Idag var jag med min prinsessa till doktorn. Hon har haft väldigt länge något i rumpan som inte har gått bort. Hon har inte fått bort det själv och jag har inte fått bort det. Eller om jag rev bort det försvann det nog, men började blöda så det kändes inte som ett bra alternativ. Så det blev ett besök till doktorn.
Besöket började med att doktorn försökte undersöka Zelda. Jag tyckte att hon skulle göra det utan bedövning, och det gick bra ett tag sen ville inte doktorn längre. Zelda fick en lugnande spruta men som INTE gav resultat. Väntade och väntade på att hon skulle bli trött men hon blev aldrig det. Så fick bli en vidare undersökning fast hon inte var lugn. Resultatet vi fick var att hon hade inflammerade tarmfickor. Så nu ska det smörjas varje dag UTAN att hon slickar bort det.
Hur som helst så på vägen hem i bilen spydde hon och somna som en stock. Väl hemma så ramla hon ur buren och kunde inte röra sig. Jag tänkte bara att det var helt normalt. For ut till järsö och hon kom med och låg mestadels och sov, förutom när hon ramla in i granen :)
Hemma sen så låg hon i min famn och helt plötsligt blev det väldigt varmt och vått. Då kissade min lilla prinsessa på sig och hela mig. Nåja, torkade och donade. Men hon var fortfarande helt väck. Ingen reaktion. Fick göra precis vad man ville med henne.
Senare på kvällen började jag bli orolig. Tyckte att det hade gått så himla länge utan någon förbättring. Hon kissade ner sig själv och mig en gång till, annars var allt som tidigare. Ringde till pappa och fråga vad jag skulle göra, men då började hon äta :) Så nu efter 10 timmar börjar hon piggna i, har ätit, druckit och varit på toa. Hon försöker hoppa upp på sin ställning, men rasar ner lika fort eftersom hon inte har någon koll på sin kropp.
Tänkte först att jag skulle stanna uppe hela natten med henne, men nu kanske jag vågar gå och sova om någon timme. Måste bara se hur hon börjar må. Är så himla rädd för att det ska hända henne något. Att hon ska sluta andas, eller att hon ska ramla ner och slå sig. Vad som helst kan hända och jag skulle aldrig förlåta mig själv för det.
Så här låg hon i min famn ikväll min lilla prinsessa
Besöket började med att doktorn försökte undersöka Zelda. Jag tyckte att hon skulle göra det utan bedövning, och det gick bra ett tag sen ville inte doktorn längre. Zelda fick en lugnande spruta men som INTE gav resultat. Väntade och väntade på att hon skulle bli trött men hon blev aldrig det. Så fick bli en vidare undersökning fast hon inte var lugn. Resultatet vi fick var att hon hade inflammerade tarmfickor. Så nu ska det smörjas varje dag UTAN att hon slickar bort det.
Hur som helst så på vägen hem i bilen spydde hon och somna som en stock. Väl hemma så ramla hon ur buren och kunde inte röra sig. Jag tänkte bara att det var helt normalt. For ut till järsö och hon kom med och låg mestadels och sov, förutom när hon ramla in i granen :)
Hemma sen så låg hon i min famn och helt plötsligt blev det väldigt varmt och vått. Då kissade min lilla prinsessa på sig och hela mig. Nåja, torkade och donade. Men hon var fortfarande helt väck. Ingen reaktion. Fick göra precis vad man ville med henne.
Senare på kvällen började jag bli orolig. Tyckte att det hade gått så himla länge utan någon förbättring. Hon kissade ner sig själv och mig en gång till, annars var allt som tidigare. Ringde till pappa och fråga vad jag skulle göra, men då började hon äta :) Så nu efter 10 timmar börjar hon piggna i, har ätit, druckit och varit på toa. Hon försöker hoppa upp på sin ställning, men rasar ner lika fort eftersom hon inte har någon koll på sin kropp.
Tänkte först att jag skulle stanna uppe hela natten med henne, men nu kanske jag vågar gå och sova om någon timme. Måste bara se hur hon börjar må. Är så himla rädd för att det ska hända henne något. Att hon ska sluta andas, eller att hon ska ramla ner och slå sig. Vad som helst kan hända och jag skulle aldrig förlåta mig själv för det.
Så här låg hon i min famn ikväll min lilla prinsessa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar