Katten....

Min katt har blivit lite galen. Eller hon har väl alltid varit det, men nu är det dubbelt värre! Kvällarna tillbringar jag genom att se på henne och skratta! Hon springer som en galning mellan sovrummet och balkongen, vidare in i hallen och upp i soffen och ut igen....ja, så håller hon på :) Sen efter en stund stannar hon upp och tittar till mig, kommer upp i famnen och sen springer hon vidare :) Nu ikväll drog hon ut sin nyaste leksak ut på balkongen, antagligen för att få liv i mig ;) hon vet nog innerst inne att leksaker inte hör till balkongen, utan att de ska vara inne i lägenheten :)

Det är svårt att förklara hennes beteende, det är något som måste upplevas för att man ska förstå :) Borde filma henne någon gång... Det är verkligen hon som betyder mest i hela mitt liv och jag skulle inte klara av att leva utan henne! Vill inte tänka på att jag åker iväg om en vecka och lämnar henne igen...saknar henne redan! Om man ändå skulle kunna ta med henne...Men det är skönt att jag innerst inne vet att hon har det bra hos sin mormor och morfar, men det är ju ändå inte som att vara hemma. Det är det inte för djur, precis som det inte heller är det för oss människor.

Vissa mornar när jag vaknar ligger Zelda inne i påslakanet. Hon brukar krypa in där och gosa på morgon sidan. Man vill bara inte stiga upp på morronen när hon ligger och gosar med en. Vare sig hon ligger inne i lakanet eller bredvid en så är det otroligt svårt att komma upp när hon vill ha kärlek och när hon vill ge kärlek. Tänk vad "bara" en katt kan ge en. Ett sånt otroligt stöd och en sån glädje i vardagen. De dagar som är sämre dagar för mig och som jag tillbringar i min soffa, de dagarna tillbringar Zelda också i soffan bredvid mig hela dagarna. Otroligt att hon kan känna på sig att jag behöver henne just då. Hon ligger och gosar och bara ger trygghet till mig.

Mattes lilla älskling <3

Sitter och funderar för mycket. Borde sitta och skriva en uppgift. Men det går inte riktigt. Vet att jag kommit igång bra på uggiften, men nu står det lite stilla. Varit en lång dag, fast klockan bara snart är halv sju.
Har irritation liggande och pyrt inom mig lite för mycket idag. Men som tur är så var det hoj väder idag, så avreagerade mig på det viset istället för att någon i min närhet måste ta den smällen. Sedan har jag varit till kiropraktorn för tredje gången. Nu börjar det bli lite ordning igen på min rygg och nacke efter olyckan i vintras. Tyvärr har jag gått lite för länge med skadan, att det kommer ta ett tag ännu att bli bra. Men förbättring är bättre än ingenting alls.

Har börjat lite smått med examensarbetet, vilket känns helt sjukt underbart på flera sätt. Delvis ser man nu ett slut. Ett slut som dock är väldigt oroväckande, men skönt på samma gång. Sedan för jag skriva om något som jag brinner för. Något som jag verkligen tycker är väldigt viktigt för oss som jobbar inom vården, men även alla människor som lever på denna jord. Jag hoppas att jag i framtiden skulle kunna forska vidare på detta område och eventuellt kunna doktorera. Tänk att få skriva en hel avhandling om något ämne man brinner för....bara tanken för mig att le :)

Just nu är jag inne i en stor process som handlar om mig själv och mitt välbefinnande. Försöker lära mig nya beteenden. Beteenden som ska gynna mig själv. Bara mig själv! Det är jag som är viktig. Måste alltid utgå från mig och vad jag känner. Ska därför nu försöka lära mig att tänka på mig själv i första hand och det alltid är jag som kan påverka upp till 50%.
Just nu snurrar alla mina tankar runt min familj och mina vänner. Eller just nu är det mest min familj allting handlar om, men mina vänner hänger med där. Måste försöka få ordning på livet helt enkelt.

Nej nu måste jag analysera min artikel för typ 100 gången och se om jag hittar nått nytt i den som är lärorikt. Föresten så handlar min artikel om aggressiva och våldsbenegna patienter inom psykiatrisk vård = intressant! Just det, om en vecka åker jag på praktik till Sverige och blir borta i sju veckor. Hoppas på nya kunskaper och nytt tänkande! :)

Insikt

Jobbar för fullt med mig själv just nu. Det är jätte svårt och väldigt jobbigt. Många motgångar och många steg tillbaka. Orkar inte umgås. Orkar inte vara social. Försöker att ta hand om mig själv, men det är ett hel tids jobb. Dock har jag inte tid med ett hel tids jobb till, eftersom skolan är ett hel tids jobb. När jag tror att jag kommit igenom en sak, ramlar jag tillbaka hundra steg igen. Det kommer att ta tid, det vet jag. Frågan om jag har den energin och det hopp som behövs för det här. Men jag har lovat mig själv och andra att jag ska ge det en chans till, och den chansen är nu.

Har haft tur att jag har kunnat fara ut på sjön med snipan denna sommar. Har kunnat rensa huvudet på tankar och inte behövt tänka överhuvudtaget. Det är en otrolig frihetskänsla. Det är bara jag, snipan och havet. Ni som inte upplevt det jag upplevt, ni borde verkligen få uppleva det! Snart är båtsäsongen över, vilket känns tungt. Måste försöka hitta en ny sak som uppfyller samma som snipan gör. Behöver en frihetssyselsättning. Får se vad det blir...

Inser att idag är idag.
Igår var igår.
Igår kommer inte att upplevas idag.
Dagen före igår kommer aldrig mer att existera.
Morgondagen vet man inte hur ser ut.
Det vet man inte förrän i övermorgon.

Livet suger balle, ordentligt!
Finns inte mycket att se framemot.
Människor förstår inte.
De tror att de förstår saker, men de förstår inte ett skit.
Alla tycker allt ser så bra ut.
Allt ytligt jävla skit.
Men fatta att det finns saker som inte syns på ytan!
Saker som finns inom en, som inte försvinner.
Saker som bara finns och finns och finns.

Om ni ändå skulle veta, men det är väl lika bra att ni inte vet.
Ni skulle ändå inte fatta.
Och ni skulle ändå bara skita i allt sen.
För ni vill bara veta för att kunna snacka skit sen.
Så är det alltid.
Kommer alltid att vara så.

Hatar er. Hatar allt!
Kommer aldrig att bli hel igen.
Kommer aldrig att kunna gå vidare.
Sluta upp med allt nu!