Tillbaka i Katrineholm

Japp, åkte tillbaka idag så nu sitter jag här i kylan. Finns ingen värme i det här jäkla huset, så man sitter med filten runt sig hela tiden. På morgonen är det värst när man ska försöka ta sig ur sängen kl. 6. Usch, det är verkligen inge roligt alls! Förra veckan fanns det inget varmvatten heller, men det finns det nu i alla fall. Men att det inte finns värme i huset är förjävligt!!!!

Ser framemot att gå på praktik imorn igen. Trivs verkligen bra där. Men annars händer de inte så mycket roligt. Vill mest vara för mig själv och slippa socialitet. Börjar falla igen, det vet jag. Men jag vet också att jag kan ordna upp det själv, bara jag vill tillräckligt mycket. Men jag vill kunna vara för mig själv och få lugn och ro och tänka och fundera. Vill kunna vara social när jag känner för det och inte när andra tycker jag skall vara det. På praktiken har jag en yrkesroll så där är det helt annorlunda. Men i mitt privata liv vill jag kunna vara mig själv och bestämma vad jag vill när jag vill. Vill inte ha någon som bestämmer åt mig, utan att JAG ska få bestämma över mitt liv. Vill helt enkelt bara göra saker JAG känner för. Punkt slut!!

Jag saknar sommaren. Jätte mycket!
Var en så himla underbar sommar.
Visst, hade sina nackdelar, men de kommer man ju aldrig ifrån.
Saknar de fina och underbara stunderna på sjön. Men snipan.
Det var verkligen det bästa denna sommar.
Alla turer på sjön.
Alla händelser. Upplevelser. Lärdomar.
Nu är båten på land :'(
Men ska renovera den tillsammans med pappa i vinter.
Den kommer bli super fin till nästa sommar.
Då ska jag ut igen. Och igen. Och igen.
*längtar*

Okej, sitter och gråter. Gör som du vill!
Spriten i kroppen lugnar. I alla fall för stunden!
Den sviker mig i alla fall inte. Den tror i alla fall på mig.
Har min prinsessa. Snart finns väl bara hon.
Eftersom jag bara gör fel enligt omgivningen gör jag väl det enda rätta i att isolera mig.
Lika bra att hålla mig i Sverige.
Finns ju ändå ingenting här hemma.
Bara Zelda, men hon kan jag väl ta med mig om det behövs.

Just nu vet jag inte var jag står. Står i alla fall inte där jag borde stå.
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag inte vill. Känner mig som ett stort frågetecken.
Ena sekunden känner jag mig redo för förändringar. Andra sekunden vill jag bara dö.
Samma sak gäller med skolan.
Tydligen är det samma sak när det gäller allt i mitt liv.

:'(

Nej, ger upp nu. Du får som du vill! Om du anser att jag gjort fel, så visst! Men jag vet innerst inne att det var rätt och det skulle du också veta om du skulle lyssna på det jag skulle vilja berätta för dej. Men icke! Så okej!

Ibland gör man saker för att lagen säger att man ska göra det. Lagen säger vissa saker, hjärtat säger något annat. Ibland lyssnar man på både hjärtat och lagen. Jag kanske inte alltid gör det rätta, men i längden tror jag att det är det rätta. Men i dagens samhälle lever fortfarande vissa "gamla" saker kvar, som får människor att förstora upp vissa saker. Lagar och liknande saker har förändrats, men människor tänkande har inte riktigt följt med i utvecklingen. Detta gör saker och ting svårare än vad det borde vara.

Jag har gjort en sak, som jag kanske kommer att få jobba för längre fram. Men i dagens läge var det rätt. Det vet jag innerst inne. Men tackvare dagens outvecklade samhälle gör det att hela situationen blir mycket svårare än vad den egentligen skulle behöva vara. Om alla människor skulle vara lite mera öppna och lyssna på andra människors förklaringar innan de bestämmer sig för att vända ryggen, skulle samhället kanske inte vara så fyrkantigt som det är just nu, speciellt i vissa situationer.

Ja, det har varit full fart sedan jag kom hem i torsdags. I fredags var det föreläsningar hela dagen. Handlade om barn som dör och barn i sorg. Detta var sjukt intressant, men väldigt jobbigt för det psykiska måendet. Kom och tänka på en massa annat, och kanske var bra att jag gjorde, men jobbigt. På lunchen tog jag en snabb date med L eftersom hon sedan reste bort :( BUHU!!!
Fredag kväll bestod av kurs; sexologi. Lika intressant som vanligt. Men samma sak där, lite tungt för det psykiska måendet. Men som tur är, så är det världens bästa föreläsare som förstår och är bara helt underbar! Lördag igen bestod av kurs i sexologi. Sista kursdagen. SLÖTT!! Vill ha mera kunskap. Mera föreläsningar. Nu gäller det att plugga inför tenten och bestämma sig för när man tänker göra den.

Efter föreläsningen åkte jag och Zelda ut till järsö. Hade ju inte träffat mina päron, så var lugnast att åka dit. På kvällen kom M hit och vi såg på film och snacka och bara myste :) Roligt att ses igen. Kommer bli jobbigt på onsdag :(

Dagen idag har jag mest tagit det lugnt. Sökt material till x-jobbet, vilket behövs! Nu gäller det bara att ta tag i det och läsa igenom allt...mycket att läsa, men som tur är så är det ju intressant :) Imorn blir en lång dag med mycket att göra. Samtal hit och dit. Springande hit och dit. Lunchdate. Eftermiddagsdate? Pluggande....ja, det känns som om dagen kommer att gå snabbt.

Måste planera och strukturera upp mitt liv nu så jag hinner med allt och får allt som behöver göras gjort. Hoppas att turen ligger på min sida, annars kommer det bli jätte jobbigt och komplicerat. Då kommer allt gå till skogs tror jag....

Nu ska jag strukturera upp mitt x-arbete i alla fall!!

Praktiken är bra. Men mitt mående är skit. Alla på avdelningen är snälla. Trivs riktigt bra där. Men det är jobbigt psykiskt, vilket jag visste. Men det är inte det. Inte det som drar ner mig. Det är en massa annat. Annat i mitt liv som inte vill. Men jag har Zelda. Zelda som får mig att orka. Orka stiga upp. Orka andas. Utan henne skulle jag ha gett upp för länge sen. Men nu har jag henne. Henne som mitt hjärta slår för.

Igår var det pusskalas. Idag har det varit pusskalas. Vill inte lämna henne. Vill inte leva en dag utan henne. Älskar henne otroligt mycket! De flesta förstår inte. Säger att en katt "bara" är ett djur. För mig är hon inte "bara" ett djur. För mig är hon mitt liv. Hon ger mig den kärlek jag inte har fått. Det jag har saknat. Hon är min trygghet. Tryggheten jag har saknat. Behöver fortfarande mycket, men hon ger mig det jag behöver för att inte ge upp.

Så enkelt är det!

imorn....

Nu är det inte länge kvar. Imorn kl. 08.00 går båten. Då lämnar jag ön ett tag. Vetskapen om att det är snart, är jobbig. Jobbig för att lämna den jag älskar mest i hela universum. Jobbigt för att lämna min trygghet. Usch! Men jag vet att det blir bra bara jag kommer dit. Bara jag får ett rum ensam. Bara jag slipper dela rum. Behöver min egna tid, för den är allt jag har. Den gör att jag överlever. Behöver få göra saker som jag vill och inte behöva ta hänsyn. Nej, måste verkligen få eget rum! Annars kommer jag inte klara av att vara där borta.

Tittar på Zelda. Ser in i hennes ögon. Jag gråter. Gråter av vetskapen att imorn måste jag lämna henne. Henne som är mitt hjärta. Hon som får mitt hjärta att slå vidare, att inte stanna. Jag vet att hon får det jätte bra ute på järsö. Det vet jag verkligen. Men jag vet även att hon trivs bäst hemma, för det märkte jag i våras. Men NU fick just en utskällning! Hon kissade på en väska! Jävla katt! Men jag kan inte vara arg på henne, för jag älskar henne. Men det är så himla onödigt av henne! Tur att det var en väska som mamma ska ta ut till järsö i alla fall.

Nej nu ska jag fixa det sista sen gå och sova. Är otroligt trött men är rädd för att lägga mig ner. Men det blir som det blir.

Hoppas ni alla här hemma får det bra nu!

Kramar

Ligget bara och gråter.
Gråter floder.
Floder av sorg.
Saknad.
Kramperna kommer.
Försvinner inte.
Går inte över.
Försöker.
Misslyckas.
Detta är slutet.
Slutet för en ny start?
NEJ!!!!!
Vill inte. Orkar inte. Men måste.
Eller?

Gråter.
Gråter floder.
Kan ingen bara komma och hålla om mig??
Jag behöver någon NU!!
Bara en trygg famn.
En stund.
Kan ingen ringa?
Ge mig trygghet på det viset?
Visa något?

Panik. Nu.
:'(
:'(

Jag hatar detta liv!

Snart...

Kan inte förstå att det redan är fredag och att det är på måndag jag åker iväg. Iväg på min sju veckors praktik. Känns helt sjuk, läskigt och underbart på samma gång. En rädsla som finns inom mig på samma gång som en stor nyfikenhet bubblar på. Kommer förhoppningsvis bli en sju veckors period av mycket erfarenhet och kunskaper som jag aldrig skulle få hemma på den här lilla ön. Jag försöker verkligen tänka positivt! :)

Denna vecka har mesta dels gått åt att plugga. Har nämligen suttit och analyserat en artikel om våld och aggressioner inom psykiatrisk vård. Den handlade även om omsorg som en tyst kunskap :) En väldigt och lärorik artikel som jag tycker alla borde läsa och ta till sig kunskap ifrån. Eller i alla fall alla inom vården :)

Ska nu ägna mig åt lite skönlitteratur för att koppla av hjärnan lite. Men jag borde ägna mig åt mina psykböcker och slutarbetsplanerna. Men icke! Eller kanske, vem vet vad man får för anfall ;) Nä, det blir nog att gosa med Zelda hela helgen, för jag känner redan hur mycket jag saknar henne. Usch vad hemskt det är att lämna sin bebis hemma! Nej nu ska jag sluta flumma på här.....

Katten....

Min katt har blivit lite galen. Eller hon har väl alltid varit det, men nu är det dubbelt värre! Kvällarna tillbringar jag genom att se på henne och skratta! Hon springer som en galning mellan sovrummet och balkongen, vidare in i hallen och upp i soffen och ut igen....ja, så håller hon på :) Sen efter en stund stannar hon upp och tittar till mig, kommer upp i famnen och sen springer hon vidare :) Nu ikväll drog hon ut sin nyaste leksak ut på balkongen, antagligen för att få liv i mig ;) hon vet nog innerst inne att leksaker inte hör till balkongen, utan att de ska vara inne i lägenheten :)

Det är svårt att förklara hennes beteende, det är något som måste upplevas för att man ska förstå :) Borde filma henne någon gång... Det är verkligen hon som betyder mest i hela mitt liv och jag skulle inte klara av att leva utan henne! Vill inte tänka på att jag åker iväg om en vecka och lämnar henne igen...saknar henne redan! Om man ändå skulle kunna ta med henne...Men det är skönt att jag innerst inne vet att hon har det bra hos sin mormor och morfar, men det är ju ändå inte som att vara hemma. Det är det inte för djur, precis som det inte heller är det för oss människor.

Vissa mornar när jag vaknar ligger Zelda inne i påslakanet. Hon brukar krypa in där och gosa på morgon sidan. Man vill bara inte stiga upp på morronen när hon ligger och gosar med en. Vare sig hon ligger inne i lakanet eller bredvid en så är det otroligt svårt att komma upp när hon vill ha kärlek och när hon vill ge kärlek. Tänk vad "bara" en katt kan ge en. Ett sånt otroligt stöd och en sån glädje i vardagen. De dagar som är sämre dagar för mig och som jag tillbringar i min soffa, de dagarna tillbringar Zelda också i soffan bredvid mig hela dagarna. Otroligt att hon kan känna på sig att jag behöver henne just då. Hon ligger och gosar och bara ger trygghet till mig.

Mattes lilla älskling <3

Sitter och funderar för mycket. Borde sitta och skriva en uppgift. Men det går inte riktigt. Vet att jag kommit igång bra på uggiften, men nu står det lite stilla. Varit en lång dag, fast klockan bara snart är halv sju.
Har irritation liggande och pyrt inom mig lite för mycket idag. Men som tur är så var det hoj väder idag, så avreagerade mig på det viset istället för att någon i min närhet måste ta den smällen. Sedan har jag varit till kiropraktorn för tredje gången. Nu börjar det bli lite ordning igen på min rygg och nacke efter olyckan i vintras. Tyvärr har jag gått lite för länge med skadan, att det kommer ta ett tag ännu att bli bra. Men förbättring är bättre än ingenting alls.

Har börjat lite smått med examensarbetet, vilket känns helt sjukt underbart på flera sätt. Delvis ser man nu ett slut. Ett slut som dock är väldigt oroväckande, men skönt på samma gång. Sedan för jag skriva om något som jag brinner för. Något som jag verkligen tycker är väldigt viktigt för oss som jobbar inom vården, men även alla människor som lever på denna jord. Jag hoppas att jag i framtiden skulle kunna forska vidare på detta område och eventuellt kunna doktorera. Tänk att få skriva en hel avhandling om något ämne man brinner för....bara tanken för mig att le :)

Just nu är jag inne i en stor process som handlar om mig själv och mitt välbefinnande. Försöker lära mig nya beteenden. Beteenden som ska gynna mig själv. Bara mig själv! Det är jag som är viktig. Måste alltid utgå från mig och vad jag känner. Ska därför nu försöka lära mig att tänka på mig själv i första hand och det alltid är jag som kan påverka upp till 50%.
Just nu snurrar alla mina tankar runt min familj och mina vänner. Eller just nu är det mest min familj allting handlar om, men mina vänner hänger med där. Måste försöka få ordning på livet helt enkelt.

Nej nu måste jag analysera min artikel för typ 100 gången och se om jag hittar nått nytt i den som är lärorikt. Föresten så handlar min artikel om aggressiva och våldsbenegna patienter inom psykiatrisk vård = intressant! Just det, om en vecka åker jag på praktik till Sverige och blir borta i sju veckor. Hoppas på nya kunskaper och nytt tänkande! :)

Insikt

Jobbar för fullt med mig själv just nu. Det är jätte svårt och väldigt jobbigt. Många motgångar och många steg tillbaka. Orkar inte umgås. Orkar inte vara social. Försöker att ta hand om mig själv, men det är ett hel tids jobb. Dock har jag inte tid med ett hel tids jobb till, eftersom skolan är ett hel tids jobb. När jag tror att jag kommit igenom en sak, ramlar jag tillbaka hundra steg igen. Det kommer att ta tid, det vet jag. Frågan om jag har den energin och det hopp som behövs för det här. Men jag har lovat mig själv och andra att jag ska ge det en chans till, och den chansen är nu.

Har haft tur att jag har kunnat fara ut på sjön med snipan denna sommar. Har kunnat rensa huvudet på tankar och inte behövt tänka överhuvudtaget. Det är en otrolig frihetskänsla. Det är bara jag, snipan och havet. Ni som inte upplevt det jag upplevt, ni borde verkligen få uppleva det! Snart är båtsäsongen över, vilket känns tungt. Måste försöka hitta en ny sak som uppfyller samma som snipan gör. Behöver en frihetssyselsättning. Får se vad det blir...

Inser att idag är idag.
Igår var igår.
Igår kommer inte att upplevas idag.
Dagen före igår kommer aldrig mer att existera.
Morgondagen vet man inte hur ser ut.
Det vet man inte förrän i övermorgon.

Livet suger balle, ordentligt!
Finns inte mycket att se framemot.
Människor förstår inte.
De tror att de förstår saker, men de förstår inte ett skit.
Alla tycker allt ser så bra ut.
Allt ytligt jävla skit.
Men fatta att det finns saker som inte syns på ytan!
Saker som finns inom en, som inte försvinner.
Saker som bara finns och finns och finns.

Om ni ändå skulle veta, men det är väl lika bra att ni inte vet.
Ni skulle ändå inte fatta.
Och ni skulle ändå bara skita i allt sen.
För ni vill bara veta för att kunna snacka skit sen.
Så är det alltid.
Kommer alltid att vara så.

Hatar er. Hatar allt!
Kommer aldrig att bli hel igen.
Kommer aldrig att kunna gå vidare.
Sluta upp med allt nu!