Mat

Idag har jag kommit underfull med vikten av mat. Jag har alltid vetat att det är viktigt att äta, och har alltid predikat för andra att de måste äta, men har aldrig tagit mig själv till den insikten. Men idag har jag verkligen börja fatta att jag själv också behöver äta, vare sig jag vill eller inte. Vet inte om det kommer att hålla, men ska i alla fall försöka äta lite nu och då.

Det var så att min dag idag inte varit den bästa i mitt liv. Natten bestod av för lite sömn eftersom delvis min nya medicin fungerade så bra som jag trodde och delvis för att jag inte riktigt kunde slappna av eftersom min katt sprang runt och gjorde fanskaper. Men som vanligt var jag inte hungrig på morgonen, så drack enbart en kopp kaffe efter intag av alla mediciner. Detta är ju inte det bästa för magen, men just nu tänker jag inte så långt. Eller tanken finns där, men inte handlingen. Men var helt trött hela förmiddagen och det blev bara värre och värre. Så gick och la mig, och vila två timmar nästan, som stundvis och var vaken där emellan. Även prinsessan kom och sov med mig vilket var väldigt trevligt.

Men när jag steg upp efter att jag hade vilat, kändes allt bara ännu hopplösare och ångesten bara bullta. Ett rent helvete helt enkelt! Trött i huvudet och slut i själen! Men eftersom jag är hos en väldigt klok person så kunde jag komma ur detta. Hon ställde ett ultimatum; endera måste jag försöka äta eller så kan jag inte vara där under måltider (att vi bara kunde umgås före eller efter måltider). Detta blev lite som en återvändsgränd för mig. Huvudet sa åt mig att åka hem, men hjärtat sa åt mig att stanna. Och innerst inne ville jag stanna, men jag ville ju inte äta. Men för en gångs skull lyssnade jag på hjärtat! Men jag sa som det var, att jag tänkte åka hem, men att jag ville stanna. Så jag beslut mig för att dricka te och sedan äta en smörgås, vilket jag gjorde. Det både lättade i huvudet och i själen efter detta. Fast visst, ångesten försvann inte, men nu var den på ett annat plan. Åt även middag sen, så det är jag faktiskt lite stolt över att jag gjorde!

Men nu har jag börjat inse att även jag, Julia, måste äta för att orka. Jag har tidigare bara ätit när jag känt för det. Men nu ska jag försöka att äta lite oftare. Kommer kanske inte att gå bra alla gånger, men måste i alla fall försöka. För idag insåg jag att även mina tankar inte tänker klart om jag inte har mat i magen. Trodde att detta bara gällde andra tidigare, men ack så fel jag hade!

Om detta skulle ha hänt någon annanstans tror jag inte att det skulle ha gett samma effekt som det gjorde idag. Men det ska väl komma något gott ur allt det onda antar jag. Men fast jag nu har allt klart för mig, behöver inte det betyda att jag har det imorgon eller i övermorgon, för det återstår att se. Men i dteta ögonblick har jag det!

Hur skulle det för en gångs skull vara om jag skulle försöka lägga mig i tid och verkligen lägga mig i sängen direkt när jag tagit min medicin? Kanske skulle försöka det idag när jag ändå har en trygghet här. Då vet jag ju om det fungerar i framtiden, eller om det inte gör det. Men om det är så att jag inte somnar ikväll, måste jag nog ringa och härja lite med min läkare igen, för kan ju inte vara osoven när jag är på semester. Jo förresten, så om exakt en vecka har jag skidat min första dag i Österrike detta år. Så vid denna tidpunkt om en vecka sitter jag nog och avnjuter en öl på hotellet eller i byn :)

Kram och godnatt på er!