Livet är inte som det ska vara. Saker som är planerade blir inte av. Människor ändrar sig hela tiden. Blir osäker på vad de menar. Trodde allt skulle vända. Och det gjorde det, men åt fel håll. Ena dagen mådde jag bra och hoppades, men det räckte med att vänta bara några timmar, så visste jag att det var falskt. Nu vet jag inte längre vad som händer. Inte med mig, mina känslor, min framtid. Vet ingenting. Säger dumma saker åt de människor jag älskar mest, och jag vet innerst inne inte varför. Mina känslor gör mig så himla förvirrad. Vet inte ut eller in. Jag får sota för allt jag säger och gör. Det bästa av allt skulle vara om jag bara skulle vara ensam, utan tillgång till något.
Vill att allting ska bli bra. Att de jag älskar ska må bra. Men de gör inte det så länge jag finns här. Kanske lika bra att jag åker iväg igen. Kanske skulle vara bäst om jag inte kommer tillbaka. Försvinner för alltid. Det skulle kanske vara bäst för alla. Då kan jag inte såra de människor jag älskar längre. Då kan jag inte säga något som jag sedan ångrar. Då behöver jag inte förstöra för så många andra. Och då får Zelda bli en ute katt, precis som hon egentligen ska vara. Hon får ett bättre liv om hon slipper mig, precis som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar