onsdag 25 februari 2009

Värk, värk och åter värk

Jag bara klagar just nu, men det är en period igen som inte alls är rolig. Har förjävligt i ryggen och det heter att jag ska leva som vanligt, men det går inte alls. Idag skulle jag promenera till L, tar vanligtvis ca. 15min, idag nästan 30min. Går som jag skulle ha skitit ner mig och det gör jättejätte ont. Förstår att man ska röra sig och försöka hålla igång, och jag vet varför man ska det, men just nu går det inte. Sömnen är även den ett väldigt stort bekymmer nu med all värk. Kan ju inte ligga hur som helst, och egentligen inte så länge som jag skulle behöva i ett sträck. Egentligen hette det att jag inte skulle behöva ta någon värkmedicin, utan att jag skulle klara av att leva utan, att det inte skulla värka så mycket. Men det är nog bara skit snack! Nu har jag inte lika mycket ont i övriga ryggen i alla fall, men höger sida är för hemsk.

Ångesten vakar över mig som en hök. Om jag bara skulle kunna så skulle jag vilja skjuta ner den! Men såna skjutvapen har ingen uppfunnit längre. Kanske man skulle försöka uppfinna det, så kanske man blir rik och kan unna sig lite mer roliga saker än vad man kan nu när man studerar och ska leva på 450e/mån. Helt sjukt att det är tänkt att dessa pengar ska räcka till hyra, mat, skolmaterial, räckningar samt att man kanske ibland behöver en ny tröja. Nej jag förstår mig inte på detta system! Och sen om man vill jobba på samma gång som man studerar, då får man inte jobba hur mycket man vill. Nej, då får man bara tjäna en viss summa per månad. Blir tokig!!

Värken i ryggen gör mig trött, vill sova men sen kan jag inte sova på grund av värken. Helt dubbelt! Zelda sitter i fönstret och gräver i blomjorden. Men när jag odlade kattgräs till henne så fatta hon sig inte på det. Kanske borde testa igen och kanske ha det i fönstret denna gång. Kanske hon skulle kunna gräva där istället för i mina blommor. Nog för att blommorna här i sovrummet ser förjävliga ut, men ändå! Ska till mormor och morfar imorn och hämta två nya blommor :) Mormor villa bli av med dom och hon vet att jag älskar blommor :) Och hon vet även att Zelda älskar att gräva i dom, så hon brukar ge mig nya lite nu och då :) Eller nya för mig, eftersom det är blommor hon vill bli av med. Där jag bodde förut dog mina blommor hela tiden, så då var det bra att jag fick nya ibland, men nu har jag faktiskt lyckats att hålla alla i liv fast det är en viss liten fyrbent varelse som gräver i dom :)

Känner mig faktiskt lite lugnare nu ikväll än tidigare. Kanske beroende på att alla mediciner har börjat röra sig i min kropp. Men är jätte orolig för morgondagen. Om jag inte får sova bra i natt, vet jag inte om jag fixar skolan imorn. Kan inte sitta där och ha jätte ont i ryggen på samma gång som jag mår skit i själen. Det blir för mycket att försöka dölja för att jag ska orka. Hatar att jag känner att jag måste dölja en massa saker hela tiden, men det verkar som att det ingår i min personlighet. Hela jag måste väl ändra på mig! Men problemet är att jag inte riktigt vet om jag kommer att klara av det och om jag har den styrka som behövs för att klara av det.

Jag har mycket här i livet som jag känner att jag måste ta tag i. Men den stora frågan är väl om jag egentligen innerst inne vill ta tag i det. Men det är mitt bekymmer antar jag... Det finns så mycket jag skulle vilja åstadkomma här på jorden, så mycket jag skulle vilja ändra på och kunna förbättra. Men jag vet inte om jag kommer att klara av det. Vill försöka göra så att ungdomar har det bättre än vad jag har haft det. Att vården är bättre och att alla ska bli tagna på allvar! För om en människa mår dåligt av någon orsak, ska den människa bli tagen på allvar och inte få de olika svar jag har fått genom min ungdom! Det förvärrar bara ungdomens eller den vuxnes liv och förtroende för vården.

Människor som inte har varit med om detta kanske tycker att jag pratar strunt, men det får ni tycka! Jag pratar om mina erfarenheter och om vad jag tycker. Jag ser på saker och ting lite på andra sätt kanske än vad många andra gör. Men det står jag för, för det är bara jag som vet hur det är att uppleva saker ur mitt perspektiv!

Nu ska jag sluta babbla om en massa saker som ändå inte lär leda någonstans! I och för sig lär väl ingenting av det jag skriver här göra det, men det är väl skit samma det med som allt annat!

Natt på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar