Jadu kärring. Du kan ju försöka igen. Men lycka till!
Ingen kommer att tro dej! Du är ju så blond så det bara skriker om det. Och ful är du också!
Fattar inte ens att människor vill umgås med dig. Att inte dina föräldrar gömde bort dej när du var liten.
Fulare än dej går det inte att bli!

Men om du försöker en gång till, då kommer du inte leva många dagar till, det ska du veta!
Du kommer aldrig mera få se solen lysa eller höra fåglarna kvittra.
Det kan du ge dej fan på!
För jag vet vem du är. Jag vet hur ful du är.
Och jag vet vad du har gjort!
Och om du gör om det, är det de sista du gör på denna jord!

Men du är ju så jävla feg att du inte vågar komma fram till mig. Prata med mig.
För feg för att ens försöka.
Hur tänker du egentligen?
Vad går du på egentligen?
Tror du att du ska bli populär? *dream on*
Vill du göra dej ovän med folk?
Vill du dö? *tydligen*

Om du så ens tänker tanken igen, så tro mig, det kommer inte sluta bra för dej!!

Ibland blir jag bara så rädd. Rädd för mig själv och vad jag kan ta mig till.
Klarar inte av att vara mig själv, för jag är rädd för att misslyckas.
Rädd för att inte bli accepterad och lika omtyckt.
Nu är jag i en sådan situation.
En situation som jag inte vet hur jag ska hantera och som jag inte känner att jag har kontroll över.
Jag trodde att jag gillade läget just nu, men tydligen inte.
När jag sätter mig ner och tänker efter, är det inte så bra som jag hade föreställt mig.

Har all möjlighet framför mig, de gäller bara att jag tar den.
Tar hand om den chansen jag får. Det kanske aldrig kommer igen.
Men människor förstår inte alltid vad planering kan ha för betydelse för andra människor.
Jag vill inte veta dagen före att "jo, du kan komma imorn", utan jag vill veta att "du är välkommen om två veckor kl. 09.00".
För mig handlar det om att planera mitt liv eftersom jag inte bara kan lämna allt och bara åka iväg. Om saker inte kan bestämmas, då får det vara.
Jag har fått ett super erbjudande. Det vet jag. Men vad händer om det inte stämmer sedan när det närmar sig?
Ska man då skriva papper nu?
Det är så mycket som kan hända. Som kommer att hända. Det vet jag.
Inte bara med mig själv, utan med verksamheten.
De kanske får någon bättre, någon kunnigare.

Hur som helst skulle jag bara vilja börja idag. Nu med en gång. Få komma igång med ett arbete, inte behöva sitta i skolbänken. Känner mig klar. Inte klar med kunskapen, men klar med skolan. Just nu känns det som om skolan inte har mycket att ge mig längre. Jag menar inte att jag är fulllärd och bäst i världen, utan att jag behöver kunskaper som jag känner att skolan inte kan erbjuda mig. Ingen människa kommer någonsin bli fulllärd, för så fungerar det inte. Men en skola kan inte ge en allt, utan den ger en bara verktyg man behöver för att sedan kunna bygga vidare på sin kompetens.
Det jag försöker få fram är att jag känner att jag har verktygen, men att jag behöver mera kompetens. Den kompetens jag behöver får jag genom egna studier, eget utvecklande. Och framförallt, genom att jobba!

After work

Är på väg till Harrys nu.
Gubbarna på jobbet har lurat med mig ikväll. Och inte är man ju så svår flörtad ;)
Gubbarna mina är ju så roliga, så det skadar verkligen inte att komma ut och att de får förgylla min kväll lite :)
Så nu måste jag gå till jobbet och hämta en cykel, och sen om jag kommer hem igen är ju en helt annan femma.
Med min vanliga tur lär jag väl hamna i någon fin liten buske ;)
Nä, men jag ser verkligen framemot att komma ut ur detta hus och se lite av det andra livet som försigår i denna byhåla :)
Har ju än så länge endast sett den sjuka delen av byn ;)
Så nu när gubbarna har lurat mig, så lär det nog bli bra. Hoppas bara att jag kommer upp ur sängen imorn bitti och kan göra gott ifrån mig fast jag kanske inte är "frisk" till hundra procent.

Puss och kram och nyp i stjärten ;)

Jobb

Har fått jobb.
Jobb under julen redan?
Jobb nästa höst.
Jobb när jag blir färdig sjukskötare.
Känns underbart!
Tänka sig att man har fått ett jobb redan fast man har ett år kvar.
Helt sjukt underbart!! :)

Sommarjobb

Sitter och funderar på vad jag ska göra i sommar. Har alltid hittat sommarjobb som jag har trivts med, och som jag säkert skulle kunna jobba med igen. Men nu känner jag att jag skulle vilja utmana mig själv lite mera. Försöka jobba med mig själv och med några problem som jag har. Ett av mina problem är att åka hemifrån, lämna min trygga ram.

Just nu är jag riktigt sugen på att flytta iväg. Men jag vill inte lämna min lägenhet, så skulle behöva ha råd att ha den kvar så jag kan komma tillbaka till ön.
Funderar på att dra redan till sommaren, och bli kvar sedan så länge jag känner för det.
Håller på att forska på hur mycket som är obligatoriskt i skolan nästa höst. För om det inte är så mycket, så kan jag vara kvar i Sverige. Skaffar mig en billig lägenhet här bara så flyttar jag och Zelda hit. Det skulle vara underbart, för har verkligen hittat en plats där jag vill jobba.

Om det är mycket i skolan nästa höst, funderar jag på att åka och jobba i sommar här ändå. Men kanske kan jobba intensivt några veckor, sedan vara hemma några veckor. Måste forska lite i hur det kan fungera bäst, så att jag kanske skulle kunna göra det jag vill göra just nu.

Annars vet jag inte var jag vill jobba i sommar. Förslag?

Vill hem nu!
Saknar mitt hem!
Saknar allt som har med mitt hem att göra!
Saknar ensamheten!

Men mest av allt saknar jag Zelda!
Min älskade lilla Prinsessa!
Jag behöver henne nu!
Behöver hennes närhet.
Hennes kärlek.

Gråter av saknad.
Gråter av längtan.
Det är inte roligt att ligga här...med ångest...
Hemma har jag Zelda, här är jag ensam.
Fast inte ensam som hemma.
Vill vara ensam hemma, med Zelda.
Inte bara känna sig ensam med en massa människor.
Just nu behöver jag lugn och ro.
Ro för mig själv.
För att komma ur detta.
Detta hål.

Jag kan inte förstå hur man som förälder kan ge sitt 10åriga barn amfetamin.
Hur tänker man?
Är man verkligen så skadad själv att man inte vet bättre?
Är man så påverkad av drogerna att man tycker att det är det bästa som finns och att ens barn också ska få uppleva det "fina"?
Förstår man inte konsekvenserna av det?
Har man som förälder aldrig själv försökt sluta med drogerna att man vet hur det är?
Har man själv hållit på så länge att man inte vet något annat?

Nej jag kan inte förstå.
Det finns så många frågor jag skulle vilja få svar på när det gäller detta område som jag antagligen aldrig kommer att få svar på.
Men jag blir förbannad. Riktigt förbannad.
Det är inte rätt. Inte någonstans.

Denna person som fick amfetamin av sin far när hon var 10 år, var sprut narkoman när hon var 14.
Hon har aldrig fått en chans.
Aldrig fått en riktig uppväxt.
Visste ingenting annat.
Detta var väl det normala?
Om ens förälder tycker att det är så det ska vara, hur mycket har man som 10år att säga till om?
Hur mycket vet ett barn om det "normala"?

Nej, måste försöka släppa det.
Men det går inte.
Tycker så sjukt mycket synd om denna tjej.
Tycker inte alls detta är rätt någonstans.
Skulle vilja ställa denna förälder mot väggen.
Skulle vilja kunna hjälpa tjejen.
Skulle vilja få henne på rätt spår.
Få henne att komma vidare.

Ska verkligen göra mitt bästa.

En patient på praktiken sade till mig idag:

"Visste du att Hitler finns här bland oss?"

Vad ska man svara på det?? Han tror ju verkligen det...

Tillbaka i Katrineholm

Japp, åkte tillbaka idag så nu sitter jag här i kylan. Finns ingen värme i det här jäkla huset, så man sitter med filten runt sig hela tiden. På morgonen är det värst när man ska försöka ta sig ur sängen kl. 6. Usch, det är verkligen inge roligt alls! Förra veckan fanns det inget varmvatten heller, men det finns det nu i alla fall. Men att det inte finns värme i huset är förjävligt!!!!

Ser framemot att gå på praktik imorn igen. Trivs verkligen bra där. Men annars händer de inte så mycket roligt. Vill mest vara för mig själv och slippa socialitet. Börjar falla igen, det vet jag. Men jag vet också att jag kan ordna upp det själv, bara jag vill tillräckligt mycket. Men jag vill kunna vara för mig själv och få lugn och ro och tänka och fundera. Vill kunna vara social när jag känner för det och inte när andra tycker jag skall vara det. På praktiken har jag en yrkesroll så där är det helt annorlunda. Men i mitt privata liv vill jag kunna vara mig själv och bestämma vad jag vill när jag vill. Vill inte ha någon som bestämmer åt mig, utan att JAG ska få bestämma över mitt liv. Vill helt enkelt bara göra saker JAG känner för. Punkt slut!!

Jag saknar sommaren. Jätte mycket!
Var en så himla underbar sommar.
Visst, hade sina nackdelar, men de kommer man ju aldrig ifrån.
Saknar de fina och underbara stunderna på sjön. Men snipan.
Det var verkligen det bästa denna sommar.
Alla turer på sjön.
Alla händelser. Upplevelser. Lärdomar.
Nu är båten på land :'(
Men ska renovera den tillsammans med pappa i vinter.
Den kommer bli super fin till nästa sommar.
Då ska jag ut igen. Och igen. Och igen.
*längtar*

Okej, sitter och gråter. Gör som du vill!
Spriten i kroppen lugnar. I alla fall för stunden!
Den sviker mig i alla fall inte. Den tror i alla fall på mig.
Har min prinsessa. Snart finns väl bara hon.
Eftersom jag bara gör fel enligt omgivningen gör jag väl det enda rätta i att isolera mig.
Lika bra att hålla mig i Sverige.
Finns ju ändå ingenting här hemma.
Bara Zelda, men hon kan jag väl ta med mig om det behövs.

Just nu vet jag inte var jag står. Står i alla fall inte där jag borde stå.
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag inte vill. Känner mig som ett stort frågetecken.
Ena sekunden känner jag mig redo för förändringar. Andra sekunden vill jag bara dö.
Samma sak gäller med skolan.
Tydligen är det samma sak när det gäller allt i mitt liv.

:'(

Nej, ger upp nu. Du får som du vill! Om du anser att jag gjort fel, så visst! Men jag vet innerst inne att det var rätt och det skulle du också veta om du skulle lyssna på det jag skulle vilja berätta för dej. Men icke! Så okej!

Ibland gör man saker för att lagen säger att man ska göra det. Lagen säger vissa saker, hjärtat säger något annat. Ibland lyssnar man på både hjärtat och lagen. Jag kanske inte alltid gör det rätta, men i längden tror jag att det är det rätta. Men i dagens samhälle lever fortfarande vissa "gamla" saker kvar, som får människor att förstora upp vissa saker. Lagar och liknande saker har förändrats, men människor tänkande har inte riktigt följt med i utvecklingen. Detta gör saker och ting svårare än vad det borde vara.

Jag har gjort en sak, som jag kanske kommer att få jobba för längre fram. Men i dagens läge var det rätt. Det vet jag innerst inne. Men tackvare dagens outvecklade samhälle gör det att hela situationen blir mycket svårare än vad den egentligen skulle behöva vara. Om alla människor skulle vara lite mera öppna och lyssna på andra människors förklaringar innan de bestämmer sig för att vända ryggen, skulle samhället kanske inte vara så fyrkantigt som det är just nu, speciellt i vissa situationer.

Ja, det har varit full fart sedan jag kom hem i torsdags. I fredags var det föreläsningar hela dagen. Handlade om barn som dör och barn i sorg. Detta var sjukt intressant, men väldigt jobbigt för det psykiska måendet. Kom och tänka på en massa annat, och kanske var bra att jag gjorde, men jobbigt. På lunchen tog jag en snabb date med L eftersom hon sedan reste bort :( BUHU!!!
Fredag kväll bestod av kurs; sexologi. Lika intressant som vanligt. Men samma sak där, lite tungt för det psykiska måendet. Men som tur är, så är det världens bästa föreläsare som förstår och är bara helt underbar! Lördag igen bestod av kurs i sexologi. Sista kursdagen. SLÖTT!! Vill ha mera kunskap. Mera föreläsningar. Nu gäller det att plugga inför tenten och bestämma sig för när man tänker göra den.

Efter föreläsningen åkte jag och Zelda ut till järsö. Hade ju inte träffat mina päron, så var lugnast att åka dit. På kvällen kom M hit och vi såg på film och snacka och bara myste :) Roligt att ses igen. Kommer bli jobbigt på onsdag :(

Dagen idag har jag mest tagit det lugnt. Sökt material till x-jobbet, vilket behövs! Nu gäller det bara att ta tag i det och läsa igenom allt...mycket att läsa, men som tur är så är det ju intressant :) Imorn blir en lång dag med mycket att göra. Samtal hit och dit. Springande hit och dit. Lunchdate. Eftermiddagsdate? Pluggande....ja, det känns som om dagen kommer att gå snabbt.

Måste planera och strukturera upp mitt liv nu så jag hinner med allt och får allt som behöver göras gjort. Hoppas att turen ligger på min sida, annars kommer det bli jätte jobbigt och komplicerat. Då kommer allt gå till skogs tror jag....

Nu ska jag strukturera upp mitt x-arbete i alla fall!!

Praktiken är bra. Men mitt mående är skit. Alla på avdelningen är snälla. Trivs riktigt bra där. Men det är jobbigt psykiskt, vilket jag visste. Men det är inte det. Inte det som drar ner mig. Det är en massa annat. Annat i mitt liv som inte vill. Men jag har Zelda. Zelda som får mig att orka. Orka stiga upp. Orka andas. Utan henne skulle jag ha gett upp för länge sen. Men nu har jag henne. Henne som mitt hjärta slår för.

Igår var det pusskalas. Idag har det varit pusskalas. Vill inte lämna henne. Vill inte leva en dag utan henne. Älskar henne otroligt mycket! De flesta förstår inte. Säger att en katt "bara" är ett djur. För mig är hon inte "bara" ett djur. För mig är hon mitt liv. Hon ger mig den kärlek jag inte har fått. Det jag har saknat. Hon är min trygghet. Tryggheten jag har saknat. Behöver fortfarande mycket, men hon ger mig det jag behöver för att inte ge upp.

Så enkelt är det!

imorn....

Nu är det inte länge kvar. Imorn kl. 08.00 går båten. Då lämnar jag ön ett tag. Vetskapen om att det är snart, är jobbig. Jobbig för att lämna den jag älskar mest i hela universum. Jobbigt för att lämna min trygghet. Usch! Men jag vet att det blir bra bara jag kommer dit. Bara jag får ett rum ensam. Bara jag slipper dela rum. Behöver min egna tid, för den är allt jag har. Den gör att jag överlever. Behöver få göra saker som jag vill och inte behöva ta hänsyn. Nej, måste verkligen få eget rum! Annars kommer jag inte klara av att vara där borta.

Tittar på Zelda. Ser in i hennes ögon. Jag gråter. Gråter av vetskapen att imorn måste jag lämna henne. Henne som är mitt hjärta. Hon som får mitt hjärta att slå vidare, att inte stanna. Jag vet att hon får det jätte bra ute på järsö. Det vet jag verkligen. Men jag vet även att hon trivs bäst hemma, för det märkte jag i våras. Men NU fick just en utskällning! Hon kissade på en väska! Jävla katt! Men jag kan inte vara arg på henne, för jag älskar henne. Men det är så himla onödigt av henne! Tur att det var en väska som mamma ska ta ut till järsö i alla fall.

Nej nu ska jag fixa det sista sen gå och sova. Är otroligt trött men är rädd för att lägga mig ner. Men det blir som det blir.

Hoppas ni alla här hemma får det bra nu!

Kramar

Ligget bara och gråter.
Gråter floder.
Floder av sorg.
Saknad.
Kramperna kommer.
Försvinner inte.
Går inte över.
Försöker.
Misslyckas.
Detta är slutet.
Slutet för en ny start?
NEJ!!!!!
Vill inte. Orkar inte. Men måste.
Eller?

Gråter.
Gråter floder.
Kan ingen bara komma och hålla om mig??
Jag behöver någon NU!!
Bara en trygg famn.
En stund.
Kan ingen ringa?
Ge mig trygghet på det viset?
Visa något?

Panik. Nu.
:'(
:'(

Jag hatar detta liv!

Snart...

Kan inte förstå att det redan är fredag och att det är på måndag jag åker iväg. Iväg på min sju veckors praktik. Känns helt sjuk, läskigt och underbart på samma gång. En rädsla som finns inom mig på samma gång som en stor nyfikenhet bubblar på. Kommer förhoppningsvis bli en sju veckors period av mycket erfarenhet och kunskaper som jag aldrig skulle få hemma på den här lilla ön. Jag försöker verkligen tänka positivt! :)

Denna vecka har mesta dels gått åt att plugga. Har nämligen suttit och analyserat en artikel om våld och aggressioner inom psykiatrisk vård. Den handlade även om omsorg som en tyst kunskap :) En väldigt och lärorik artikel som jag tycker alla borde läsa och ta till sig kunskap ifrån. Eller i alla fall alla inom vården :)

Ska nu ägna mig åt lite skönlitteratur för att koppla av hjärnan lite. Men jag borde ägna mig åt mina psykböcker och slutarbetsplanerna. Men icke! Eller kanske, vem vet vad man får för anfall ;) Nä, det blir nog att gosa med Zelda hela helgen, för jag känner redan hur mycket jag saknar henne. Usch vad hemskt det är att lämna sin bebis hemma! Nej nu ska jag sluta flumma på här.....