Helgen

Denna helg har bestått av sk. avgiftning för mig. Försöker bli av med lite mediciner, men det är inte det lättaste när man är beroende av dem, och när det känns som om det skulle vara ens bästa vänner. Det har blivit som en drog. Mina mediciner finns alltid där i mitt skåp, och de sviker mig aldrig! Får se hur det här kommer att sluta, men än så länge är det i ett försöks skede.

Annars i helgen så fyllde min gullunge 2år! Tänk vad tiden går fort! Så jag fick komma på kalas, och träffa min andra gullunge :) Mitt lilla gudbarn :) Skall försöka få upp lite bilder i framtiden. Var ute på Vandö annars hela helgen, hos min nya familj. Tänk att det finns människor som verkligen bryr sig! Jag trodde inte att jag skulle få träffa så underbara människor som jag nu har träffat! Skulle inte sitta här och skriva idag, om jag inte skulle ha träffat människan som verkligen såg mig och såg mig för den jag är och inte för någon annan. Som sagt, om inte Hon skulla ha kommit in i mitt liv den tidpunkten Hon kom, skulle jag inte sitta här. Har mycket att tacka för, men vet inte hur jag ska göra. Hur ska man kunna bevisa för något hur mycket den personen betyder för en?

Som jag skrev tidigare, skulle jag skriva om allt möjligt i denna blogg. Kommer skriva om mina tidigare erfarenheter (försöker se på alla händelser om erfarenheter idag). Dessa erfarenheter är inte alltid väldigt roliga, men viktiga! Jag har utvecklats som individ otroligt mycket, och skulle inte vara den Julia idag om jag inte hade fått varit med om dessa saker. Visst, vissa saker kanske man kan tänka sig vara utan, men på samma gång lär man sig otroligt mycket av allt man är med om.

Men tillbaka till helgen! Natten mellan fredag och lördag tog jag ingen medicin! Resultatet av det blev inte mycket till sömn. Vid tre eller fyra somnade jag, men sov ytligt och vaknade ett antal gånger. Natten bestod även av otroligt mycket ångest, och annat skit! Hyperventilerade stundvis, och andra stunder ville jag bara ha en kniv för att skära sönder mig själv. Djävulen inom mig slät så otroligt i bröstet! Kan inte beskriva känslan, men den är helt enkelt FÖRJÄVLIG! På lördagen var jag som sagt på kalas, men klarade inte av att vara där så länge. Ångesten rev i mitt bröst och det kändes som att jag bara ville ta mina mediciner och sova! Eller så ta medicinerna, så kanske i alla fall ångesten skulle försvinne! Men så kunde man inte göra! Som tur var, så var jag hos min nya familj, så jag kände mig trygg! Och tryggheten är otroligt viktigt för varje människa!

Natten mellan lördag och söndag var mycket lugnare! Tog en av mina två mediciner och en dos värkmedicin, och sov som en liten gris! Det var helt otroligt skönt att jag kunde få sova så lugnt, och vakna rofyld! Men det vara samma sak här, otroligt skönt att få vakna hos min trygghet här i livet! Det tråkigaste idag var att jag skulle åka därifrån. Ville verkligen inte det, och kändes helt enkelt förjävligt! Det bra i allt det här var att jag skulle åka och hämta min lilla älskling som var ute hos mina föräldrar, och henne hade jag saknat otroligt mycket! Men nu är hon hemma, och kan knappt släppa blicken i från henne! Det finns ingen som är finare än henne! Och hon är väldigt speciell, precis som jag och precis som alla andra!

Nu ska jag lägga mig i sängen, utan mediciner (ev. med en medicin+värkmed.) och lösa korsord och gosa med min prinsessa! Imorn är det tillbaka till verkligenheten som gäller och efter det ska jag åka och försöka få någon ordning på mitt hår! Och det bästa av allt imorn är att jag ska fara ut till tryggheten i mitt liv!

Puss och kram på er!