Trötthet

Nu börjar tröttheten ta ut sitt rätt. Orkar inte göra något, kan inte tänka klart och får inte min kropp att röra sig som jag skulle vilja att den skulle göra. Detta är ett av flera resultat på vad som händer när inte läkare förstår innebörden i vissa saker och ting. Varför ge en sömnmedicin till en person med insomningsbesvär? Varför ge en medicin mot något som man inte har? Varför ge en diagnos utan att först diagnostisera?

Jag förstår mig inte på detta! Jag har tagit bort insomningsmedicinerna eftersom ett beroende har framkallats. Byter ut min sömnmedicin mot en annan som ska vara lite starkare. Men fortfarande finns det största bekymret kvar: att somna! Visst man ska inte äta insomningsmediciner längre perioder eftersom de är beroende framkallande. Men eftersom de är det, måste man gå till det bakomliggande problemet för att kunna någon gång i framtiden slippa dessa tabletter. Men när det inte finns tider, ger man mediciner, människor bli beroende, måste sluta med medicinerna, blir djupt deprimerade igen. Var finns meningen med detta?

Och sen heter det, att när man en gång har fått en tid till en person, då ska man kunna byta. Men nej, så funkar det inte i verkligheten! Det är så jäkla idiotiskt hela det här systemet! Mediciner skriver de ut mer än gärna, men annan hjälp går inte att få. Vad är meningen med det här?

Hur som helst har jag inte gjort mycke vettigt idag. Var i skolan på förmiddagen och gjorde ett grupparbete, men orkade inte gå på lektion på eftermiddagen. Kussen E ringde, så var på stan med henne och spenderade lite pengar. Roligt att få umgås med henne lite mer nu när hon har flyttat hem igen :) Men nu är jag hemma och känner mig helt handlingsförlamad. Har jätte mycket att göra, men vet inte inte var jag ska börja. Måste plugga, packa, åka till Järsö, till syrran, till Linda, städa, handla...jaa, listan kan bli oändlig.

Annars vet jag inte så mycket nytt, kommer att återgå till min vanliga kvälls cocktail ikväll igen. Äter ingenting nästan. Idag har det varit en apelsin (förlåt K). Måste försöka skärpa mig, men det går inte! Det är så himla svårt! Och idag när jag var på stan med E så köpte jag en klänning, i storlek S! Tänk er, det är ju helt sjukt! För ett år sedan, kanske lite mer, hade jag L och ibland XL. Saker och ting har förändrats och vill inte tillbaka till det negativa igen!

Ibland kan man behöva en hjälpande hand

Snart komma mamma och hämtar Zelda. Hon får åka dit ut nu så kanske jag hinner få något gjort innan jag ska till Linda, syrran och sen ut till Järsö. Nu är det i alla fall inte länge kvar till fredag!! :D YIIPPIII!!!