Sexmissbruk

Sitter här vid min dator och är som vanligt med om saker och ting som jag helst inte skulle vilja vara med om. Eller kanske vara med om, men kunna hantera på ett sätt som är bra för mig och bra för den andra partnern. Ska berätta en historia, och vill gärna ha synpunkter.

Tänk er så här; ni har en vän som är sexmissbrukare, vi kan kallar honom för Pelle. Ni har inte känt Pelle särskilt länge, utan ni ha setts någon gång, bytt numer och pratat lite om väder och vind de gånger ni har setts. En dag får ni ett mess av honom, ett helt vanligt mess. Han undrar hur det är och man svarar ju och frågar hur det själv är. Han svarar att det är en sak som tynger honom, som han mår dåligt av och han undrar om han kan lite på dig, och om du kan lova att inte berätta en sak vidare. Snäll som du är, och du vill ju hjälpa till, så lovar du att inte berätta för någon och att han kan lita på dig.

Nästa mess du får av honom står det att han har problem med sex. Att han tänker på sex hela dagen och att han känner sig tvungen av att runka så fort han ser någon som han tycker att är attracktiv. Det kan hända att han är i skolan, ser någon som ser bra ut och måste då gå på toa. Han kan helt enkelt inte hantera känslan av attraktion utan att få utlopp för det.

Som vän försöker du få reda på om han själv anser att detta är ett problem, om han tidigare har sökt hjälp för detta och om han försökt prata med någon annan. Det framkommer att han försökt fått hjälp tidigare, gått till läkare men som inte ansett att detta är ett problem. Ni pratar inte så mycket mer om det nu.

Efter ett tag hörs ni igen, och han undrar även denna gång om han kan prata med dig och om han kan lita på dig. Du vill även denna gång försäkra honom om att du lyssnar och att han kan lita på dig. Denna gång framkommer det att han har försökt vara "ren" i två månader. Han har lyckats ganska bra fram till för några dagar sedan. Då hade han sån "abstinens" att han igen måste börja sexchatta, få se kvinnor via nätet. Han berättar även att han under de gånger ni har messat eller pratat via internet har runkat och fått utlösning. Sedan efter ett tag vill han erkänna en till sak, men vill även denna gång försäkra sig om han verkligen kan lita på dig, vilket du säger att han kan. Denna gång berättar han att han skulle vilja fråga dig saker, saker som handlar om dig personligen. Han vill veta om du är rakad, vad du har för underkläder och hur du ser ut naken.

Nu börjar du känna avsmak, att det får vara nog. Men du har ju lovat honom att han kan lite på dig och att han får prata med dig. Men någonstans finns det en gräns! En gräns som säger vad som man som vän ska och kan tolerera och vad man inte ska behöva tolerare.

Men var går gränsen? Man har ju lovat!? Här kommer det lite etik in tycker jag. Man har lovat en sak, men man känner att man inte kan hålla det man lovat. Man vill inte mista en vän, men man kanske inte är stark nog att orka med allt. Men är det som K sa ikväll, att det blir ett medberoende?

Som ni säkert redan har förstått, så är det här tagit ur det sanna livet. Kan inte förklara allt som det var, utan bara förenklat. I det verkliga livet är det mycket mer, och mycket mera komplicerat! Jag känner mig jätte dubbel av allt detta. Vet inte vad jag ska tycka eller vad jag ska tänka. För mig handlar det mycket om tillit. Denna person vågar lite på dig, vilket är väligt starkt! Du känner att du inte vill svika honom. Tänkt dig själv hur det skulle vara; du skulle ha ett problem, berättar för en person du litar på och sen säger den personen åt dig att det här inte går längre. Jag skulle uppleve det som ett stort svek. Visst, man kan vara kompisar ändå, men kan man vara kompis med någon man inte kan lite på?

Jag personligen har jätte svårt att veta vad jag skulle göra i detta läge. Har själv blivit sviken allt för många gånger, så jag har redan svårt att lita på människor. Och när jag hittar någon jag kan lite på, testar jag dom väldigt noga. För om man testar dom, då vet man om man verkligen kan lita på dom eller inte. Men att testa människor, tar väldigt mycket tid och energi. Det är inte roligt, för under denna tid kan man såra väldigt mycke människor, vilket inte är kul kan jag lova! Men efter att man varit med om flera svek, har man (jag) svårt med detta. Fast man inte vill det, så ligger det och gror inom en och ploppar upp när man minst vill det. Människor som jag inte känt länge, kanske även människor som jag känt längre, har säkert märkt detta. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte har sårat er allt för mycket! Tyvärr är detta en del av mig just nu, kanske försvinner eller så gör den inte det.

Det blev kanske en rörig blogg nu, men jag är rörig i huvudet för det är mycket som snurrar. Skulle villa skriva hela natten, för känner verkligen för att skriva nu, men tror inte att ni orkar läsa det.

Men hur som helst så älskar jag er väldigt mycket! Ni vet vilka jag menar! Jag älskar er av hela mitt hjärta, och kommer göra det i hela mitt liv! Vad som än händer kommer jag alltid finnas med er och vaka över er!

Love you!