Whatever

Denna dag börjar även den ta slut, tack och lov! Varit en lång dag med en massa händelser känns det som. Börja med att jag sov för länge i morse, men kom till skolan i tid. Dock allt för trött för att ens orka tänka på hur man räknar matte och allra minst läkemedelsräkning. Kändes som arabiska, fast man har gjort det så många gånger tidigare. Har tenta nästa vecka, så måste verkligen försöka sätta mig ner och plugga så att en del av kunskapen i alla fall kommer tillbaka. Det är den sista kursen i läkemedelsräkning så det handlar om att jag verkligen måste komma ihåg allt sen! Ojoj!!

Sen bjöd mamma mig på lunch idag, vilket var väldigt snällt :) Tror hon tycker det är skönt att ha mig hemma igen, och att min skada i ryggen inte är så farlig som dom trodde från första början. Fast det tycker ju jag också :)

Var även till läkare idag, och han sa inte så speciellt mycket med skickade mig på röntgen, så han ringer imorn och berättar om det syns något där. Annars blir det väl bara att gå och vänta på att man ska bli människa igen. Gick till skolan ikväll när jag skulle på kurs, och det var inte en trevlig upplevelse! På varje liten hal fläck höll jag på att slira omkull, och det skar i hela ryggen så det kändes som den gick av. Inte roligt alls! Fast jag hade vettiga skor på mig för en gångs skull så skulle jag förstås halka överallt! Jag tror jag har en förbannelse över mig, eftersom jag lyckas med allt just nu. Är det inte det ena så är det andra. Och bara en massa saker som skadar mig själv!

Första dagen efter skidolyckan som jag skulle åka skidor igen, gjorde jag värsta vurpan! Ena skidan skar in i snön, jag flög på näsa, rullade några varv och skidan flög! Gjorde sjukt ont och var helt säker där en stund att det var slutet på min skidsemester för denna gång. Men efter lite jävlaranamma så steg jag upp, tog på mig skidan och for ner till liften, men sen blev det vila och lumumba :)

Min lilla sessa här hemma verkar ha nå fel. Hon förföljer mig vart jag än går, och vill helst ligga i famnen. Nog för att det är väldigt gosigt, men hon har inte varit så här gosig förut. Hon har alltid varit gosig, men just nu är det extremt men mysigt. Endera beror det på att hon har saknat mig, eller så beror det på att hon har blivit större. Jag hoppas på det första ;)

Skulle ta det där jävla MRSA provet idag, men framkom att jag måste ta VRE också. Så blev inte bara ett prov ur näsan, utan även tre andra. Suck och stön! Och hade bokat in jobb nästa vecka, och nu kanske jag inte får jobba. Egentligen heter det att man måste ha papper på att proverna är negativa innan man återgår till arbete, men hinner kanske inte få provsvaren innan jag ska på jobb, och då vette faaan om jag får jobba. Jag som hade sett framemot att få jobba lite igen och få träffa alla underbara arbetarkompisar! Som sagt, det måste ligga någon förbannelse över mig!

Jag skulle vilja skriva om hur jag innerst inne mår, men det går inte! Får inte fram känslor, och de känslor som jag går runt och visar just nu känns inte ärliga. Det känns som om alla tycker att jag ska vara glad och må bra nu när jag varit ute och rest. Men innest inne känns det annorlunda, känner mig väldigt sårbar och olustig. Skulle egentligen villa låsa in mig, inte prata med någon, få vara ensam och låta alla känslor få komma ut utan att någon ska kommentera, reagera eller irritera sig över hur jag känner mig. Vill kunna vara mej själv, men vågar inte. Säger att jag vågar med vissa, men är det verkligen så?

Börjar helt enkelt komma in i en period igen nu där allt känns tungt, meningslöst och vill bara lägga mig ner och vänta på döden! Men det går inte att vänta på döden, det tar för länge. Endera får man ta saken i egna händer eller så får man vara kvar i helvetet!

Nu ska jag gå och snickra!
Schyss!