Har kommit underfull med att mitt liv håller på att bli det liv det aldrig fick bli. Nu fattas det bara en sak. Tyvärr är inte den saken långt borta längre. Den kommer bara närmre och närmre. Vet inte hur jag ska lyckas undvika den, men det kanske inte är meningen att jag ska göra det. Har kommit underfull med flera saker, men det går inte att nämna. Det är saker man inte får prata om. Saker som är onämbara för männskligheten. För omvärlden. Om det händer, händer det. Den smällan kommer då. Men den smällan kommer vara slutet. Finns ingen chans att det kommer bli bättre då längre. Då är hoppet slut för alltid.
Skulle vilja kunna skriva om allt här. Men det går inte. Snart går det inte att skriva något i denna blogg längre. Snart får man sluta yttra sig överhuvudtaget. Men snart kanske sanningen kommer fram. Då kommer ändå alla få något att snacka om. Kommer ni bli nöjda då? Är så trött på allt skit snack som redan sprids runt, så lite till lär väl vara skit samma. Men när sanningen kommer fram kommer ni inte tro era öron. Det är inte alls som ni tror. Ni kan inte ens ana. Så då får ni nått att gotta er i.
Men problemet är att jag är så sjukt rädd. Rädd för att det verkligen ska gå så långt som det är på väg att gå. Att det verkligen ska bli så som det aldrig skulle få bli. Det är inte värt det, men finns kanske ingen annan utväg. Den utvägen är i så fall väldigt långt borta. Allt för långt borta. Går inte att ta i den. Går inte ens att tänka på den. Utvägen kanske inte ens finns. Inte den rätta i alla fall. Men om det går så som det är på väg att gå, då hoppas jag att ni förstår. Det ni behöver förstå då får ni kanske tänka ut själva för det är inte säkert att jag klarar av att säga det. Kanske klarar av det, men antagligen vågar jag inte det. Då kommer jag behöva all hjälp som finns. Men den finns ju redan inte så varför skulle den finnas sen? Antagligen inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar