Julia nu och för alltid

Jag är glad över att jag har lärt känna mig så pass bra att jag redan nu märker tecken på förändring.
Det är synd att så många måste bli inblandade.
Skulle vilja klara av mera än vad jag gör.
Inte behöva göra mina föräldrar besvikna.
Men nu är jag som jag är, och klarar inte av de kravs som ställs.
Får istället ta emot smällarna som kommer.
Lägga mig och gråta av smärtan.

Nu är det bestämt att jag inte åker till Sverige och gör klart min praktik.
Mitt mående får nu bestämma vad jag klarar och inte klara av.
Istället för att jag utmanar ödet, som jag brukar, tar jag nu dessa tecken på allvar och gör det jag behöver göra: VILA!
Denna vecka skall jag spendera hemma. Träffa vänner, skriva arbeten och VILA.
Är glad över att jag kunde ta detta beslut men rädd för konsekvenserna.

Det är mitt liv det gäller och jag ska ta vara på mig själv!!