Julia nu och för alltid

Vaknade idag och önskade att jag inte skulle ha vaknat. Drömde i natt om saker som jag inte vill drömma om. Hade förhoppningar när jag vaknade som inte stämde. Men det har känts bättre idag, fram till eftermiddagen. Så fort vissa saker nämns, stannar mitt hjärta innan det börjar bulta av ångest. En ångest jag inte kan hantera. Denna sak är runt mig hela tiden, överallt. Men så länge inte vissa ord nämns, vissa saker visar sig eller vissa bilder och tankar kommer, går det ganska bra. Inte så bra som jag skulle vilja, men det går. Problemen kommer dock hela tiden nästan, eller i alla fall allt för ofta. Svårt att säga nej, för då vill människor ha en förklaring. En förklaring som inte finns. Eller som finns, men inte är tillgänglig. Inte just nu, kanske aldrig. Men vet inte hur länge jag klarar av detta.

Kjedjesnusar, tänker, sitter, funderar. Allt på en gång. Tankarna vill inte försvinna. Ångesten lättar inte fast jag umgås, träffar människor, försöker att inte tänka. Att jag ska åka tillbaka till E.tuna imorn gör saken bara ännu värre. Vill inte lämna Zelda och känner ett stort behov över att vara hemma med min syster. Min syster behöver mig, behöver stöd. Hon bär på en svår sak. En sak som inte är lätt. Vill finnas där för henne, för hon litar på mig. Hon frågar mig, jag svarar. Om jag inte kan svara, tar jag redo på. Det vet hon. Vill vara där med henne. Det är mycket för henne nu!

Sen att jag måste min prinsessa är ett helvete för mitt hjärta. Mitt hjärta gråter. Mina ögon svider. Tittar på henne och hon tittar på mig. Om hon ändå skulle veta. Om hon ändå skulle kunna komma med. Hon är verkligen min glädje, som får mig att försöka orka fast det känns meningslöst. Igår skulle det ha varit över om inte hon hade vakat över mig. Det är inte första gången, och antagligen inte sista. Men så länge hon är hemma med mig, går det bra. Fast jag tror att hon får det bättre sen, är det svårt att lämna henne. Glädjen och kärleken övervinner detta!

Jag är inte redo för att gå vidare i mitt liv. Men vill inte stanna kvar där jag är nu. Men vet inte vad jag ska göra. Vill utvecklas, men vågar inte. Vill skaffa barn, men vågar inte utsätta dem för detta. Vill kunna tro att människor är ärliga, men svårt när det inte är så många som är det. Vill kunna se en framtid, men det går inte när dåtiden finns här hela tiden. Behöver gå igenom mitt liv, men det går inte. Människor tror saker, men förstår inte vad det kan sätta för spår i en. Alla människor får olika känslor och upplever saker olika, men det förstår inte många.

Man behöver inte alltid ge för att få