunde köpa lite.

Fredag kväll närmar sig. Två timmar kvar i skolan och sen till syrran och hämta lite dricka och sen hem och fixa sig. Maria kan inte koncentrera sig i skolan. Hon är så nervös över allt som kommer att hända ikväll.

När hon kommer hem vet hon inte vad hon skall göra av spriten. Vad skulle mamma säga om detta om hon skulle få reda på det? Hon gick upp med det till sitt rum och gömde det där.
När hennes mamma kommer hem så har hon en kasse med sig från systembolaget. Maria frågade om hon väntade gäster men det gjorde hon inte. Hon sa att Maria skulle få det. Hon hade hört av en väninna att ”alla andra” skulle få dricka så då måste ju även Marina få det tyckte hon. Maria tackade och tog emot. Hon tänkte att nu ska jag ha kul!

Hon gjorde sig i ordning och for iväg. Hon tog cykeln för det var inte så långt och hon vågade inte ta moppen för man vår ju inte köra påverkad.
Med väska på ryggen tog hon mod till sig och knackade på dörren. Rickard kom och öppnade. Han stod där helt underbar. Snyggaste i världen! Maria går in och de börjar små prata. Hon ser redan att det är fullt med människor och det tycker hon att är bra för hon vill inte vara ensam med honom.

De går in och sätter sig. Maria öppnar son första flaska. Gott! Hon öppnar en till och sedan en till. Efter ett tag börjar hon känna sig lite snurrig och på toppen humör. Tar lite mer och lite mer. Lite senare på kvällen går några killar till köket. Maria följer med. Den tar fram varsin spruta. Maria undrar vad de ska göra. De svarar bara att det är helt normalt och att man blir jätte glad av det. Maria testar. Det känns konstigt. Men hon blir på toppen humör precis som de sa. Efter ett tag börja drogerna försvinna ur kroppen och hon tar en till sil och dricker mer. Efter ett tag blir hon jätte yr och börja må riktigt dåligt. Hon vill fara hem.
Hon säger att hon tänker fara hem och så säger hon hej då. Några av hennes vänner tycker att de ska följa med henne men hon vill inte de. Hon sa bara att hon klara sig bra själv.

Hon tar sin cykel och börjar rulla ner för backen. Hon ser inte svängen som kommer efter en stund. Far ner i diket och hon förstår inte varför. Hon mår så dåligt. Hon kräks. Ligger på rygg. Får snart ingen luft. Ingen vet var hon är. Alla tror hon är på väg hem men de har fel!

När hennes mamma vaknar nästa morgon vet hon inte var Maria är för hon är inte hemma. Hon ringer till Rickard men han sa bara att hon for hem vid 2-tiden. Alla blir oroliga. Ringer polisen.

Efter ett par timmar hittar de henne. Död! I ett dike. Nerspydd. De kör henne till akuten men det är för sent.
Alla känner en skuld. Varför? Varför lät de henne fara?? På en cykel??

På begravningen står alla och funderar. Varför fick inte hon en chans till att komma tillbaka till livet?

Dumhuvve!!

Jag är så jävla dum i huvude! Kan aldrig göra något så att det känns bra. Vill en sak, och så gör jag det, men sen känns det ändå inte rätt. Och nu känner mig jag så jävla dum! Visste att det skulle bli så här. Vare sig jag skulle valt det ena eller det andra skulle jag ha känt samma sak. Mår så jävla dåligt och jag blir bara mer och mer arg på mig själv över de saker jag gör. Borde ta mig i kragen och låsa in mig och fundera över mitt liv och vad jag verkligen vill göra av det här. Bestämma mig för om jag ska försöka leva det eller om jag ska ge upp det. Och om jag ändå ska ge upp det kan jag lika bra göra det nu, innan jag förstör flera människors liv. Kan inte hålla på så här längre!

Förlåt för allt jag har ställt till med! Kan tyvärr inte ändra på det längre, men ska försöka att inte förstöra mera saker för er nu! Ni ska slippa mig nu och för alltid! Orkar inte ha det så här längre och inte hela tiden ha dessa känslor. Så det får bli ett slut på det nu! Tyvärr älskar jag vissa personer för mycket, så det gör väldigt ont. Men jag vet inte annars vad jag ska ta mig till. Finns ingen annan utväg.

Kan inte hantera ångesten på ett bra sätt och orkar inte ha den längre. Mediciner hit och mediciner dit men det är bara skitsnack! Endera blir man beroende av dom eller så funkar de endå inte. Och jag är ju beroende, och tro mig, det är ett helvete att komma ur det. Jag är en jävla idiot som har blivit en missbrukare. En gång missbrukare, alltid missbrukare. Den stora frågan nu är bara vilket ämne jag sedan ska börja missbruka. Droger kanske? Alkohol tror jag inte, men det är väl inte omöjligt det heller. Men olika mediciner skulle kanske också det vara ett alternativ som skulle kunna platsa in på listan.

Nu ska jag sluta prata om allt och inget. Ni fattar säkert ändå inte något av allt skit jag skriver om här. Men det behöver ni inte göra heller. Jag försöker bara få något form av orndning på mitt liv, som jag dock inte lyckas med. Förvånad? Nej, tänkte väl det! Nu ska jag försöka få tårarna att sluta rinna. Men de tar ju aldrig slut! JÄVLASKITFITTANSLIV!!!

JAG HATAR DET HÄR!!

Beslutsångest

Känner fortfarande mig tveksam över hur jag ska göra ikväll. På ett sätt skulle det vara kul och skönt att supa och bli full, men på samma gång så skulle jag villa vara hemma och ta det lugnt. Var på stan och skulle hitta nått jag kunde ha på mig men utan resultat. Skulle villa ha nå fint till min svarta kjol, men får väl ta nån gammal trasa som är hundra gånger för stor. Nåja, det blir väl säkert att fara på festen. Kanske blir på bättre humör när jag har druckit lite vin.

Fast innerst inne skulle jag vilja göra en helt annan sak, men jag får försöka att inte känna efter.

Idag var jag och köpte vuxenmat och Zelda. Lilla bebisen börja bli stor. Sen fick hon två nya leksaker förstås. Hon blir ju ensam hela kvällen om jag far på fest. Tycker faktiskt synd om henne, tycker inte om att måsta lämna henne ensam fast jag vet att hon klarar sig. Hon har ju allt hon behöver här hemma, så det går ju ingen nöd på henne. Men det känns ändå inte rätt!

Kanske jag skulle börja dricka nu så att jag blir på bra humör. Och om jag börjar nu och känner att det inte är rätt så kan jag ju bli hemma. Nej usch, nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Man ska väl helt enkelt inte tänka, utan bara göra det som alla andra vill att man ska göra. Det blir så mycket lättare då. Vill inte tänka på mående och vad som kan hända. Skulle vilja kunna leva i nuet och känna att jag gör saker utan att tänka efter vilke följder det kan bli.

Suck och stön!

Festa eller inte festa?

Har ju klassfest imorn, men känner mig inte alls laddad. Visst brukar det vara kul och så på festerna, men jag vet inte om jag vågar. Känner mig rädd för att festa imorn. Det finns flera anledningar till det, och en av dom är mitt mående. Sedan är ryggen ett problem och även lite annat. Men det är väl måendet som är det största problemet. Helst av allt skulle jag bara vilja vara hemma, kanske dricka en öl eller två och bara ta det lugnt. Men på samma gång så skulle det vara roligt att festa riktigt ordentligt och supa sig själv under bordet. Ibland kan det också vara skönt. Men då ska man vara på ett ställe där man säkert har roligt och där man vet att man är trygg med dom man är med.

Men saken är väl den att mitt mående är allt förutom stabilt just nu. Ångesten kommer och går och stundvis blir det väldigt jobbigt. Och jag antar att om jag börjar dricka i det måendet jag har just nu så kommer det bli panikångestattacker. Men jag orkar inte med nå jobbiga panikattacker just nu. Eller jag skulle väl aldrig orka med dom, men det är i alla fall lite lättare att hantera dom när man är nykter. Tro mig, jag har testat alla olika sätt snart! Men får väl se hur det känns imorn när jag vaknar till liv, och fundera över det mera då.

Hur som helst så har jag haft en lugn och skön kväll. Skrattat en massa har vi gjort och det är alltid skönt! Skulle kunna berätta en massa händelser, men det går inte att beskriva så att man förstår om man inte är med om det. Usch, fasar inför måndag. Då är det sista dagen på över en vecka som jag inte får träffa K. BLÄ! Nåja, en vecka är ju inte så lång tid, men just nu känns det som om det vore en hel evighet. Nej, ska inte tänka på det där nu, för det blir för jobbigt!

Ska försöka sova nu, måste plugga imorn eftersom jag inte har gjort det idag! Puckad som man är! Zelda har deckat på elementet här i vardagsrummet, så får väl bära henne till sovrummet och den ny bäddade sängen :) Och nu känner jag att jag inte alls vill vakna upp imorn, vilket antagligen betyder att jag inte vill göra det som står i min kallender att jag ska göra...Fy fan för alla känslor!!

God natt!

Usch, jag känner mig riktigt skit just nu. Känner mig irriterad och på dåligt humör. Skulle vilja gå och krypa ner i min ny bäddade säng (hade ut sängkläderna på vedring medan jag dammsög). Men inte kan man ligga under täcket hela dagen vare sig man vill eller inte. Men lite har jag fått gjort här hemma idag i alla fall och sedan var jag till L på hennes jobb och störde henne lite. Var även in till mamma med en räkning som hon ska betala. Sedan köpte jag en grej som jag ska hänga upp i vardagsrums fönstret, mellan de två andra grejerna som ska upp där. Hoppas de blir fint!

Zelda gulle ligger och vilar, och jag är duktigt avundsjuk på henne! Skulle vilja va en katt, helt seriöst! Bara busa, äta och vila. Och få kärlek och närhet förstås. Men jag skulle inte vilja va en katt i en familj som inte bryr sig om sin katt. För just nu saknar jag någon som håller om mig och som kan krama mig. Känner mig helt ledsen igen nu...hatar de här känslorna! De bara kommer och kommer, men blir aldrig lättare att hantera.

Min syster skrev en gång en insändare till tidningen som publicerades. Den handlade om mig på ett sätt, och det betydde otroligt mycket för mig att hon skrev detta och skickade in det. För mig visade det att hon brydde sig om mig och visade att hon älskar mig som sin syster. Trodde inte att hon någonsin skulle göra en sak för mig, men det gjorde hon och jag glömmer det aldrig! Älskar dej min syster fast jag inte visar det alla gånger! Men du är min syster och den enda riktiga systern jag har!

Nu skulle jag vilja supa mig stenfull, men ska inte göra det. Kanske lika bra, men skulle vara otroligt skönt!

Längtar efter att kunna ta en öl ute i solen!

Fredag

Många tänker säkert "äntligen fredag" idag. Men inte jag. Just nu ser jag inte framemot helgen. Visst vi ska ha klassfest imorn, men jag känner inte för att festa. Känner inte för att träffa människor heller. Visst min värk gör säkert det här ännu värre och att jag ser saker och ting som ännu mindre trevliga. Men jag känner inte för att vara social med en massa människor just nu bara. Men får väl se vad som händer...

Sov väl inte så bra i natt heller. Drömt en massa knasiga drömmar. Hade även klockan på ringning kvart i sju i morse för att se hur det kändes i ryggen för jag tänkte att jag kanske skulle åka på jobb i alla fall. Men så blev det inte. Hade ont och var väldigt trött och deppig, så jag la mig och läste tidningarna istället. Så har legat i sängen och vilat hela förmiddagen nästan och funderar på en massa saker. Men fast jag funderar kommer jag aldrig fram till några lösningar, så det känns lite meningslöst. Men fast det känns meningslöst försvinner inte funderingarna.

Tänkte att jag kanske nog skulle reda upp lite här hemma idag. Måste i alla fall dammsuga. Kanske dock inte gör det så där grundligt som jag borde, men tar bort det värsta i alla fall. Vågar inte anstränga mig för mycket med tanke på värken. Men trodde jag skulle ha mera ont än vad jag har idag. Så något positivt är det ju i alla fall.

Zelda går runt och pratar. Skulle vara kul att veta vad hon pratar om. Hon kanske är sjuk (inte för att jag tror det). Men om hon skulle vara sjuk och skulle försöka berätta det för mig skulle det ju vara bra om man förstod vad hon sa. Och annars med. För hon behöver säkert också lätta på trycket ibland. Fast jag kan ju bara ge henne min kärlek, vilket jag försöker göra!

Nu flög mina tankar till helt andra ställen. Blev att fundera på saker från mitt tidigare liv. Saker som jag saknar, skulle vilja vara med om igen. Tänkte lägga upp lite bilder från de sakerna, men gör det inte i alla fall. Det är väl ändå saker som jag ska glömma bort, inte vara med om igen. Det var ju den tidigare Julia som gjorde såna saker....

Måste bara visa en bild på min lille pärla, sen ta mig i kragen!

Den här bilden är dock tagen innan den blev lite ombygd.

Blä!

Usch idag har jag varit väldigt dum mot min kropp! Redan i morse hade jag väldigt ont i ryggen men jobbade som jag hade lovat och det gick bra. Kände mig lite bättre i ryggen på eftermiddagen vilket säkert beror på att den hade blivit mjukare och K smörjade den :) Så eftersom det kändes bättre ringde jag min moster och fråga om vi skulle ta en promenad vilket vi gjorde. Hade inte träffat henne på länge så fick höra om hennes hemska sjukdom hon har haft och om deras resa. Mycket trevligt! Hade sagt att det skulle bli en lugn promenad och inte så lång. Dock blev den inte så lugn! Gick inte lika snabbt som vi brukar, men inte så lugnt som jag borde göra. Gick även en timme, vilket kanske var lite för länge. Hur som helst var det jätte skönt att få vara ute eftersom jag egentligen älskar att vara ute. Men min rygg dog!

Skulle plugga när jag kom in men det gick inte! Har så jävla ont nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Kan knappt röra mig, eller jo det kan jag, men inte alls som jag kunde igår och igår hade jag ont. Det är mycket värre än det har varit, och då har jag klagat på värk förut. Men det borde jag inte ha gjort eftersom det tydligen kunde bli mycket värre. Så nu håller jag mig i soffan, försöker avlasta ryggen, utan framgång. Skulle vilja och behöva busa med Zelda, men går inte *snyft* Och värkmedicin kan jag inte ta. Har tagit nästan full dos redan, och den sista tabletten måste jag spara till natten, för att i alla fall kanske lyckas få lite sömn. Inte för att medicinerna hjälper så mycket, men om jag inte skulle ta dom så skulle jag väl ha ännu mera ont, och det skulle jag inte klara av för jag klarar nästan inte av det här. Skitskitskit!

Som tur är har jag ju min Mami som lyckades övertala mig att vara hemma från jobbet imorn. Har funderat på det ikväll och hade nästan bestämt mig för att övervinna värken, men sedan pratade jag med henne så nu är det bestämt att jag blir hemma imorn. Kanske lika bra. Känner mig väldigt trött, vilket kanske inte är så konstigt eftersom värken tar väldigt mycket energi av en. Så kanske kan försöka vila imorn på förmiddagen och sen försöka plugga. Skulle behöva städa här hemma men vet inte riktigt om jag ska utsetta min rygg för det i nu läget. Om det är bra väder kanske jag sku få ut sängkläderna i alla fall. Nåja, morgondagens bekymmer!

Jo det andra problemet idag när jag skulle plugga var min katt. Eller hon är inget problem men hon ville ha min uppmärksamhet till 100%. Hon kom upp på bordet och la sig över böckerna på rygg. Hon ville helt enkelt gosa och det kunde jag inte motstå! Hon är ju min ögonsten och hennes behov går före mina! Så när hon behöver närhet, ger jag henne det eftersom jag också behöver det :) Sedan börja hon bita på min penna och det slutade med att hon hade svarta prickar på sin rosa del av nosen :) Gulle mitt!

Usch, det känns lite fel inom mig just nu. Hade ju lovat att jobba, och nu kan jag inte göra det. Tycker inte om att lova saker som jag sedan inte kan hålla. Visst, ens hälsa ska väl gå först, men det är lite svårt för mig att se mig själv först och sedan andra människor eller andra saker. Anser ju att andra saker eller människor är mycket viktigare, men det orkar jag inte diskutera mera om här och nu. Hur som helst så måste jag inse att min rygg inte är redo för det verkliga livet ännu och att om jag inte låter den vila och växa ihop ordentligt så kan jag få skador för livet. Och jag behöver ha min rygg hel och frisk med tanke på mitt framtida yrke!

Avslutar dagens blogg (fast man vet ju inte om det kommer fler under kvällen) med en bild från min tripp till Österrike :)