Trodde

Jag trodde jag skulle få börja leva igen. Att det kanske hade börjat vända. Men varför än försöka tro något som aldrig kommer att hända!? Kommer alltid vara samma jävla skit! Kommer aldrig bli frisk. Kommer att få lida av detta resten av mitt liv. Lika bra att jag blir inlåst så slipper ni människor där ute dras med eländet. Känner mig bara som en börda. En börda för allmänheten, för sjukvården, för alla. Det bästa skulle vara det förbjudna. Nu har jag chansen. Chansen att få det att lyckas. Eftersom mediciner gör sin verkan, finns chansen hos dem.

Problemet är om det misslyckas. Måste skriva ett papper först. Formulera mig bra. Skriva ett papper till alla som jag anser behöver ett. Måste börja nu, för sen när dan är kommen är det för sent.

Trodde dagen och kvällen skulle bli bra. Den blev bra. Men eftersom jag tydligen inte ska få njuta av bra dagar tills de är slut, är det väl ingen ide att ens försöka få en dag att bli bra. Känner bara hur jag ger upp hoppet mer och mer. Känner ingen lust för något. Känner inget behov av något. Vill gå ner mer i vikt så vissa saker bli lättare i framtiden.

Min högsta önskan nu är att detta skall vara jag!