Igår upplevde jag ett gyn.besök som kändes som en grov våldtäkt. Har aldrig tyckt om att gå till gyn, vilket jag tror att nästan ingen kvinna tycker om. Men detta besök var det hemska av hemskheterna. Usch och aj vad ont det gjorde. Svetten sprutade och tårarna trängde sig fram. Tur att det var en barnmorska med där inne, men inte hon jag ville ha med mig. De har tydligen bytt personal där så nu är det bara konstiga människor som jobbar där, och inte samma underbara personal som jobbade där tidigare. Men jag hade turen på min sida och träffa den underbara personen när jag skulle åka hem. Saknar henne och hennes fina sätt. Måste försöka ringa henne någon dag och höra om jag komma till hennes jobb och hälsa på henne.
Men nu sitter den där och förhoppningsvis vill den sitta där några år nu. Hoppas att den fungerar och inte börjar krångla och inte ramlar ut. Och jag hoppas den är så bra som forskningar påvisar att det ska vara. Får väl se om jag börjar känns något, men just nu känns det bra. De värsta smärtorna har lagt sig så förhoppningsvis ska jag klara av att plugga ikväll utan att vika mig dubbel av smärta periodvis.
Upplever en ständig stress just nu och en ständig rädsla över att falla. Som tur var har jag min fina kontakt, men är ändå rädd. På måndag pyser jag iväg och blir borta i fem veckor. Är inte lång tid, men rädslan har ökat inför att åka bort eftersom jag inte vet hur jag ska hantera allt om jag faller. Men där har jag också tur, får ringa henne när jag vill!
Drömmer på nätterna en massa hemska drömmar. Vaknar med ångest över att jag inte vet om det är sant eller om det inte är sant. Vill kunna tro, men tron sviker mig. Tankarna springer iväg och tar över mitt förnuft. Det lilla förnuft som kanske kan finnas annars, försvinner helt och hållet. Jag vet inte hur jag ska stoppa dom, och de blir bara värre och värre. Kanske bra med en paus från denna ö, på samma gång som det kanske inte är det. Men det återstår att s!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar