Pasta + sorg

Pratade med L i telefon och kom in på ämnet pasta. Till saken hör att jag fick pasta till middag ute i Vandö igår, och det är blad det värsta i matväg som finns! Jag säger inte att hennes mat inte är god, utan att pasta inte smakar bra i min mun. När jag var liten lurade mina föräldrar mig när vi skulle äta pasta. De sa att vi skulle äta fjärilar och andra saker, beroende på vilken form pastan hade. Men sen kom jag på dom, och slutade att äta det! Men när jag jobbade på dagis så måste man ju äta maten, vare sig den var god eller inte eftersom man skulle föregå med gott exempel. Men det var med långa tänder jag åt!

När jag var till Italien på skidsemester var det inte roligt att äta. På lunchställena fanns det nästan bara pasta, och ibland någon äcklig fisk (den smaka typ skit, älskar vanligtvis fisk) och på kvällarna till middag på hotellet var det även då mest pasta rätter. Nej usch, Italien var inget land för mig. Dock hade de världens goaste pizza! Det var verkligen den godaste jag någonsin har ätit!

Sitter ute på Järsö nu, och kollade igenom lite bilder på datorn som är här ute. Hittade bilder på min prins och hans grav :( Usch vad jag saknar honom! Skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka honom! Vill verkligen få komma till honom! Det var han som gjorde att jag överlevde många jobbiga stunder. Han fanns där när jag behövde någon, och han var bara världens bästa!

Det här är Prinsens grav, dock ser den lite annorlunda ut nu. Men den är här brevid huset och där ska han alltid få ligga! Ska försöka göra den finare i sommar, för jag tycker han är värd det!

Hur som helst så fanns det många spännande bilder här på datorn, men orkar nog inte lägga in några nu. Mår inge bra, har mycket ångest. Var i alla fall på massage ikväll, vilket var underbart skönt. Ska nästa vecka också, för måste försöka få någon ordning på allt i kroppen. Blir inte roligt om jag ska ha så här ont i huvudet under resan till Österrike, men förhoppningsvis har det lättat då. Men allt annat som spökar inom mig vet jag inte när jag kommer få ordning på. Om jag ens någon gång kommer att få ordning på det. Just nu känns det mest hopplöst, och känner inte heller riktigt någon mening med det. Vill bara kunna hitta en mening med att man har kommit hit till jorden och varför just jag har blivit som jag är. Vet ni alla där ute varför ni är här och vad eran mening med att vara här är?

Jag känner mig i alla fall som ett hopplöst fall! Förstår ingenting och det känns som om jag tar upp en massa tid av en massa människor som egentligen skulle kunna göra något mera vettigt av tiden. Om man vill något, som inte är respektabelt av dagens lagar, då blir det ett jävla liv! Så man ska bara vara, lyda och vara tyst! Men det känns fel! Jag vill inte vara tyst! Jag vill kunna säga vad jag tycker och tänker och jag vill kunna förändra dagens samhälle. Jag tycker det finns så himla många fel idag, men man kan ingenting göra. Varför ska det vara så att det bara är politikerna som ska bestämma? De vet ju ändå inte hur verkligheten ser ut hos oss normala människor. De vet ju inte hur det är att vara sjuk eller hur det är att vara utan pengar. De vet helt enkelt inte hur samhälle är uppbyggt för de människor som har de lite svårare med livet. Jag tycker det är väldigt idiotiskt!

Slutar dagens blogg med en bild på mig själv (egoist som jag är!) när jag har lockigt hår! God natt!