Usch vad jag längtar hem. Jag försöker att inte tänka på det, men det är omöjligt. Hela dagarna går ut på att jag vet att jag är en dag närmare hem. Men så ska det inte vara. Man ska ju trivas här, se det som en utvecklingsmöjlighet. Eller jag ser det ju som en utvecklingsmöjlighet, för jag vet att jag utvecklas enormt av att vara här. Och det är inte lätt att utvecklas, det är en tuff utmaning. Och jag är lite stolt över mig själv att jag vågar ta den här utmaningen. Men ett konstaterande jag har tagit är att man nog inte ska vara nykär när man åker iväg. När jag bestämde att jag skulle åka iväg igen på praktik såg inte livet ut som det gör nu. Men detta är ju också en utmaning som både jag och mitt hjärta slåss mot varje dag.
Om nio dagar åker jag hem. Hem till min älskade Prinsessa! Får vara med henne tre dagar, sedan ska vi på kryssning med Birka. Sen en natt hemma igen med henne innan jag åker iväg på praktik igen. Denna gång blir det inte långvarigt. Nästan två veckor bara, inte ens två hela veckor.
Har idag konstaterat att sjukvården här i Sörmland är bra, men att politikerna håller på att förstöra den. Politikerna fattar verkligen inte vilka behov sjuka människor har, och de tar bort de mest grundläggande behoven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar