Jag hade tänkt skriva en positiv blogg idag, men nu kan jag inte göra det längre. Mår skit och det känns som jag lika bra kan ta livet av mig idag istället för imorn. Visst, så här känner jag ofta, lite nu och då, men det känns som det bara blir värre och värre varje gång jag dimper ner så här. Känns som att det finns en gräns någonstans, en gräns som bara kommer närmare och närmare. Men den dagen som jag kommer ner till denna gräns på riktigt, vet jag inte hur jag ska göra eller vad jag ska ta mig till. Ska jag eller ska jag inte? Man sitter och väger för och nackdelar, men det lättaste att se är alla nackdelar.
Att gå runt med ständig värk gör inte saken bättre. Just nu kan jag inte sträcka min högra arm åt sidan för att gosa med Zelda utan att det gör jätte ont. Känns som smärtan blir värre. Visst, det heter att jag är i det stadiet nu som är en av de värsta kanske. Det är nu det blidas ärrbildning i sprickorna och en massa annat. Men eftersom jag inte kan röra mig normalt får jag ont på en massa andra ställen också, så har ont i ljumskarna och en massa andra ställen i ryggen. Antar att det inte är så spännande för er att höra samma sak hela tiden, men det skiter jag i. Ni behöver ju inte läsa min blogg om ni inte vill!
Idag har jag varit på jobb i alla fall, vilket var jätte kul! Varför jag tvekade igår kan jag inte förstå idag. Är så himla kul att känna att man kan hjälpa andra människor och bli uppskattad för det man gör. Ibland kan det kändas som man bara gör en liten skitsak för vissa, men för patienterna har det varit betydelsefullt och det är det som är det viktigaste! Jag älskar verkligen att jobba med människor. Att få träffa så mycket olika människor men så olika erfarenheter av livet och få höra hur det var för dom att växa upp och hur samhället såg ut då. Det är så himla spännade! Men det bästa är nog just det att man får hjälpa andra! Kunna göra något för att underlätta för dom, för att dom ska kunna bemästra dagen på bästa sätt. Går inte riktigt att beskriva hur jag tycker att det känns att jobba! Men hur som helst så älskar jag det och jag vet att jag har hittat det jag vill göra! Och det är att jobba med människor! Kan inte tänka mig att göra något annat! Skulle aldrig klara av att sitta på ett kontor och bara där via ha kundkontakt, måste verkligen få göra det som jag gör just nu!
Men som vanligt är kvällen ett helvete! Idag har jag lite orsaker till varför det är som det är. Men jag tror att kvällen ändå skulle ha varit ett helvete vare sig de saker som har hänt har hänt eller inte skulle ha hänt. Faaan! Varför kan jag aldrig tänka före jag gör något!?!?
DummaDumma Julia!
onsdag 4 mars 2009
tisdag 3 mars 2009
Har egentligen ingenting att säga. Känner mig tom i huvudet. Vilket kanske kan vara bra ibland. Ska på jobb imorn och det känns nog bra. Asså jag har ju sett fram emot de, men nu när jag fick veta mer om ryggen idag och nu har hunnit fundera över det känns det lite dubbelt. Vill jobba, men på samma gång är jag rädd för att förvärra skadan och det vill jag verkligen inte göra. Inte för att jag tror att jag gör det i mitt jobb, men man vet aldrig vad jag lyckas med. För jag lyckas alltid med en massa saker eftersom jag är väldigt tövlig av mig. Så det skulle inte förvåna mig om jag skulle sträcka ryggen imorn när jag ska göra någon benlindning eller någon omläggning. Och om det händer blir jag FÖRBANNAD!! För eftersom jag är sjukskriven kommer jag inte få ut något på någon försäkring om jag skadar mig ännu mer. Vilken jävla idiot jag är!! Att jag aldrig kan tänka längre än vad näsan är lång! Så typiskt mig!! Först säga sedan tänka. Precis som man INTE ska göra!
När N var hit innan hon åkte tillbaka till Helsingfors tog hon lite bilder på Zelda med sin proffskamera. Så tänkte visa några för er :)


Hon är bara världens vackraste katt! Och världens mest uppfostrade också för den delen!
När N var hit innan hon åkte tillbaka till Helsingfors tog hon lite bilder på Zelda med sin proffskamera. Så tänkte visa några för er :)
På tal om uppfostrade katter, så kan man faktiskt uppfostra dom! Många människor tror att man inte kan lära katter saker men man kan faktiskt de! För jag har alltid lärt mina kattor vissa saker och det har fungerat. Så Zelda kan för tillfället sitt och snurra runt. Och sedan vet hon vad vissa ljud betyder som jag gör. Så min sessa är väldigt duktig! Saker och ting går bara man vill och har tålamod!
Hejdå!
Hejdå!
Revbensfraktur
Var till läkare idag eftersom jag har väldigt ont och inte får sova pgr av ryggen. Han kollade upp olika saker, kände och klämde överallt och kollade med ultraljud. Jag skulle andas in och han lyssnade. Men jag kan inte ta djupa andetag eftersom det gör för ont. Så nu konstaterade han att jag även har en revbensfraktur!
Så nu skrev han ut sjukintyg på en vecka för han sa att jag inte får jobba eftersom jag har en skada i ryggen. Men jag tänker försöka jobba i alla fall. Problemet är bara om det händer något och jag gör skadan värre när jag är på jobbet, eftersom jag inte får jobba. Då kommer antagligen inte försäkringen att täcka skadan. Men jag får ta det försiktigt bara, och göra det bästa av situationen. För jag hade innerst inne sett fram emot att få åka på jobb och få lite annat att tänka på.
Nästa vecka ska jag prata med läkaren igen och sedan ska jag börja gå i fysioterapi. Det blir kanske bra det. Klarade inte tenten idag, vilket är lite surt. Men man lär sig alltid något nytt av att skriva om den. Men det jobbiga var att det kändes jätte bra efteråt, så jag trodde verkligen att jag hade klarat av den. Men ack så fel man kan ha!
Nu ska jag försöka plugga lite kirurgi, för ikväll ska jag på kurs igen. Ska även försöka umgås med L ikväll, hoppas det går bra och att jag kan hålla tankarna under kontroll. Satt ich grät hela kvällen igår, och nu bränner tårarna i ögonen igen. Men måste försöka att fokusera på annat, för orkar inte gråta mera.
Nej nu ska jag läsa lite kirurgi, det är i alla fall intressant!
Så nu skrev han ut sjukintyg på en vecka för han sa att jag inte får jobba eftersom jag har en skada i ryggen. Men jag tänker försöka jobba i alla fall. Problemet är bara om det händer något och jag gör skadan värre när jag är på jobbet, eftersom jag inte får jobba. Då kommer antagligen inte försäkringen att täcka skadan. Men jag får ta det försiktigt bara, och göra det bästa av situationen. För jag hade innerst inne sett fram emot att få åka på jobb och få lite annat att tänka på.
Nästa vecka ska jag prata med läkaren igen och sedan ska jag börja gå i fysioterapi. Det blir kanske bra det. Klarade inte tenten idag, vilket är lite surt. Men man lär sig alltid något nytt av att skriva om den. Men det jobbiga var att det kändes jätte bra efteråt, så jag trodde verkligen att jag hade klarat av den. Men ack så fel man kan ha!
Nu ska jag försöka plugga lite kirurgi, för ikväll ska jag på kurs igen. Ska även försöka umgås med L ikväll, hoppas det går bra och att jag kan hålla tankarna under kontroll. Satt ich grät hela kvällen igår, och nu bränner tårarna i ögonen igen. Men måste försöka att fokusera på annat, för orkar inte gråta mera.
Nej nu ska jag läsa lite kirurgi, det är i alla fall intressant!
måndag 2 mars 2009
Hat
Jag hatar verkligen mig själv! Beter mig som någon jävla idiot! Fattar inte varför inte alla bara skiter i mig när jag ändå beter mig som jag gör. Vare sig jag försöker på det ena sättet efter det andra, stanna vissa kvar. Anser ju själv att det är väldigt idiotiskt!
Perioder i mitt liv vill jag bara att människor ska försvinna. Låta mig vara i fred och få tänka i genom mitt liv i den takt som jag behöver ha på mig. De perioder när jag känner så här, anser jag att alla andra människor skulle kunna lägga sin energi på något som är mycket mera viktigt, något som dom kan få ut något av och något som är värt att lägga energi på.
Perioder när jag mår bra kan jag även då känna att människor borde lämna mig, att de borde göra något mera värdefullt. Jag kan inte se att människor skulle vilja vara med en idiot som mig. Vad är det att vara med? Ingen vill väl umgås med en idiot? Jag skulle i alla fall inte vilja göra det!
Just nu vill jag bara vara för mig själv, få bestämma vem jag vill prata med och med vem jag vill träffa. Stundvis vill jag bara slänga telefonen i väggen så den går i tusen bitar så jag inte behöver ha dåligt samvete om någon ringer eller messar och jag inte orkar svara. Har lovat att jobba denna vecka, vilket jag måste försöka skaffa mig energi till att göra. Då måste jag orka ta på mig masken, för kan inte bete mig som jag vill där.
Fasar inför natten. Lär väl bli samma helvete som de senaste nätterna. Värk, mardrömmar och ångest. Skulle bara vilja göra något för att få bort ångesten. Vad som helst! Snart går jag tillbaka till samma beteenden som jag hade tidigare! Orkar inte ha det så här längre! Orkar inte leva i det här helvetet!
Ta inte illa upp, och bli inte arg på mig. Jag gör saker för att jag tänker på er och jag vill ert egna bästa. Jag tror att det bästa för er är att ni skiter i mig. Det blir lättare för er i framtiden. Jag tänker på er varje dag, men det fungerar inte längre. Det kanske låter väldigt egoistiskt, men det orkar jag inte bry mig om. Jag följer mig känsla och jag saknar vissa personer så otroligt mycket just nu att jag inte vet vad jag ska göra om jag inte gör så här. Nog för att min dröm jag hade när jag var liten redan är förstörd, behöver inte mera hända innan jag tar tag i det.
Nu är det för jobbigt, måste göra något för att få det här att försvinna. Orkar inte ha den brännande känslan i ögonen längre och den molande känslan i bröstet. Kan snart inte andas längre, och denna känsla tar livet av mig om inte något annat hinner göra det före. Nej nu kom det för mycket känslor på en och samma gång som jag inte kan hantera. En av de värsta sakerna börjar rinna från mina ögon nu så måste lämna er...
Perioder i mitt liv vill jag bara att människor ska försvinna. Låta mig vara i fred och få tänka i genom mitt liv i den takt som jag behöver ha på mig. De perioder när jag känner så här, anser jag att alla andra människor skulle kunna lägga sin energi på något som är mycket mera viktigt, något som dom kan få ut något av och något som är värt att lägga energi på.
Perioder när jag mår bra kan jag även då känna att människor borde lämna mig, att de borde göra något mera värdefullt. Jag kan inte se att människor skulle vilja vara med en idiot som mig. Vad är det att vara med? Ingen vill väl umgås med en idiot? Jag skulle i alla fall inte vilja göra det!
Just nu vill jag bara vara för mig själv, få bestämma vem jag vill prata med och med vem jag vill träffa. Stundvis vill jag bara slänga telefonen i väggen så den går i tusen bitar så jag inte behöver ha dåligt samvete om någon ringer eller messar och jag inte orkar svara. Har lovat att jobba denna vecka, vilket jag måste försöka skaffa mig energi till att göra. Då måste jag orka ta på mig masken, för kan inte bete mig som jag vill där.
Fasar inför natten. Lär väl bli samma helvete som de senaste nätterna. Värk, mardrömmar och ångest. Skulle bara vilja göra något för att få bort ångesten. Vad som helst! Snart går jag tillbaka till samma beteenden som jag hade tidigare! Orkar inte ha det så här längre! Orkar inte leva i det här helvetet!
Ta inte illa upp, och bli inte arg på mig. Jag gör saker för att jag tänker på er och jag vill ert egna bästa. Jag tror att det bästa för er är att ni skiter i mig. Det blir lättare för er i framtiden. Jag tänker på er varje dag, men det fungerar inte längre. Det kanske låter väldigt egoistiskt, men det orkar jag inte bry mig om. Jag följer mig känsla och jag saknar vissa personer så otroligt mycket just nu att jag inte vet vad jag ska göra om jag inte gör så här. Nog för att min dröm jag hade när jag var liten redan är förstörd, behöver inte mera hända innan jag tar tag i det.
Nu är det för jobbigt, måste göra något för att få det här att försvinna. Orkar inte ha den brännande känslan i ögonen längre och den molande känslan i bröstet. Kan snart inte andas längre, och denna känsla tar livet av mig om inte något annat hinner göra det före. Nej nu kom det för mycket känslor på en och samma gång som jag inte kan hantera. En av de värsta sakerna börjar rinna från mina ögon nu så måste lämna er...
söndag 1 mars 2009
NOLLA
Jag är fan i mig en riktig nolla! Kan inte göra någonting ordentligt och klarar inte av något! Det får fan i mig börja ta ett slut! En jävla nolla som inte ens kan hantera sina egna känslor! Som inte ens kan berätta något utan att känna skam eller skuld! En som inte vågar säga vad jag tycker eller tänker! Jag är inte värd detta! Det finns så många andra människor där ute som mycket hellre skulle vilja leva mitt liv, så skulle gärna kunna byta med dem!
Om jag inte skulle ha haft prinsessan i bilen ikväll när jag körde hem, skulle jag kört åt helvete! Mådde så jävla dåligt, och ångesten tog över. Men tack vare prinsessan sitter jag här och skriver. Hon borde ha stanna kvar där ute, så jag utan dåligt samvete skulle kunna gjort de som jag kände för att göra. Tänk att en katt kan rädda livet på en idiot som mig!
Och jag fattar mig inte på mig själv. Jag var på ett av jordens tryggaste platser idag och ikväll, och ändå lyckades jag inte uttrycka i ord hur jag mådde. Då kunde jag kanske ha fått ur mig det och det kanske skulle kunna ha lättat lite. Men eftersom jag är som jag är, lyckades jag förstås inte med det. Varför kan jag inte bara säga de futtiga orden "jag mår dåligt" eller "jag har ångest" när jag är med den människa som jag litar på?
Jo, jag har svaret själv, men varför kan jag inte ändra på svaret till något mera positivt? Jag har jätte mycket kvar att lära mig om mig själv, men jag vet inte om jag kommer att klara av det eller om jag kommer att ORKA det. Det tar allt för mycket energi av mig. En energi jag skulle behöva lägga på något annat för att helt enkelt överleva. Men vill jag överleva? Vill jag veta vad livet har att bjuda på?
Jag vet att livet går upp och ner, och att för vissa går med mera upp och ner än för andra. Och jag vet även att man blir stark av motgångar, men man ska även kunna ta sig igenom motgångarna utan att bli kvar där nere. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag vet fortfarande inte om jag klarar av flera fall neråt. Visst, jag har klarat av det förut, men någon gång måste ju vara den sista. Ettdera den sista man klarar av att ta sig upp ur och att man aldrig mer faller ner eller den sista gången man faller ner och sedan inte tar sig upp ur. Då blir man kvar där nere och hur länge klarar man av att bara vara där nere? Jag skulle inte klara av det länge. Har ju redan min plan kvar. Vet även nu vart Zelda skulle få bo.
Jag har inte ens klarar av att plugga idag. Ett till tecken på vilken förlorare man är. Allt är bara svart just nu. Svart ute, svart inne. I min själ är det svart och mitt mående är svart. Klarar inte ens av att hålla humöret uppe, inte av att le med ärlighet. Skulle vilja kunna skratta men glädje, kunna le med glädje. Inte behöva fejka allt jag gör. Snart kan jag väl inte göra någonting ärligt längre.
Nu tar ångesten över mitt liv igen, och då är det helt enkelt ångesten som bestämmer vad som ska hända och när något ska hända. Lär inte bli mat och inte mycket annat heller. Vet inte hur det blir med vänner eller någonting annat. Det är inte jag som bestämmer längre. Jävla skit!
Nu måste jag sluta skriva!
Om jag inte skulle ha haft prinsessan i bilen ikväll när jag körde hem, skulle jag kört åt helvete! Mådde så jävla dåligt, och ångesten tog över. Men tack vare prinsessan sitter jag här och skriver. Hon borde ha stanna kvar där ute, så jag utan dåligt samvete skulle kunna gjort de som jag kände för att göra. Tänk att en katt kan rädda livet på en idiot som mig!
Och jag fattar mig inte på mig själv. Jag var på ett av jordens tryggaste platser idag och ikväll, och ändå lyckades jag inte uttrycka i ord hur jag mådde. Då kunde jag kanske ha fått ur mig det och det kanske skulle kunna ha lättat lite. Men eftersom jag är som jag är, lyckades jag förstås inte med det. Varför kan jag inte bara säga de futtiga orden "jag mår dåligt" eller "jag har ångest" när jag är med den människa som jag litar på?
Jo, jag har svaret själv, men varför kan jag inte ändra på svaret till något mera positivt? Jag har jätte mycket kvar att lära mig om mig själv, men jag vet inte om jag kommer att klara av det eller om jag kommer att ORKA det. Det tar allt för mycket energi av mig. En energi jag skulle behöva lägga på något annat för att helt enkelt överleva. Men vill jag överleva? Vill jag veta vad livet har att bjuda på?
Jag vet att livet går upp och ner, och att för vissa går med mera upp och ner än för andra. Och jag vet även att man blir stark av motgångar, men man ska även kunna ta sig igenom motgångarna utan att bli kvar där nere. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag vet fortfarande inte om jag klarar av flera fall neråt. Visst, jag har klarat av det förut, men någon gång måste ju vara den sista. Ettdera den sista man klarar av att ta sig upp ur och att man aldrig mer faller ner eller den sista gången man faller ner och sedan inte tar sig upp ur. Då blir man kvar där nere och hur länge klarar man av att bara vara där nere? Jag skulle inte klara av det länge. Har ju redan min plan kvar. Vet även nu vart Zelda skulle få bo.
Jag har inte ens klarar av att plugga idag. Ett till tecken på vilken förlorare man är. Allt är bara svart just nu. Svart ute, svart inne. I min själ är det svart och mitt mående är svart. Klarar inte ens av att hålla humöret uppe, inte av att le med ärlighet. Skulle vilja kunna skratta men glädje, kunna le med glädje. Inte behöva fejka allt jag gör. Snart kan jag väl inte göra någonting ärligt längre.
Nu tar ångesten över mitt liv igen, och då är det helt enkelt ångesten som bestämmer vad som ska hända och när något ska hända. Lär inte bli mat och inte mycket annat heller. Vet inte hur det blir med vänner eller någonting annat. Det är inte jag som bestämmer längre. Jävla skit!
Nu måste jag sluta skriva!
Dra åt skogen!!
Jaa, jag ska nog dra åt skogen jag själv för en gångs skull! Jag är världens mest lata person i hela universum!! Jag skulle upp tidigt för att hinna plugga idag, men jo tjena! Klockan 10.15 kom jag upp ur sängen, och nu sitter jag här. Bra jobbat Julia!! Men det kanske har sin förklaring i att jag inte har sovit i natt. Sover i mina föräldrars säng när jag är här ute, vilket kanske inte direkt är någon bra idé med min rygg. Eller att byta sängar när man har ont i ryggen är överhuvudtaget ingen bra idé. Så jag har vaknat hela tiden. Och sedan har drömmit en jätte jobbig dröm, så nu vet jag inte hur jag ska tolka den. Och jag vet inte hur jag ska göra med resten av dagen, delvis utgående från drömmen och delvis utgående från mitt mående och humör.
Nu måste jag i alla fall börja plugga! Får nog börja med lite kirurgi, och sedan ta läkemedelsräkning ikväll och imorn!
De här två bilderna är tagna ute på Järsö när Zelda var lite
lördag 28 februari 2009
Ispromenad, bus och ryggvärk
Imorse när jag vaknade hade jag sjukt ont i ryggen. Det lär ju inte vara någon nyhet för er längre, men det är lika jobbigt för mej. Blir jätte deppig av att varje morgon vakna med lika ont i ryggen och känna sig lika stel. Eftersom sömnen har försämrats vill jag bara ligga kvar i sängen, men på samma gång vill jag stiga upp. Men tröttheten vinner. Inte för att jag alltid vet om jag skulle klara av att stiga upp, för oftast har det krävit långa förberedelser. Hur som helst så kom jag ju upp ur sängen till slut, åt frukost packade ihop mina saker och for ut till Järsö. Mina föräldrar är i Sverige, så är här med de andra kissorna.
Här ser man våran egna lilla "by" på Bergstigen.



Efter att vi hade varit på isen gick vi in och lagade varm choklad och åt mackor. Zelda och Rassla går jätte bra ihop nu men de andra två sessorna här ute var inte så jätte glada över att Rassla var här. De anser nog att de aldrig får vara i fred längre. Endera är Zelda här eller Rambo, eller som idag då; både Zelda OCH Rassla. Men det gick bra. Trisse låg endera i fönstret eller på matbordet och Loppan låg hela tiden på tyggstödet på soffan. Zelda och Rassla har busat och sprungit och haft sig :)

Och jag är ju lika smart som alltid, så har ju busat med Rassla och sprungit lite här inne, vilket resulterade i att jag har jätte ont i ryggen nu. Varför kan jag aldrig tänka mig för? Jo, för att jag vill göra roliga saker men tänker aldrig på koncekvenserna. SMARTSKÅP!!
Nu sitter jag och väntar på att brasan ska brinna ut så jag kan skjuta in spjälle och sedan gå till sängen och lösa korsord. Zelda springer runt och jagar de andra kissorna för fullt, jag som trodde hon skulle vara trött men man ska inte tro saker som man inte vet. Nu kom hon springade hit med full fart och med tjock svans (vilket hon har om hon är rädd eller uppjagad). Min lilla knäppboll!
Imorn ska jag försöka stiga upp någorlunda tidigt eftersom jag MÅSTE plugga. Om jag pluggar imorn på förmiddagen kan jag åka ut till Vandö sen, men om jag inte pluggar på förmiddagen måste jag plugga på eftermiddagen. Så nu gäller det för mig att bestämma vad jag helst vill göra. Och jag vet att det är att åka ut till Vandö, men det gäller att jag har självdiciplin imorn på förmiddagen då.
Så nu sängen, sätta klockan på ringning senast nio och sen upp och hoppa! Om det finns någon som vill ringa och väcka mig så VARSOGODA!! Skulle verkligen inte skada om någon ringer och jagar upp mej ur sängen! Så nu väntar jag med glädje att få ett telefonsamtal imornbitti ;)
Nattinatti!!
L och Rassla kom ut, så vi tog en promenad på isen. Vi lyckades att gå precis innan solen börja skina, för när vi kom in så kom solen fram. Hur som helst var det jätte skönt ute och jag älskar att vara ute på isen och bara vare ute när det är snö.
Efter att vi hade varit på isen gick vi in och lagade varm choklad och åt mackor. Zelda och Rassla går jätte bra ihop nu men de andra två sessorna här ute var inte så jätte glada över att Rassla var här. De anser nog att de aldrig får vara i fred längre. Endera är Zelda här eller Rambo, eller som idag då; både Zelda OCH Rassla. Men det gick bra. Trisse låg endera i fönstret eller på matbordet och Loppan låg hela tiden på tyggstödet på soffan. Zelda och Rassla har busat och sprungit och haft sig :)
Och jag är ju lika smart som alltid, så har ju busat med Rassla och sprungit lite här inne, vilket resulterade i att jag har jätte ont i ryggen nu. Varför kan jag aldrig tänka mig för? Jo, för att jag vill göra roliga saker men tänker aldrig på koncekvenserna. SMARTSKÅP!!
Nu sitter jag och väntar på att brasan ska brinna ut så jag kan skjuta in spjälle och sedan gå till sängen och lösa korsord. Zelda springer runt och jagar de andra kissorna för fullt, jag som trodde hon skulle vara trött men man ska inte tro saker som man inte vet. Nu kom hon springade hit med full fart och med tjock svans (vilket hon har om hon är rädd eller uppjagad). Min lilla knäppboll!
Imorn ska jag försöka stiga upp någorlunda tidigt eftersom jag MÅSTE plugga. Om jag pluggar imorn på förmiddagen kan jag åka ut till Vandö sen, men om jag inte pluggar på förmiddagen måste jag plugga på eftermiddagen. Så nu gäller det för mig att bestämma vad jag helst vill göra. Och jag vet att det är att åka ut till Vandö, men det gäller att jag har självdiciplin imorn på förmiddagen då.
Så nu sängen, sätta klockan på ringning senast nio och sen upp och hoppa! Om det finns någon som vill ringa och väcka mig så VARSOGODA!! Skulle verkligen inte skada om någon ringer och jagar upp mej ur sängen! Så nu väntar jag med glädje att få ett telefonsamtal imornbitti ;)
Nattinatti!!
fredag 27 februari 2009
Kroppsbygnad
Ikväll har jag varit ute i Vandö. Åkte ut till jobbet idag på dagen för att få lite hjälp med läkemedelsräkningen, men det gick ju inte. Inte kunde dom ;) Och om inte dom kan, varför skulle jag då behöva kunna de? Nå hur som helst så åkte jag och Zelda vidare sen, och har varit där ute hela kvällen. Zelda har mest legat och vila, och kan ju inte direkt säga att jag har varit nå mer aktiv än henne. Men vi har haft lika trevligt som vanligt.
Jag har legat och funderar på en sak ikväll, som handlar om kroppsbygnad och anorexia. Ni kanske tycker jag är helt knäpp i bollen nu, men det gör inge! Vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men ska göra mitt bästa. Läste en artikell idag om anorexia och då kom jag och tänka på hur jag skulle se ut om jag skulle få den sjukdomen. Jag har inte den där smala benstommen som många andra har. Och eftersom jag inte har det, har jag ganska brett just i höftområden och i vid revbenen. Men hur skulle det se ut om jag skulle få anorexia? Skulle jag typ inte ha någon mage, men fortfarande brett vid revbenen? Och skulle jag ha värsta höften, men typ bara benen kvar? Asså jag fattar inte riktigt hur det fungerar!
De personer jag har träffat som har haft eller har den sjukdomen, har varit smala sedan tidigare och inte haft den breda benstommen, så på dom har det sett naturligt ut. Missförstå mig inte nu, men om ni förstår min fundering kanske ni förstår hur jag tänker. Det ser ju inte naturligt ut att vara sjuk i anorexia, men jag undrar fortfarande om en jätte stor person skulle se om ut om han eller hon skulle bli sjuk i den sjukdomen. Någon som vet hur det fungerar?
Kanske det är så att benen krymper ihop om kroppen inte får näring i sig? Eller blir benen bara skörare? Eller blir det så att allt bara blir mindre? Nej jag blir tokig...
Hur som helst så har dagen varit bra. Får allt jag behöver där ute och lite mer. Förstår inte varför alla personer skulle kunna vara så underbara som K! Alla personer behöver kärlek, men får inte det och det är orättvist! Visst, finns mycker här i världen som är orättvist, men en sån grej som kärlek kostar inget att ge och det är en grundläggande sak som alla personer behöver. Och det behöver inte alltid vara de biologiska föräldrarna som ger denna kärlek, och de kanske ger kärlek, men inte på det sättet just den personen behöver just nu. Men jag har haft turen att finna en person som ger mig det! Hoppas på att flera människor ska kunna hitta någon som kan ge dem trygghet och kärlek.
Sen fick jag en chokladägg ikväll, vet inte om det var en pik på att mitt byggande av hönsbur går för långsamt eller om det var något annat ;)
Natti!
Jag har legat och funderar på en sak ikväll, som handlar om kroppsbygnad och anorexia. Ni kanske tycker jag är helt knäpp i bollen nu, men det gör inge! Vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men ska göra mitt bästa. Läste en artikell idag om anorexia och då kom jag och tänka på hur jag skulle se ut om jag skulle få den sjukdomen. Jag har inte den där smala benstommen som många andra har. Och eftersom jag inte har det, har jag ganska brett just i höftområden och i vid revbenen. Men hur skulle det se ut om jag skulle få anorexia? Skulle jag typ inte ha någon mage, men fortfarande brett vid revbenen? Och skulle jag ha värsta höften, men typ bara benen kvar? Asså jag fattar inte riktigt hur det fungerar!
De personer jag har träffat som har haft eller har den sjukdomen, har varit smala sedan tidigare och inte haft den breda benstommen, så på dom har det sett naturligt ut. Missförstå mig inte nu, men om ni förstår min fundering kanske ni förstår hur jag tänker. Det ser ju inte naturligt ut att vara sjuk i anorexia, men jag undrar fortfarande om en jätte stor person skulle se om ut om han eller hon skulle bli sjuk i den sjukdomen. Någon som vet hur det fungerar?
Kanske det är så att benen krymper ihop om kroppen inte får näring i sig? Eller blir benen bara skörare? Eller blir det så att allt bara blir mindre? Nej jag blir tokig...
Hur som helst så har dagen varit bra. Får allt jag behöver där ute och lite mer. Förstår inte varför alla personer skulle kunna vara så underbara som K! Alla personer behöver kärlek, men får inte det och det är orättvist! Visst, finns mycker här i världen som är orättvist, men en sån grej som kärlek kostar inget att ge och det är en grundläggande sak som alla personer behöver. Och det behöver inte alltid vara de biologiska föräldrarna som ger denna kärlek, och de kanske ger kärlek, men inte på det sättet just den personen behöver just nu. Men jag har haft turen att finna en person som ger mig det! Hoppas på att flera människor ska kunna hitta någon som kan ge dem trygghet och kärlek.
Sen fick jag en chokladägg ikväll, vet inte om det var en pik på att mitt byggande av hönsbur går för långsamt eller om det var något annat ;)
Natti!
torsdag 26 februari 2009
Torsdag i all ära, men inte bra torsdag. Sovit dåligt i natt, vilket dock inte är något nytt. Eftersom det är en skelett skada jag har, tar inte värkmedicinerna bort värken. Det är en av de svårare smärtor som finns att ta bort med mediciner. Dock hjälper morfin, men det är dock inte så bra att äta sånt, och jag tror även att jag inte får ut det. Hur som helst var jag duktigt trött i morse och kom inte upp ur sängen. Låg där och kunde knappt röra mig. Så blev ingen skola idag, fast jag hade hela förmiddagen på mig att komma igång. Men det kändes inte bra. Sen av all ångest och all annan skit blev ju inte allt bättre. Så det blev en lugn dag hemma, lite plugg på kirurgi och fick även ett arbete gjort och inlämnat. Så lite duktig har jag varit fast jag varit off och haft duktigt mycket värk.
Fick en stor hög med post idag. Ett roligt brev och tusen räkningar. Det roliga brevet var från N och bestod av ett USB minne med över 400 bilder på :) Och en bild på henne och mig från resan :) Sedan var det räkningar från Österrike, medimar och telefon. Suck och stön! Tack gode gud att det finns försäkringar! Kan ju berätta att det inte var billigt att ligga på sjukhuset i Innsbruck och inte heller att gå till läkare här på ön privat (vilket jag visste redan). Men det var värt det!
Sedan kom A över på kaffe och det var trevligt att träffa henne en stund. Var ju ett tag sen nu igen :) Kul att höra vad hon tycker om skolan, så man kan se om den har utvecklats något eller om den fortfarande står på samma ställe och stampar. Vilket det verkar göra...
Middag blev ute på järsö; kokt sik, potatis och äggsås :) MUMS!! Åt som jag aldrig hade sett mat förut. Men det var ju duktigt gott också! Sedan visade jag alla bilder för mina föräldrar och pratade med pappa om kirurgin och han förklarade lite och sånt. Är så skönt när han kan så mycket så man kan diskutera saker med han som jag läser om nu. Men det var jätte trevligt att träffa dom igen. Zelda var med förståss, och hon busade tills hon somnade på fläcken! Sprang runt och jagade dom andra kissorna för fullt! Är så otroligt roligt att se hur bra hon trivs där ute och hur bra det går bra med de andra två kissorna.
Idag har dessutom jag och Zelda övat på sitt och snurra runt. Så nu börjar hon kunna sitta jätte bra när man säger "sitt" åt henne. Även snurra runt börjar gå bättre och bättre. Hon är så himla duktig min lilla prinsessa! Har även haft jätte roligt åt henne idag för hon har varit helt knäpp. Det går inte att beskriva, det är något man måste uppleva själv.
Nu hoppas jag bara på en bättre natt, mindre ont och djupare sömn. Eller bara en sömn utan en massa hemska drömmar och en sömn med lite mera rörelse. Och sedan hoppas jag på en bättre morgon, så jag kan komma upp i tid och få något gjort. Måste försöka plugga lite mer på kirurgin imorn och även läkemedelsräkningen. Ska sedan ut till jobbet och få lite hjälp och sedan vidare ut till Vandö. Det jobbigaste imorn blir nog bilturen, är förjävligt att åka bil! Men man får ta tjuren i hornen helt enkelt! Zelda får förståss komma med, hon är ju alltid med när jag gör något :)
Nu måste jag lägga mej ner lite, kan ju inte sitta nå länge fast jag försöker sitta bekvämt.
Puss på er!
Fick en stor hög med post idag. Ett roligt brev och tusen räkningar. Det roliga brevet var från N och bestod av ett USB minne med över 400 bilder på :) Och en bild på henne och mig från resan :) Sedan var det räkningar från Österrike, medimar och telefon. Suck och stön! Tack gode gud att det finns försäkringar! Kan ju berätta att det inte var billigt att ligga på sjukhuset i Innsbruck och inte heller att gå till läkare här på ön privat (vilket jag visste redan). Men det var värt det!
Sedan kom A över på kaffe och det var trevligt att träffa henne en stund. Var ju ett tag sen nu igen :) Kul att höra vad hon tycker om skolan, så man kan se om den har utvecklats något eller om den fortfarande står på samma ställe och stampar. Vilket det verkar göra...
Middag blev ute på järsö; kokt sik, potatis och äggsås :) MUMS!! Åt som jag aldrig hade sett mat förut. Men det var ju duktigt gott också! Sedan visade jag alla bilder för mina föräldrar och pratade med pappa om kirurgin och han förklarade lite och sånt. Är så skönt när han kan så mycket så man kan diskutera saker med han som jag läser om nu. Men det var jätte trevligt att träffa dom igen. Zelda var med förståss, och hon busade tills hon somnade på fläcken! Sprang runt och jagade dom andra kissorna för fullt! Är så otroligt roligt att se hur bra hon trivs där ute och hur bra det går bra med de andra två kissorna.
Idag har dessutom jag och Zelda övat på sitt och snurra runt. Så nu börjar hon kunna sitta jätte bra när man säger "sitt" åt henne. Även snurra runt börjar gå bättre och bättre. Hon är så himla duktig min lilla prinsessa! Har även haft jätte roligt åt henne idag för hon har varit helt knäpp. Det går inte att beskriva, det är något man måste uppleva själv.
Nu hoppas jag bara på en bättre natt, mindre ont och djupare sömn. Eller bara en sömn utan en massa hemska drömmar och en sömn med lite mera rörelse. Och sedan hoppas jag på en bättre morgon, så jag kan komma upp i tid och få något gjort. Måste försöka plugga lite mer på kirurgin imorn och även läkemedelsräkningen. Ska sedan ut till jobbet och få lite hjälp och sedan vidare ut till Vandö. Det jobbigaste imorn blir nog bilturen, är förjävligt att åka bil! Men man får ta tjuren i hornen helt enkelt! Zelda får förståss komma med, hon är ju alltid med när jag gör något :)
Nu måste jag lägga mej ner lite, kan ju inte sitta nå länge fast jag försöker sitta bekvämt.
Puss på er!
onsdag 25 februari 2009
Värk, värk och åter värk
Jag bara klagar just nu, men det är en period igen som inte alls är rolig. Har förjävligt i ryggen och det heter att jag ska leva som vanligt, men det går inte alls. Idag skulle jag promenera till L, tar vanligtvis ca. 15min, idag nästan 30min. Går som jag skulle ha skitit ner mig och det gör jättejätte ont. Förstår att man ska röra sig och försöka hålla igång, och jag vet varför man ska det, men just nu går det inte. Sömnen är även den ett väldigt stort bekymmer nu med all värk. Kan ju inte ligga hur som helst, och egentligen inte så länge som jag skulle behöva i ett sträck. Egentligen hette det att jag inte skulle behöva ta någon värkmedicin, utan att jag skulle klara av att leva utan, att det inte skulla värka så mycket. Men det är nog bara skit snack! Nu har jag inte lika mycket ont i övriga ryggen i alla fall, men höger sida är för hemsk.
Ångesten vakar över mig som en hök. Om jag bara skulle kunna så skulle jag vilja skjuta ner den! Men såna skjutvapen har ingen uppfunnit längre. Kanske man skulle försöka uppfinna det, så kanske man blir rik och kan unna sig lite mer roliga saker än vad man kan nu när man studerar och ska leva på 450e/mån. Helt sjukt att det är tänkt att dessa pengar ska räcka till hyra, mat, skolmaterial, räckningar samt att man kanske ibland behöver en ny tröja. Nej jag förstår mig inte på detta system! Och sen om man vill jobba på samma gång som man studerar, då får man inte jobba hur mycket man vill. Nej, då får man bara tjäna en viss summa per månad. Blir tokig!!
Värken i ryggen gör mig trött, vill sova men sen kan jag inte sova på grund av värken. Helt dubbelt! Zelda sitter i fönstret och gräver i blomjorden. Men när jag odlade kattgräs till henne så fatta hon sig inte på det. Kanske borde testa igen och kanske ha det i fönstret denna gång. Kanske hon skulle kunna gräva där istället för i mina blommor. Nog för att blommorna här i sovrummet ser förjävliga ut, men ändå! Ska till mormor och morfar imorn och hämta två nya blommor :) Mormor villa bli av med dom och hon vet att jag älskar blommor :) Och hon vet även att Zelda älskar att gräva i dom, så hon brukar ge mig nya lite nu och då :) Eller nya för mig, eftersom det är blommor hon vill bli av med. Där jag bodde förut dog mina blommor hela tiden, så då var det bra att jag fick nya ibland, men nu har jag faktiskt lyckats att hålla alla i liv fast det är en viss liten fyrbent varelse som gräver i dom :)
Känner mig faktiskt lite lugnare nu ikväll än tidigare. Kanske beroende på att alla mediciner har börjat röra sig i min kropp. Men är jätte orolig för morgondagen. Om jag inte får sova bra i natt, vet jag inte om jag fixar skolan imorn. Kan inte sitta där och ha jätte ont i ryggen på samma gång som jag mår skit i själen. Det blir för mycket att försöka dölja för att jag ska orka. Hatar att jag känner att jag måste dölja en massa saker hela tiden, men det verkar som att det ingår i min personlighet. Hela jag måste väl ändra på mig! Men problemet är att jag inte riktigt vet om jag kommer att klara av det och om jag har den styrka som behövs för att klara av det.
Jag har mycket här i livet som jag känner att jag måste ta tag i. Men den stora frågan är väl om jag egentligen innerst inne vill ta tag i det. Men det är mitt bekymmer antar jag... Det finns så mycket jag skulle vilja åstadkomma här på jorden, så mycket jag skulle vilja ändra på och kunna förbättra. Men jag vet inte om jag kommer att klara av det. Vill försöka göra så att ungdomar har det bättre än vad jag har haft det. Att vården är bättre och att alla ska bli tagna på allvar! För om en människa mår dåligt av någon orsak, ska den människa bli tagen på allvar och inte få de olika svar jag har fått genom min ungdom! Det förvärrar bara ungdomens eller den vuxnes liv och förtroende för vården.
Människor som inte har varit med om detta kanske tycker att jag pratar strunt, men det får ni tycka! Jag pratar om mina erfarenheter och om vad jag tycker. Jag ser på saker och ting lite på andra sätt kanske än vad många andra gör. Men det står jag för, för det är bara jag som vet hur det är att uppleva saker ur mitt perspektiv!
Nu ska jag sluta babbla om en massa saker som ändå inte lär leda någonstans! I och för sig lär väl ingenting av det jag skriver här göra det, men det är väl skit samma det med som allt annat!
Natt på er!
Ångesten vakar över mig som en hök. Om jag bara skulle kunna så skulle jag vilja skjuta ner den! Men såna skjutvapen har ingen uppfunnit längre. Kanske man skulle försöka uppfinna det, så kanske man blir rik och kan unna sig lite mer roliga saker än vad man kan nu när man studerar och ska leva på 450e/mån. Helt sjukt att det är tänkt att dessa pengar ska räcka till hyra, mat, skolmaterial, räckningar samt att man kanske ibland behöver en ny tröja. Nej jag förstår mig inte på detta system! Och sen om man vill jobba på samma gång som man studerar, då får man inte jobba hur mycket man vill. Nej, då får man bara tjäna en viss summa per månad. Blir tokig!!
Värken i ryggen gör mig trött, vill sova men sen kan jag inte sova på grund av värken. Helt dubbelt! Zelda sitter i fönstret och gräver i blomjorden. Men när jag odlade kattgräs till henne så fatta hon sig inte på det. Kanske borde testa igen och kanske ha det i fönstret denna gång. Kanske hon skulle kunna gräva där istället för i mina blommor. Nog för att blommorna här i sovrummet ser förjävliga ut, men ändå! Ska till mormor och morfar imorn och hämta två nya blommor :) Mormor villa bli av med dom och hon vet att jag älskar blommor :) Och hon vet även att Zelda älskar att gräva i dom, så hon brukar ge mig nya lite nu och då :) Eller nya för mig, eftersom det är blommor hon vill bli av med. Där jag bodde förut dog mina blommor hela tiden, så då var det bra att jag fick nya ibland, men nu har jag faktiskt lyckats att hålla alla i liv fast det är en viss liten fyrbent varelse som gräver i dom :)
Känner mig faktiskt lite lugnare nu ikväll än tidigare. Kanske beroende på att alla mediciner har börjat röra sig i min kropp. Men är jätte orolig för morgondagen. Om jag inte får sova bra i natt, vet jag inte om jag fixar skolan imorn. Kan inte sitta där och ha jätte ont i ryggen på samma gång som jag mår skit i själen. Det blir för mycket att försöka dölja för att jag ska orka. Hatar att jag känner att jag måste dölja en massa saker hela tiden, men det verkar som att det ingår i min personlighet. Hela jag måste väl ändra på mig! Men problemet är att jag inte riktigt vet om jag kommer att klara av det och om jag har den styrka som behövs för att klara av det.
Jag har mycket här i livet som jag känner att jag måste ta tag i. Men den stora frågan är väl om jag egentligen innerst inne vill ta tag i det. Men det är mitt bekymmer antar jag... Det finns så mycket jag skulle vilja åstadkomma här på jorden, så mycket jag skulle vilja ändra på och kunna förbättra. Men jag vet inte om jag kommer att klara av det. Vill försöka göra så att ungdomar har det bättre än vad jag har haft det. Att vården är bättre och att alla ska bli tagna på allvar! För om en människa mår dåligt av någon orsak, ska den människa bli tagen på allvar och inte få de olika svar jag har fått genom min ungdom! Det förvärrar bara ungdomens eller den vuxnes liv och förtroende för vården.
Människor som inte har varit med om detta kanske tycker att jag pratar strunt, men det får ni tycka! Jag pratar om mina erfarenheter och om vad jag tycker. Jag ser på saker och ting lite på andra sätt kanske än vad många andra gör. Men det står jag för, för det är bara jag som vet hur det är att uppleva saker ur mitt perspektiv!
Nu ska jag sluta babbla om en massa saker som ändå inte lär leda någonstans! I och för sig lär väl ingenting av det jag skriver här göra det, men det är väl skit samma det med som allt annat!
Natt på er!
Spricka i ryggen
Idag blev det konstaterat att min rygg inte var hel. Tog ju nya röntgenbilder igår och visade sig att ena kotan på höger sida har en spricka. Ska få leva som vanligt, men tror inte att jag vågar göra allt som tidigare ännu. För kan inte bära tunga saker och inte springa. Svårt att ligga och sitta. Så blir nog en lugn period nu. Handla får jag göra med bilen, i alla fall när det är tyngre saker. Annars kommer jag att gå av.
Inte undra på att jag hade så ont resten av resan och inte kunde åka ordentligt. För om det bara skulle varit musklerna brukar det gå om bara man kommer i rörelse men det gjorde ju inte det här. Men nu vet jag varför jag har ont och får acceptera det som det är. Kan inte göra något åt det, men om en månad ska det vara läkt förhoppningsvis.
Har borstat Zelda idag och klippt hennes klor. Fixat MRSA och VRE proverna så det är också gjort. Sov länge idag för mådde skit igår och kunde inte sova. Drömt en massa skit drömmar, och mår fortfarande inge bra. Skulle vilja lägga mig ner och bara va, men kan inte. Måste försöka börja plugga på kirurgin en stund, klarar väl inte av att sitta så länge. Sen ska jag försöka promenera till L för ska dit på middag. Har egentligen ingen lust med mat eller att umgås, men kanske blir bra ändå sen. Brukar vara bra fast det inte känns så först.
Hejhej!
Inte undra på att jag hade så ont resten av resan och inte kunde åka ordentligt. För om det bara skulle varit musklerna brukar det gå om bara man kommer i rörelse men det gjorde ju inte det här. Men nu vet jag varför jag har ont och får acceptera det som det är. Kan inte göra något åt det, men om en månad ska det vara läkt förhoppningsvis.
Har borstat Zelda idag och klippt hennes klor. Fixat MRSA och VRE proverna så det är också gjort. Sov länge idag för mådde skit igår och kunde inte sova. Drömt en massa skit drömmar, och mår fortfarande inge bra. Skulle vilja lägga mig ner och bara va, men kan inte. Måste försöka börja plugga på kirurgin en stund, klarar väl inte av att sitta så länge. Sen ska jag försöka promenera till L för ska dit på middag. Har egentligen ingen lust med mat eller att umgås, men kanske blir bra ändå sen. Brukar vara bra fast det inte känns så först.
Hejhej!
tisdag 24 februari 2009
Fuckfuckfuckfuck
Nu dampar jag så det heter duga! Hatar det här! Hatar mitt liv! Hatar allt! Skiter seriöst i allt snart! Ingenting blir bättre, man bara faller och faller igen. Finns ingen jävla mening överhuvudtaget!! Imorn har jag tid till de där jävla skit ställe, men tänker inte gå dit! Ringer och säger att jag är sjuk. Vill inte dit för det blir ändå inte bättre! Man ska bara göre det ena och det andra, men det funkar ändå inte! Det är bara en massa skit snack!
Jag vill inte tänka mera! Jag vill kunna släppa allt! Men det vill inte försvinna ur huvudet på mig! Det är som det har borrat sig fast inne i mitt huvud, och att man skulle måsta öppna upp huvudet för att få bort det. Kanske inte skulle skada att skära lite i mitt huvud och ta bort allt onödigt skit som finns där!
Kanske skulle varit lika bra om jag skulle ha skadat mig ordentligt när jag ändå skadade mig i Österrike. Om jag hade blivit invalid kanske alla lättare skulle ha förstått om jag skulle ha tagit livet av mig.
Nu ska jag gå och ta lite piller!
Hejdå!
Jag vill inte tänka mera! Jag vill kunna släppa allt! Men det vill inte försvinna ur huvudet på mig! Det är som det har borrat sig fast inne i mitt huvud, och att man skulle måsta öppna upp huvudet för att få bort det. Kanske inte skulle skada att skära lite i mitt huvud och ta bort allt onödigt skit som finns där!
Kanske skulle varit lika bra om jag skulle ha skadat mig ordentligt när jag ändå skadade mig i Österrike. Om jag hade blivit invalid kanske alla lättare skulle ha förstått om jag skulle ha tagit livet av mig.
Nu ska jag gå och ta lite piller!
Hejdå!
Whatever
Denna dag börjar även den ta slut, tack och lov! Varit en lång dag med en massa händelser känns det som. Börja med att jag sov för länge i morse, men kom till skolan i tid. Dock allt för trött för att ens orka tänka på hur man räknar matte och allra minst läkemedelsräkning. Kändes som arabiska, fast man har gjort det så många gånger tidigare. Har tenta nästa vecka, så måste verkligen försöka sätta mig ner och plugga så att en del av kunskapen i alla fall kommer tillbaka. Det är den sista kursen i läkemedelsräkning så det handlar om att jag verkligen måste komma ihåg allt sen! Ojoj!!
Sen bjöd mamma mig på lunch idag, vilket var väldigt snällt :) Tror hon tycker det är skönt att ha mig hemma igen, och att min skada i ryggen inte är så farlig som dom trodde från första början. Fast det tycker ju jag också :)
Var även till läkare idag, och han sa inte så speciellt mycket med skickade mig på röntgen, så han ringer imorn och berättar om det syns något där. Annars blir det väl bara att gå och vänta på att man ska bli människa igen. Gick till skolan ikväll när jag skulle på kurs, och det var inte en trevlig upplevelse! På varje liten hal fläck höll jag på att slira omkull, och det skar i hela ryggen så det kändes som den gick av. Inte roligt alls! Fast jag hade vettiga skor på mig för en gångs skull så skulle jag förstås halka överallt! Jag tror jag har en förbannelse över mig, eftersom jag lyckas med allt just nu. Är det inte det ena så är det andra. Och bara en massa saker som skadar mig själv!
Första dagen efter skidolyckan som jag skulle åka skidor igen, gjorde jag värsta vurpan! Ena skidan skar in i snön, jag flög på näsa, rullade några varv och skidan flög! Gjorde sjukt ont och var helt säker där en stund att det var slutet på min skidsemester för denna gång. Men efter lite jävlaranamma så steg jag upp, tog på mig skidan och for ner till liften, men sen blev det vila och lumumba :)
Min lilla sessa här hemma verkar ha nå fel. Hon förföljer mig vart jag än går, och vill helst ligga i famnen. Nog för att det är väldigt gosigt, men hon har inte varit så här gosig förut. Hon har alltid varit gosig, men just nu är det extremt men mysigt. Endera beror det på att hon har saknat mig, eller så beror det på att hon har blivit större. Jag hoppas på det första ;)
Skulle ta det där jävla MRSA provet idag, men framkom att jag måste ta VRE också. Så blev inte bara ett prov ur näsan, utan även tre andra. Suck och stön! Och hade bokat in jobb nästa vecka, och nu kanske jag inte får jobba. Egentligen heter det att man måste ha papper på att proverna är negativa innan man återgår till arbete, men hinner kanske inte få provsvaren innan jag ska på jobb, och då vette faaan om jag får jobba. Jag som hade sett framemot att få jobba lite igen och få träffa alla underbara arbetarkompisar! Som sagt, det måste ligga någon förbannelse över mig!
Jag skulle vilja skriva om hur jag innerst inne mår, men det går inte! Får inte fram känslor, och de känslor som jag går runt och visar just nu känns inte ärliga. Det känns som om alla tycker att jag ska vara glad och må bra nu när jag varit ute och rest. Men innest inne känns det annorlunda, känner mig väldigt sårbar och olustig. Skulle egentligen villa låsa in mig, inte prata med någon, få vara ensam och låta alla känslor få komma ut utan att någon ska kommentera, reagera eller irritera sig över hur jag känner mig. Vill kunna vara mej själv, men vågar inte. Säger att jag vågar med vissa, men är det verkligen så?
Börjar helt enkelt komma in i en period igen nu där allt känns tungt, meningslöst och vill bara lägga mig ner och vänta på döden! Men det går inte att vänta på döden, det tar för länge. Endera får man ta saken i egna händer eller så får man vara kvar i helvetet!
Nu ska jag gå och snickra!
Schyss!
Sen bjöd mamma mig på lunch idag, vilket var väldigt snällt :) Tror hon tycker det är skönt att ha mig hemma igen, och att min skada i ryggen inte är så farlig som dom trodde från första början. Fast det tycker ju jag också :)
Var även till läkare idag, och han sa inte så speciellt mycket med skickade mig på röntgen, så han ringer imorn och berättar om det syns något där. Annars blir det väl bara att gå och vänta på att man ska bli människa igen. Gick till skolan ikväll när jag skulle på kurs, och det var inte en trevlig upplevelse! På varje liten hal fläck höll jag på att slira omkull, och det skar i hela ryggen så det kändes som den gick av. Inte roligt alls! Fast jag hade vettiga skor på mig för en gångs skull så skulle jag förstås halka överallt! Jag tror jag har en förbannelse över mig, eftersom jag lyckas med allt just nu. Är det inte det ena så är det andra. Och bara en massa saker som skadar mig själv!
Första dagen efter skidolyckan som jag skulle åka skidor igen, gjorde jag värsta vurpan! Ena skidan skar in i snön, jag flög på näsa, rullade några varv och skidan flög! Gjorde sjukt ont och var helt säker där en stund att det var slutet på min skidsemester för denna gång. Men efter lite jävlaranamma så steg jag upp, tog på mig skidan och for ner till liften, men sen blev det vila och lumumba :)
Min lilla sessa här hemma verkar ha nå fel. Hon förföljer mig vart jag än går, och vill helst ligga i famnen. Nog för att det är väldigt gosigt, men hon har inte varit så här gosig förut. Hon har alltid varit gosig, men just nu är det extremt men mysigt. Endera beror det på att hon har saknat mig, eller så beror det på att hon har blivit större. Jag hoppas på det första ;)
Skulle ta det där jävla MRSA provet idag, men framkom att jag måste ta VRE också. Så blev inte bara ett prov ur näsan, utan även tre andra. Suck och stön! Och hade bokat in jobb nästa vecka, och nu kanske jag inte får jobba. Egentligen heter det att man måste ha papper på att proverna är negativa innan man återgår till arbete, men hinner kanske inte få provsvaren innan jag ska på jobb, och då vette faaan om jag får jobba. Jag som hade sett framemot att få jobba lite igen och få träffa alla underbara arbetarkompisar! Som sagt, det måste ligga någon förbannelse över mig!
Jag skulle vilja skriva om hur jag innerst inne mår, men det går inte! Får inte fram känslor, och de känslor som jag går runt och visar just nu känns inte ärliga. Det känns som om alla tycker att jag ska vara glad och må bra nu när jag varit ute och rest. Men innest inne känns det annorlunda, känner mig väldigt sårbar och olustig. Skulle egentligen villa låsa in mig, inte prata med någon, få vara ensam och låta alla känslor få komma ut utan att någon ska kommentera, reagera eller irritera sig över hur jag känner mig. Vill kunna vara mej själv, men vågar inte. Säger att jag vågar med vissa, men är det verkligen så?
Börjar helt enkelt komma in i en period igen nu där allt känns tungt, meningslöst och vill bara lägga mig ner och vänta på döden! Men det går inte att vänta på döden, det tar för länge. Endera får man ta saken i egna händer eller så får man vara kvar i helvetet!
Nu ska jag gå och snickra!
Schyss!
måndag 23 februari 2009
Rygghelvete!!
Börjar bli duktigt trött på ryggen nu! Förut gick jag runt och hade ont i ryggen hela tiden, i något år men då blev man van med det och det var en del av livet. Men nu när man varit fri ifrån det och får en skada igen är det förjävligt! Har så jäkla ont! Gör ont när jag kör bil, när jag sitter, när jag står, när jag går och när jag ligger i vissa ställningar. Varit bättre under dagen, men nu är det förjävligt! Måste försöka få en läkartid imorn, och sen en tid till kiropraktor. Pengar pengar...
Har förövrigt haft en bra dag. Kursen i skolan är intressant och att få vara på Vandö igen är mycket trevligt! :) For dit och blev där hela kvällen, som vanligt. Sessan var med och trivdes lika bra som vanligt. Hon och jag har våran trygga plats där ute! Var så himla otroligt roligt att få träffa dom igen! Har verkligen sakna dom och tryggheten där ute! Så vi har mest skrattat hela kvällen ;)
Imorn blir det skolan några timmar, sen hoppas jag på att mitt gudbarn med familj kommer hit :) Sen har jag kurs på kvällen. Borde även försöka plugga lite under dagen, kanske ska försöka med det. Måste även ta det där jäkla MRSA provet imorn, så det är fixat inför praktiken. Tar ju ett tag innan svaret kommer. Hoppas verkligen att jag INTE har fått MRSA! Då dör jag!
Kan ju alltid bjuda på några bilder från resan ikväll med :) Har ju en del så :) Sen ska jag nog lägga mig ner och försöka sova...bara inte ryggen blir värre...då blir det väl att vandra runt här hemma fram och tillbaka...suck! Jo förresten så tyckte K att jag skulle skaffa mig höns. Så nu ska jag bygga mej en bur att ha på ballkongen så hon kan få ägg ;) Det ni ;)
På väg till sjukhuset i ambulans, ser ju inte ut att ha ont med det var ganska trevligt i ambulansen :)
Vi hade det bra trotts allt :D
Har förövrigt haft en bra dag. Kursen i skolan är intressant och att få vara på Vandö igen är mycket trevligt! :) For dit och blev där hela kvällen, som vanligt. Sessan var med och trivdes lika bra som vanligt. Hon och jag har våran trygga plats där ute! Var så himla otroligt roligt att få träffa dom igen! Har verkligen sakna dom och tryggheten där ute! Så vi har mest skrattat hela kvällen ;)
Imorn blir det skolan några timmar, sen hoppas jag på att mitt gudbarn med familj kommer hit :) Sen har jag kurs på kvällen. Borde även försöka plugga lite under dagen, kanske ska försöka med det. Måste även ta det där jäkla MRSA provet imorn, så det är fixat inför praktiken. Tar ju ett tag innan svaret kommer. Hoppas verkligen att jag INTE har fått MRSA! Då dör jag!
Kan ju alltid bjuda på några bilder från resan ikväll med :) Har ju en del så :) Sen ska jag nog lägga mig ner och försöka sova...bara inte ryggen blir värre...då blir det väl att vandra runt här hemma fram och tillbaka...suck! Jo förresten så tyckte K att jag skulle skaffa mig höns. Så nu ska jag bygga mej en bur att ha på ballkongen så hon kan få ägg ;) Det ni ;)
Nej nu ska jag försöka förflytta mig till sängen. Hoppas på att Zelda också vill sova nu, men hon har vilat ganska mycket ikväll så hon kanske vill busa. Men då får hon nog busa själv, för jag orkar nog inte. Nu står hon på min rygg och biter på sin leksak som hänger på stolen :) Min lilla gulleplutt!
Nu ska skitungen gå i säng!
Natt på er!
Nu ska skitungen gå i säng!
Natt på er!
Måndag
Ska snart ge mig av till skolan igen. Har varit där på förmiddagen, men hade några timmar ledigt nu innan jag ska dit igen. Började med kursen kirurgi idag och det ska bli jätte kul. Tycker verkligen om läraren vi har och det är roligt att lära sig saker som man känner att man har användning av i sin framtida utbildning. Så jag är verkligen motiverad nu :) Men det kan ändras snabbt, men brukar gå bra i såna här kursen som jag känner att jag har användning av.
Zelda har varit världens gosigaste hela natten och nu när jag är hemma. Jag hoppas hon har saknat mig, men jag tror att hon har gjort det :) Tycker att det verkar så på henne i alla fall eftersom hon nu ska vara på mig hela tiden. I natt skulle hon ligga på mig eller precis brevid huvudet, och hon kurra hela natten :) Gulle mitt!
N skulle skicka bilderna på en sticka från Helsingfors denna vecka, så väntar med spänning på att dom ska komma! Hon har ju jätte mycket bilder, vilket i och för sig jag också har :) Men jag har mest bilder på henne och hon har mest på mig :) Sen har vi en massa filmer också. Kommer nog lägga upp någon film sen så ni ska få se hur töntiga vi kan vara :) HAHA!
Men ni ska få se några bilder till idag :)
Sista dagen hade vi picknick mitt i en backe :) Eller mitt på sidan om en backe :)
Det är alltid lika mysigt att äta ute i snön!
Min älskade lila K fyllde 9år under resan, och han fick en liten Österrikisk nalle av mig som han dömpte till Cholia ;) Han och jag är bästisar! Älskar verkligen barn och kommer så otroligt bra överens med dom :) Han och jag har verkligen gosiga stunder :)
Zelda har varit världens gosigaste hela natten och nu när jag är hemma. Jag hoppas hon har saknat mig, men jag tror att hon har gjort det :) Tycker att det verkar så på henne i alla fall eftersom hon nu ska vara på mig hela tiden. I natt skulle hon ligga på mig eller precis brevid huvudet, och hon kurra hela natten :) Gulle mitt!
N skulle skicka bilderna på en sticka från Helsingfors denna vecka, så väntar med spänning på att dom ska komma! Hon har ju jätte mycket bilder, vilket i och för sig jag också har :) Men jag har mest bilder på henne och hon har mest på mig :) Sen har vi en massa filmer också. Kommer nog lägga upp någon film sen så ni ska få se hur töntiga vi kan vara :) HAHA!
Men ni ska få se några bilder till idag :)
Det är alltid lika mysigt att äta ute i snön!
Nu ska jag gå och hämta bilen sen bär det av till skolan en sväng igen.
Puss och kram //Cholia Bang Olufsen!
Puss och kram //Cholia Bang Olufsen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)