Julia nu och för alltid

Har en stor klump i bröstet nu.
Den kom helt oanmäld och jag vet inte varför.
Eller jag har mina aningar, men vill inte se (inse?) att det skulle bero på det.
Den lättade en stund, men kom tillbaka 1000 gånger värre.
Så nu blir jag väl sittande här.
Kan inte sova. Eller rättare sagt, vågar inte sova.
Vill inte drömma fler äckliga drömmar nu.
Det börjar räcka.

Jag trodde jag hade hittat det som mitt liv saknade.
Men jag vet inte längre.
Är så rädd och osäker.
Allt blir så komplicerat. Eller jag gör väl det komplicerat.
Men det beror på så mycket olika saker.
Alla mediciner skulle underlätta om dom försvann.
Alla diagnoser skulle kunna tas bort.
Allt skulle kunna raderas. Det skulle aldrig behövt hänt.
Vill ändra på saker. Gå tillbaka i tiden.
Ändra på de tusen misstag jag har gjort.
Då skulle mitt liv inte vara så här idag.
Skulle vara helt annorlunda.

Visst, kanske inte fått chansen att träffa de underbara människor jag har fått chansen att träffa.
Och visst skulle det vara himla synd, för jag älskar ju er!
Men ibland och speciellt just nu vet jag inte.
Men jag vill inte ha det så här och jag mår så dåligt men vågar inte visa det för då kommer det att hända något som jag inte vill att ska hända.
Fasan finns framför mig hela tiden. Vet inte hur jag ska göra.
Skulle vilja vara modig, men det är jag inte.
Är en feg jävla mespropp!!

JAG ÄR FEGFEGFEGFEG!!! FAAAN!