Ärlighet vara inte längst

Har nu kommit underfull med att ärlighet inte vara längst. Det lönar sig inte. Inte det minsta. Trodde på det för en gångs skull. Men fick bevis direkt att ingenting är som det ska. Trodde på sanningen. Men fick åter igen se att ingenting stämmer. Ingenting håller.

Hade sett framemot en grej i helgen. Nu blir det ingenting. Kanske blir sjukskriven istället. Inget jag vill. Inget som kommer lösa något. Men kanske ändå bäst i nu läget. För spelar ju ingen roll vad jag gör längre. Tänker bara på en sak hela dagarna. Och tydligen är jag en busschaufför. Visste inte att man kunde associera till sånt. Men tydligen kan man. Ingen kanske fattar. Men det skiter jag i. De personer som fattar vet. De vet det mesta. Inte allt. Ingen vet allt. Ingen kommer någonsin få reda på allt. Ingen har med det att göra!

Ena stunden blir man hotat till livet. Då reagerat man. Det kändes konstigt. Trodde inte det skulle hända. Trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Tydligen var det något i mig som hoppade till. Var dock inte rädd för honom egentligen. Men rädd om min familj. Mina djur. Mina nära.

Finns inge ord som beskriver mina känslor nu. Det är slut på allt. Finns en sak jag vill. Men det går inte. Det har jag själv förstört. Har bara mig själv att skylla. Som alltid. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig förstår. Att jag aldrig inser. Det är det som får mig att villa sluta. Sluta med allt.